Pratade med en god vän om det här med att vara hästägare och hon sa att hon hade svårt att förstå hur man klarade av det rent tidsmässigt och ekonomiskt.
Jag svarade att dessa två parametrar inte alls var ett lika stort bekymmer för mig som något långt värre; den ständiga/ konstanta oron!
Jag har hört föräldrar säga samma sak om hur det är att ha barn och måhända är jag en aning (he he) överspänd men jag oroar mig banne mig för allt möjligt kring Vicke ständigt.
Till största delen handlar det om oro att han ska bli sjuk/ skadad på något vis och som hästägare vet man också hur förödande detta kan bli och hur allt man tränat mot, kämpat för osv kan bytas ut mot att man står hästlös från en minut till en annan nästan.
Och jag tycker inte det blir lättare, inte i mitt fall i alla fall med en häst som bara blir värd mer och mer pengar och som jag är längre och längre ifrån att kunna ersätta om något skulle hända honom.
Jag och min vän hann inte mer än prata om detta förrän jag läser om ”storbloggaren” Linn Olsson vars blogg jag följer sedan kanske 1 år tillbaka.
Hon var nyss på samma nivå som jag med Vicke; kvalade till MSV A förra hösten precis som vi.
Och nu …..hästen utdömd pga en hastigt påkommen skada och Linn i fullt förståeligt bottenlös sorg.
En hemsk påminnelse om hur sårbart det är att ha just ridning som sport och hästen som ”verktyg”.
Ja fy tusan….
Senaste kommentarer