Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Velar ni?

Jag är våg och om man tror på horoskop så sägs det ibland att ”vågen är velig” alternativt ”vågen väger” (dvs väger olika alternativ för och emot och fattar ett beslut därefter).

Jag tycker själv att jag är allt annat än velig; jag fattar mina beslut oerhört snabbt och ångrar dom i princip aldrig och under denna snabba tid har jag också hunnit att väga olika alternativ för och emot.

Eftersom jag är som jag är kan jag tycka att det är jobbigt med veliga personer som antingen aldrig tycks bestämma sig eller som bestämmer sig och sedan ändrar beslutet ”hundra gånger” om.

Jag har en sådan person i min bekantskapskrets och ska jag vara ärlig så tar jag numera allt personen säger med en nypa salt och lyssnar ibland knappt för erfarenheten har lärt mig att det som gäller idag kan vara fullständigt förändrat inom några dagar och så kan det hålla på i en aldrig sinande ström.

Jag har också slutat att engagera mig och ge personen råd annat än om det verkligen efterfrågas för mitt råd kan tas emot med tvärsäkerhet och entusiasm (”gud vilket bra råd…ja, så ska jag verkligen göra”) och så vet man att inom kort är det något helt annat som gäller…

Annars finns det absolut värre saker än att vara velig men enda gången jag faktiskt medvetet avslutat en vänskap så berodde det på personens velighet; det sög helt enkelt för mycket energi från mig att ständigt behöva revidera MINA planer utifrån personens ”klyddande” eftersom jag oftast var inblandad när det skulle ändras hit och dit. Det passade helt enkelt inte mig och där är man ju olika.

Hur är ni som personer?

Upplever ni själva att ni velar och stör det er (eller andra?)?

Fattar ni snabba beslut eller funderar ni länge?

Ångrar ni ofta beslut, stora som små?

Tv-tips

Blev tipsad om en superbra serie av en bloggläsare: Doctor Thorne som ni kan se via Svt Play. 3 delar om vardera 46 minuter som jag sträckglodde på 🙂 .

Tänk Downton Abbey, lite mer förutsägbart och med ett lyckligt slut- perfekt om ni frågar mig!

När man slutar på ett jobb

Har vid några tillfällen förvånat läst på Facebook hur folk ondgör sig över sina arbetsplatser.

En som precis slutat på ett jobb skriver något i stil med ”fy fan vad skönt att lämna XX” medan en som hade några veckor kvar att jobba på en annan arbetsplats liksom räknade ner dagarna och kom med upprepade uppdateringar i stil med ”bara 2 veckor kvar- längtar”, ”en vecka kvar- längtar efter att slippa XX” osv.

Det värsta var en anställd som medan hen jobbade och INTE hade sagt upp sig ständigt jämrade sig över hur fruktansvärt hemskt det var att behöva gå till jobb XX?!?! Och hade mängder av arbetskamrater som vänner på FB?!?!

Alltså; fattar man inte att ibland ”hela världen” kan läsa och hur fort rykten sprids?

Varför avsluta en anställning på detta vis och utan att uppenbarligen bry sig om eventuella referenser eller att presumtiva arbetsgivare kan läsa om hur man beskriver sin arbetsplats?

För mig är det korkat och onödigt; bättre att sluta ”med flaggan i topp” än att bjuda på sådana kommentarer som kan komma tillbaka och bita en hårt i röven….

Lever ni nyttigt och i så fall hur?

Mindre nyttig måltid he he…fast äter jag något sådant äter jag inte både det onyttiga OCH ”riktig” mat samtidigt utan då får det räcka med detta som kaloriintag! Min form av limited damage Control 🙂 !

 

Härom dagen var Henrik på gymmet för att köpa årskort och såg då vad han gissade en mängd människor som hade avgivit nyårslöften och som troligen skulle försvinna från gymmet om 1-2 månader- ett vanligt scenario runt nyår tydligen 🙂 .

Man går ut stenhårt trots att man är helt otränad sedan tidigare och tröttnar snabbt- måste vara en jättebra affärsidé för gymmen tänker jag 🙂 ! Sälja en massa årskort som sedan bara nyttjas en kort tid….

Ovan får mig att ställa dagens frågor; tycker ni att ni lever ”nyttigt” och vad inkluderar ni i detta i så fall?

Tränar ni?

Tänker ni på vad ni äter och vari består det nyttiga i så fall?

Undviker ni vissa livsmedel så som chips, godis, läsk?

Odlar ni något, köper ekologiskt eller är det prislappen som styr vad som hamnar på matbordet?

Själv försöker jag att motionera så mycket som jag både har tid, ork och lust till och tänka på vad jag stoppar i gapet.

Har aldrig haft problem med vikten men vill inte ha det heller så även om det kan slinka ner både godis och annat sött så försöker jag att begränsa intaget och att i övrigt äta vad jag anser är vettigt och hälsosamt.

Jag försöker tex att laga all mat med så lite fett som möjligt, jag använder hellre lättmjölk än standardmjölk, försöker att inte äta för mycket vitt bröd och köper fullkornspasta i stället för den vanliga.

Dricker jag läsk (sällan) blir det alltid light-läsk för även om den påstås innehålla ”annat” som inte är så nyttigt så finns det inte en massa socker i den i alla fall.

Vad gäller kött äter jag främst kyckling och undviker rejäla biffar av andra djur.

Äter jag på restaurang försöker jag att välja en rätt som inte känns så onyttig (gärna lax eller kyckling, hellre kokt potatis än pommes) men där är maten tyvärr ofta mer ”fettig” än som jag skulle ha tillagat den.

Tja; det var väl lite av det som jag kan komma på.

Vem ska få presenter?

Sitter och läser en artikel om sophämtare och de berättar bla att det förr var vanligare att de fick presenter vid jultid.

Detta får mig att fundera över vem som brukar få presenter och varför?

Lärare och ridlärare vet jag vanligtvis får någon gåva av sina elever men finns det fler yrkesgrupper där det är brukligt/ vanligt att man får presenter?

Brevbärare? Hovslagare? Receptionister? Frisörer?

Ger DU gåvor till någon speciell yrkeskategori?

Dagens samvetsfråga

”Mitt värsta år i mitt liv och önskar en liten slant att kunna köpa julklappar till mina barn.

Swisha valfri summa o frivilligt. Ledsen o förtvivlad mamma.”

Läser ovan på Facebook, det är enligt profilen skrivet av en svensk mamma i 30-årsåldern ser det ut som.

Idag undrar jag: skulle du kunna tänka dig att swischa en summa och i så fall hur mycket?

Varför/ varför inte?

Biltips

Har noterat att många hästmänniskors bilar är ett sorgligt eftersatt kapitel- fordonets skötsel hamnar ofta lååångt ner på prioriteringslistan.

Insidan är full av allt möjligt varav en hel del rent skräp som borde kastas och utsidan täckt av ler och saltrester tex.

Kanske vill man hellre lägga några hundralappar på träning eller ett nytt schabrak i stället för att låta maskintvätta bilen?

Själv brukar jag svänga in om en ”gör-det-själv”-tvätt där man, om man är snabb och inte uberpetig, hinner spola, schamponera och spola av bilen igen för ynka 20 kronor. Tar inte ens 10 minuter.

Har man verkligen spenderarbyxorna på sig kan man lägga ytterligare en tjuga på typ 10 minuters dammsugning- det brukar också räcka bra!

Snabbt och lätt- färdigbrett!

Vad kallar ni denna?

Härom dagen började Henrik och jag diskutera vad grejen ovan egentligen heter.

Henrik sa ett ord jag aldrig hört förut (ska avslöja det sen) medan jag inte hade en aning om vad man ska kalla tingesten.

”En sån där TJOFF” tyckte jag 🙂 till slut….

Vad kallar ni den?

EDIT:

Förslag som kommit in är sugpropp men för mig ser en sugpropp ut så här:

Och en vaskrensare ser ut så här:

Tydligen är rätt ord PLUNCH som jag tänker måste vara någon försvenskning från engelskan?!?!

Laddar du?

För ett tag sedan blev Henke och jag utskrattade av en yngre förmåga; skälet var att det framkom att vi hade hyrt en film på Hemmakväll.

Vi fick veta att ”ingen” hyr filmer numera- man laddar ner dom!

Vi dinosaurier har ingen aning om hur man gör så det har inget att göra med någon ideologisk övertygelse (det är väl straffbart, eller?).

Idag undrar jag hur ni gör och resonerar?

Laddar ni ner filmer?

Hyr ni?

Ni kanske aldrig ser på tv?