Som ni har märkt genom åren har en I-phone 3 inte den ultimata kameran på några vis.

Men jag tycker trots det att det är roligt att skicka iväg små bilder på allt möjligt till folk jag känner- sådant som jag själv hade tyckt hade varit roligt att få som lite ”underhållning” eller nåt 🙂 .

I morse kanske jag väckte Özzis ägare med denna bild tagen när jag går ner med hästarna till hagen.

Pojkarna har blivit riktigt goda vänner vilket vi tycker är kul- därav bilden.

(Ja, jag är fortfarande 12 år ibland……).

Man ska inte alltid lita på YTAN, varken hos människor eller utebanor- det kan dölja sig allt möjligt under denna om man skrapar lite.

Jag fick i morse en inte så genomtänkt idé- tänkte passa på att sladda banan INNAN det blev för blött.

Guess what- det VAR redan mycket för blött vilket den hyfsat icke-pöliga ytan inte avslöjade förrän jag började köra med bilen.

Efter ett varv fick jag ut bilen med blotta förskräckelsen och järnbalken som jag brukar sladda med fick vår stallägare lyfta bort från banan med en lastare- så djupt  i dyn hade den sjunkit.

Läser denna artikel

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/linathomsgard/article19188545.ab

och kan inte annat än hålla med om att en del saker verkligen borde gå att dela på.

Tyvärr är det väl som med mycket annat; en del vill inte dela, andra skulle inte klara av att dela osv.

Men i de fall där man har samma inställning till att dela är det ju jättebra.

Jag vet några som tex delar på en klippmaskin- den kan kosta ganska många tusenlappar i inköp men används ju bara ett fåtal gånger om året, i alla fall om man bara klipper sin egen häst.

Och just klippa en häst behöver man ju inte göra samtidigt- värre är det kanske om man delar en transport och båda vill åka till samma tävling tex.

Har ni exempel på saker ni delar med andra eller skulle vilja dela?

I stallet tycker jag nog att jag redan har allt jag vill så där ser jag i dagsläget inget behov och dessutom kan det ju bli svårt om någon av oss byter stallplats.

Hemma skulle jag däremot gärna dela mycket med våra grannar som har bott i sitt hus sedan urminnes tider.

De är dessutom både otroligt ordentliga och pålitliga så att tex dela diverse trädgårdsredskap skulle jag inte ha några som helst problem med.

Och jag gissar att jag inte är ensam om detta- i alla fall bland oss som inte har barn.

Man O’ War var en framgångsrik amerikansk galopphäst som vann alla lopp han ställde upp i – förutom ett som 2-åring.

Hans trofasta skötare, Will Harbut, hävdade att Man O´War hade mardrömmar om sin förlust och förlorade aldrig mer igen.

Man tror att Man O´War dog av sorg då Will gick bort, bara fyra veckor efter skötarens bortgång fick nämligen en synbart deprimerad Man O´War – 30 år gammal – en hjärtattack.

Hingsten begravdes i Kentucky Horse Park där han även hedrades med en staty och hans begravning, med över 2000 deltagare, sändes även via radio.

Man O’War blev även farfar till den legendariske Seabiscuit.

Att även ”vanliga” hästar rör sig på väldigt olika vis är så klart ingen nyhet men det blev så påtagligt härom dagen när jag studerade 3 olika hästar samma dag.

Vår gruspaddock hade då inte fått något regn på sig på länge och jag misstänkte att jag skulle rida i stora dammoln om jag gjorde annat än skrittade där.

Men; glädjande nog kunde jag rida omkring utan att känna mig som i Sahara-det dammade inte alls vilket förvånade mig.

När vi hade ridit klart kom nästa ekipage och gjorde inget annat än red runt fyrkantsspåret men DÅ; hästen gjorde enorma moln av damm runt hela sig och efter ett tag såg man knappt varken ryttare eller häst.

Efter detta ekipage kom den tredje hästen och inte heller den rörde upp den minsta pust av grus, precis som Vicke.

Ja, så olika kan det vara och det fick mig att tänka på den första provridningen av Décima.

Jag var innan jag kom till försäljningsstallet egentligen mer intresserad av en 4-årig valack som beskrevs i väldigt positiva ordalag men då jag såg den blev jag besviken.

Hästen nästan ”harvade” ridhuset med sina ben- den verkligen släpade dom på ett väldigt trist vis och mitt intresse svalnade direkt.

När sedan häst nummer 2 kom in i ridhuset och svävade runt utan att ett gruskorn flyttade sig- tja…då vaknade mitt intresse igen och för att göra en lång historia kort köptes ”svävaren”, dvs Décima 🙂 .

Så klart inte bara pga den lätta gången men det påverkade tveklöst.

Jag hade dessförinnan dessutom haft en häst (Heron) med både väldigt ordinära gångarter, obefintlig bakbensaktivitet och viss slarvighet i hur han satte fötterna (kunde snubbla av ouppmärksamhet) så nu sökte jag något annat.

En statusuppdatering på Facebook fick mig att fundera på följande scenario:

Det är en vecka kvar tills du ska få lön.

Din häst behöver veterinärvård för 2000 kronor som måste betalas kontant.

Hur hade du löst detta?

* Jag hade tagit ut pengarna från mitt lönekonto.

* Jag hade fått ta ut pengarna från mitt sparkonto.

* Jag hade tämligen lätt kunnat låna summan av någon vän/ släkting.

* Jag hade fått ta någon form av sms-lån.

* Annan lösning- vilken?

Fundering efter helgens grillkväll i stallet:

Är inte VEGETARIANER underrepresenterade när det gäller ”hästfolk” om man jämför med ”svenska folket i allmänhet”?