Tänk vad mycket lättare allting känns (och är) så fort det är varmt och soligt (så länge det inte blir för varmt så klart).

Att slippa bylta på sig en massa kläder, göra samma sak med hästarna osv- bara det underlättar.

Jag har stalljouren i stora stallet idag och det gör verkligen skillnad att slippa dra på 10-talet hästar en massa tunga täcken.

Vicke har gått fint i sin hage och lilla Messy gick lika fint in i spolspiltan på första försöket idag så vår lilla diskussion kring denna härom dagen var nog bara ett tillfälligt avbrott i vår kommunikation 🙂 .

Idag har det varit en ”vanlig” lördag i stallet exklusive ridningen då förstås.

Jag har släppt ut och tagit in hästar, borstat på Vicke och gett honom hans medicin (och stönat över det fortfarande pulserande frambenet), klappat på Messy och pratat med lite stallfolk.

Vädret har varit ljuvligt- soligt och varmt och jag hade inte ens jacka på mig när jag och Soya tog en cykeltur.

Något konstigt hände förresten idag.

Medan jag var på väg upp på vårt loft tänkte jag för mig själv att risken fanns att jag aldrig mer skulle se Gullis eftersom han har hållit sig borta så länge.

”Hoppas att han har hittat något bra hem där han får mat” tänkte jag och hann knappt avsluta tanken förrän jag ser honom ligga ihoprullad i halmen. Glädje!

Och han såg välgödd och oskadd ut så det har nog inte gått någon nöd på honom.

Och givetvis lika tillgiven som vanligt.

Vi får väl se om han stannar denna gången eller om det bara var en tillfällig visit hos sin ägare.

Ja, nu är det alltså bara en veckas hagvistelse som gäller för Vicke och inget skrittande utöver det och jag ska väl inte påstå att jag sörjer så där jättemycket över att inte få skritta omkring.

Efter snart nästan 9 veckor med mest ridning i denna gångart kan även den bäste bli less- eller i alla fall jag.

Så idag blev det bara en rejäl genomborstning, ”Magic-brushning” skulle man kunna säga, en dos Equioxx i munnen och sedan tack och hej.

Väldigt mysko bild jag skickade till en av Messys ägare som ”bevis” för att hon står i spolspiltan. Jag brukar skicka små stolta sms-rapporter och gärna bifoga diverse foto-bevis fast detta kortet tog nog priset i uselhet :). Och nej, jag har inte totalt knäckt lilla Messy och att det är därför hon står helt nerböjd med huvudet- hon äter müsli ur en spann förstår ni 🙂 !

Efter att ha ägt 2 fuxston med de bästa och jämnaste humör man kan tänka sig var det nog tid för mig att personligen få smaka på vad som menas med ”rödhåriga kvinnor” i hästsammanhang.

Messy är en värdig representant för dessa damer och det visade hon med besked igår och idag.

Igår kunde ni läsa om hennes jätteprotester ”bara” för att jag ville att hon skulle gå in i spolspiltan och hon var inte alls på humör när jag ville sätta på grimman i morse- något som har gått hur lätt som helst i säkert 2 veckor  i sträck. Nej, hon ville inte vara vän med MIG i alla fall och ingen annan heller för den delen.

Döm om min förvåning när jag kommer tillbaka till stallet på eftermiddagen och ser henne längst bort i sin hage.

Jag ropar ”heeeeej Loppan” och hästskrället TRAVAR i full fart över hela hagen och fram till mig som om jag är hennes bästa vän?!?!?

Ja, mitt hjärta smälte direkt så klart- vem kan motstå ett sådant mottagande?

Och när det var dags att upprepa gårdagens procedur med att gå in i spolspiltan kom det en liten protest, jag gick och hämtade en spann med müsli och sedan var det färdigdiskuterat- hon både gick in och vände fint i spiltan 3 gånger varefter hon fick gå in i boxen igen.

Igår lyckades vi bara få in henne med halva kroppen och nöjde oss med det (även då med müsli som lockbete)  men idag var det som sagt inga problem.

Kanske var det ändå bra att det blev en liten ”viljornas kamp” igår för även om Messy är liten så MÅSTE hon förstå att ”Birgitta är ALFA” som en bloggläsare peppade mig med i ett mail- tror hon att hon kan bestämma över oss människor blir det inte kul när hon är kanske 170 cm och tre gånger så stark som idag.

Men jag tror stenhårt på denna lilla apa- och nu är vi som sagt bästa vänner igen 🙂 !

Om ni, liksom jag, har undrat när det första ”bakslaget” med den hittills väldigt duktiga Messy skulle komma kommer svaret här: idag!

Medan hon i förrgår marscherade in i spolspiltan som den mest självklara sak skulle hon idag inte sätta sin fot där!

Nix-pix tyckte hon och jag kunde stå och dra i grimskaftet tills jag stupade enligt odjuret.

Nu var ju jag av en helt annan åsikt men jag fick kämpa länge och väl, genomsvettig, innan jag med hjälp av stallägaren långt om länge fick henne att gå in.

Det positiva var att det gick till slut och bakslag ”måste” komma förr eller senare så i sak är jag inte förvånad.

Vad gäller Vicke har jag nu äntligen fått magnetröntgenutlåtandet men eftersom det är skrivet på engelska och späckat med facktermer måste jag först översätta typ varje ord.

Påpassligt nog krånglar inloggningen till min blogg igen så jag kan bara skriva via I- phonen vilket är otroligt jobbigt så ni får ge er till tåls tills min webmaster kan hjälpa mig.

EDIT: inloggningen funkar men ni får ändå ge er till tåls tills imorgon vad gäller mer kring Vicke och hans jäkla ben. Vill prata ordentligt med min egen veterinär först.

Nix…fortfarande inget svar gällande magnetröntgen.

Kollar min mail femtio gånger i minuten men nothing…..

Skrittade ut efter jobbet, det var väldigt soligt och varmt.

Messy fick vila sig efter gårdagens dubbelpass med både longering och fot-tvätt, det kunde hon vara värd tycker jag.

Idag var det tredje gången jag longerade Messy och första gången jag använde en longerings-piska.

Jag kan inte påstå att det gjorde någon direkt skillnad- hon sprang så fint i båda varven och jag kunde till och med peta lite på hennes lilla rumpa utan att hon blev upprörd.

Så nu tror jag att det får räcka med longering innan betet- det känns inte meningsfullt att göra det mer när hon sköter sig så bra.

Senare på dagen introducerade jag i stället ”ben-spolning”- även detta helt utan drama vilket förvånade mig lite. Jag hade förväntat mig lite mer förskrämda hopp när vattnet träffade hennes ben men nix-pix.

Vicke visade inte heller några förskrämda reaktioner när han blev skrittad i ridhuset utan han gick i samlad, mellan och ökad skritt utan knot.

Idag har jag haft jouren i stora stallet för en stallkamrat som är bortrest.

Bortsett från den har jag hunnit med att borsta lite på Messy i hagen och att skritta ut Vicke i rejäl blåst.

Nu börjar temperaturerna verkligen skjuta i höjden men eftersom det som sagt har blåst så har det ändå inte känts supervarmt och eventuella otäcka flygfän har inte synts till vilket är hur skönt som helst.

Just när man bara kan skritta är det oerhört irriterande att vara omgiven av diverse insekts-svärmar tycker jag- vare sig de bits eller ej.

Idag var jag en stolt ”handhavare”- jag kunde visa Messy för en av hennes ägare i ridhuset i morse.

Och det lilla A-barnet skötte sig minst lika bra som igår-sprang så fint runt mig i långa snöret.

Kul att få visa upp henne och jag planerar redan för kommande projekt.

Det finns enligt mig massor man kan göra med en bebis- bara det görs klokt och utan att det blir något jobbigt utan mer som en lek eller något som hästen inte ens reflekterar över.

Man kan ju lära dom små liven att få benen spolade, att ha på sig täcke, gå in i transporten eller vad man nu tycker verkar lätt och smart och allt detta långt innan det är dags för sadeln.

Och vis av erfarenhet säger jag: man har igen det tusen gånger om!

De 3-åringar jag köpt har redan varit så ”fostrade” att jag bara har kunnat hoppa upp och rida till världens ände…nä..men ni fattar…och det har jag verkligen uppskattat.

Dessutom är det tusen gånger lättare att hantera en häst som är typ 140 i mankhöjd än en som är 170…och så stora kan dom ju bli..även de små rackarna :).

Vicke, det vackra djuret blev utskrittad idag också fast vi tog en runda som han aldrig har gått förut.

Det är med blandade känslor jag varierar våra vägar- å ena sidan vill jag verkligen ge honom (och mig själv) variation, å andra sidan vet jag att vi på de flesta vägar riskerar att konfronteras med allt möjligt som kan skrämma vettet ur honom och nu när han har stått i så många veckor är det kanske inte det klokaste om jag skulle ramla av och han skulle springa hem.

Och tyvärr är ”folk” inte alltid så hjälpsamma eller ens FÖRSTÅR vad som kan skrämma en häst när man kommer ridande.

Idag hade jag tur då en kvinna som klippte gräset med en bullrande gräsklippare stängde av densamma när hon såg oss men lika vanligt är att folk låter hundar skälla helt vettlöst i sina trädgårdar, sågar med värstingmaskiner, kör om en i värsta rallystil osv. Inte kul…..