Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- väntan….

Nix…fortfarande inget svar gällande magnetröntgen.

Kollar min mail femtio gånger i minuten men nothing…..

Skrittade ut efter jobbet, det var väldigt soligt och varmt.

Messy fick vila sig efter gårdagens dubbelpass med både longering och fot-tvätt, det kunde hon vara värd tycker jag.

Måndag- med piska

Idag var det tredje gången jag longerade Messy och första gången jag använde en longerings-piska.

Jag kan inte påstå att det gjorde någon direkt skillnad- hon sprang så fint i båda varven och jag kunde till och med peta lite på hennes lilla rumpa utan att hon blev upprörd.

Så nu tror jag att det får räcka med longering innan betet- det känns inte meningsfullt att göra det mer när hon sköter sig så bra.

Senare på dagen introducerade jag i stället ”ben-spolning”- även detta helt utan drama vilket förvånade mig lite. Jag hade förväntat mig lite mer förskrämda hopp när vattnet träffade hennes ben men nix-pix.

Vicke visade inte heller några förskrämda reaktioner när han blev skrittad i ridhuset utan han gick i samlad, mellan och ökad skritt utan knot.

Söndag- jour

Idag har jag haft jouren i stora stallet för en stallkamrat som är bortrest.

Bortsett från den har jag hunnit med att borsta lite på Messy i hagen och att skritta ut Vicke i rejäl blåst.

Nu börjar temperaturerna verkligen skjuta i höjden men eftersom det som sagt har blåst så har det ändå inte känts supervarmt och eventuella otäcka flygfän har inte synts till vilket är hur skönt som helst.

Just när man bara kan skritta är det oerhört irriterande att vara omgiven av diverse insekts-svärmar tycker jag- vare sig de bits eller ej.

Lördag- repris

Idag var jag en stolt ”handhavare”- jag kunde visa Messy för en av hennes ägare i ridhuset i morse.

Och det lilla A-barnet skötte sig minst lika bra som igår-sprang så fint runt mig i långa snöret.

Kul att få visa upp henne och jag planerar redan för kommande projekt.

Det finns enligt mig massor man kan göra med en bebis- bara det görs klokt och utan att det blir något jobbigt utan mer som en lek eller något som hästen inte ens reflekterar över.

Man kan ju lära dom små liven att få benen spolade, att ha på sig täcke, gå in i transporten eller vad man nu tycker verkar lätt och smart och allt detta långt innan det är dags för sadeln.

Och vis av erfarenhet säger jag: man har igen det tusen gånger om!

De 3-åringar jag köpt har redan varit så ”fostrade” att jag bara har kunnat hoppa upp och rida till världens ände…nä..men ni fattar…och det har jag verkligen uppskattat.

Dessutom är det tusen gånger lättare att hantera en häst som är typ 140 i mankhöjd än en som är 170…och så stora kan dom ju bli..även de små rackarna :).

Vicke, det vackra djuret blev utskrittad idag också fast vi tog en runda som han aldrig har gått förut.

Det är med blandade känslor jag varierar våra vägar- å ena sidan vill jag verkligen ge honom (och mig själv) variation, å andra sidan vet jag att vi på de flesta vägar riskerar att konfronteras med allt möjligt som kan skrämma vettet ur honom och nu när han har stått i så många veckor är det kanske inte det klokaste om jag skulle ramla av och han skulle springa hem.

Och tyvärr är ”folk” inte alltid så hjälpsamma eller ens FÖRSTÅR vad som kan skrämma en häst när man kommer ridande.

Idag hade jag tur då en kvinna som klippte gräset med en bullrande gräsklippare stängde av densamma när hon såg oss men lika vanligt är att folk låter hundar skälla helt vettlöst i sina trädgårdar, sågar med värstingmaskiner, kör om en i värsta rallystil osv. Inte kul…..

Fredag- longering och tupp-tur

I morse var min plan att släppa lös Messy i ridhuset för andra gången men när vi väl kom innanför dörrarna fick jag en annan idé i stället.

Eftersom jag ledde henne i en longeringslina tänkte jag se vad som skulle hända om jag liksom provade att longera lite.

Och se på f..n….den lilla loppan sprang så fint runt mig- nästan som en vuxen häst!

I högervarvet blev hon först lite spänd och vände runt i linan och dessutom råkade hon se delar av sig själv i spegeln vilket ytterligare förskräckte henne men det tog faktiskt inte någon lång stund förrän hon sprang runt mig även i detta varvet.

Efter några få minuter med mycket beröm avslutade jag- ännu mer övertygad om att Messy är ett A-barn *SKRATT*.

Lite synd att jag inte filmade det hela men det blev ju så oväntat och ärligt talat hade det nog varit lite väl dumdristigt att filma samtidigt som man longerar en åring första gången….

Eftersom det var vindstilla och sol på eftermiddagen skrittade jag ut Vicke och det gick utmärkt ända tills vi var på väg hem.

Ett hushåll på den väg där vi rider har införskaffat de lustigaste höns jag sett- det ser ut som att de har mamelucker på sig och vaggar/ springer dessutom omkring på ett jättelustigt vis.

Vicke tyckte dock inte att de var det minsta lustiga när de nästan demonstrativt ställde sig i vägen för honom och han hade INGA planer på att gå förbi.

Och vi som i princip aldrig möter andra ekipage när vi är ute och rider fick precis, just då (vad är oddsen???) en modig häst och hans ryttare bakom oss och se den hästen; den visst hur man går förbi höns!

Vicks följde förskrämt efter men vi kom i alla fall hem!

Eftersom jag redan hade passat på att borsta Messy i hagen (tycker att det är bra träning att jag ”härjar” med henne lite överallt) så kunde jag köra hem efter detta höns-trauma och Vicke kunde pusta ut i boxen.

Torsdag- meeen….

Usch…idag var det så där otäckt stormigt kring vår anläggning igen och jag vågade mig inte ut- varken för att skritta med Vicke och definitivt inte för att gå en liten sväng med Messy.

Den förstnämnde fick traska runt med sin ägare på ryggen i ridhuset och den sistnämnda fick nöja sig med att bli avborstad i stallet.

Nu väntar 4 lediga dagar och det säger i alla fall jag aldrig nej till även om jag inte har något speciellt inplanerat. Men det är lika välkommet med mini-semester i alla fall!

Onsdag- i sadeln igen

Gissa om jag var glad att min hovslagare kom och satte på Vicke skorna idag.

Han var inte alls bekväm med att gå utan och hade puls i båda benen så han har ju klart känsliga sulor och kommer att behöva hjälp med sina hovar med andra skor än traditionella, det konstaterade redan min egen veterinär och den veterinär som utförde magnetröntgen igår sa samma sak.

Vilken typ av skor och om även sulor, med eller utan flytsulor ska läggas på är dock inte bestämt ännu- det svaret kommer resultatet av magnetröntgen att ge.

Idag skrittade jag ut i härlig sol och vindstillhet och kände tacksamhet över att ha en så snäll häst att han fortfarande, efter så mångas veckors vila inte har börjat få en massa trist överskottsenergi.

Messy blev bara omklappad i hagen och boxen även om det också är träning i sig.

Innan jag började ”hålla på” med henne var hon väldig reserverad i boxen och det kändes som att hon liksom vaktade den (eller kände sig trängd, vad vet jag) och det tycker jag är viktigt att helt träna bort.

Förvisso anser jag att hästen ska få ha sin box mer eller mindre i fred- en form av fredad zon så att säga där man inte kommer och klampar in i onödan men om man VILL ska man ju absolut kunna göra det- vare sig hästen står i den eller inte.

Måste förresten berätta om hur otroligt smart jag tycker att den lilla är:

Igår ville jag borsta henne på stallgången men såg redan på håll att hon låg ner i boxen.

Jag tänkte att hon fick ligga kvar om hon ville men att jag ändå kunde prova att ropa på henne.

Och det räckte att hon hörde ”hej Loppan” och inte ens såg mig så reste hon på sig- duktig häst va´?

Så det blev borstning på stallgången och nu står hon fint i uppbindningarna utan att jag behöver hålla henne i ett grimskaft för säkerhets skull.

Jag är övertygad om att Messy är smartare än genomsnittshästen ha ha…det ska bli roligt att se om jag får rätt!

Tisdag- med lite bilder

Idag har Vicke och jag alltså varit på Ugglarps hästklinik, ca 75 minuters körväg från vårt stall.

Vi kom dit strax innan 8 och körde hem vid halv ett så det blev ju några timmar innan allt var klart.

bild

Jag fick börja med att ställa in Vicke i en box i dagstallet…..

bild(57)

Så här tjusigt var det! Behaglig värme för oss människor i alla fall och dämpande gummimattor  i boxarna.
bild(54)

Det första som hände därefter var att framskorna drogs av och det var otroligt noga med att inte minsta lilla metallbit (från sömmarna) fanns kvar någonstans på hoven då detta påverkade magnetröntgen. Så hovarna borstades av minutiöst och sömhålen rensades lika petigt.
bild(56)

En kanyl sattes- det var genom denna man sedan sprutade in lugnande medel under hela röntgen-processen (det blev säkert 10-15 ”sprut”). Det är viktigt att hästen står blickstilla under tiden bilderna tas men den får ju inte bli så groggy att den riskerar att tuppa av.

Även med en häst som står mycket stilla tar hela processen runt 2 timmar och börjar den att röra sig och man måste korrigera benet och apparaten flera gånger tar det givetvis ännu längre tid.
bild(58)

När kanylen var satt fick Vicke gå in i klinikens stall…..
bild(55)

…för att komma lite till ro, kissa om han behövde det och vänta på att det lugnande medlet skulle verka lite.

Ja, tyvärr blev det inte mer bilder än så för därefter fick jag lämna ifrån mig allt av metall; nycklar, mobil och mina stålhätteförstäkta ridskor för att inte störa apparaturen i den ”bunker” (helt kopparklätt rum) där magnetröntgen ägde rum.

Som jag nämnde tog undersökningen över 2 timmar men både veterinären och djursjukvårdaren var väldigt trevliga kvinnor med vilka jag hann avhandla alla möjliga ämnen rörande hund och häst så tiden gick väldigt snabbt.

Man röntgar båda hovarna för att kunna jämföra men tar fler bilder på den skadade hoven.

Vicke var, precis som alla mina hästar faktiskt (även muppen Kreon) en mönsterpatient som uppförde sig som det anstår en uppfostrad dressyrhäst och det underlättade så klart eftersom det är så viktigt med just stillhet vid denna typ av röntgen.

Nu får jag våndas i ungefär en vecka innan svaret på magnetröntgen kommer och så fort jag vet något kommer ni givetvis att delges detsamma.

Under tiden skrittar vi på så fort skorna kan slås på (min hovslagare är tyvärr sjuk) och fram tills dess är det sjukhage som gäller för att inte fläka upp hovarna.

Måndag- aprilväder

Liksom igår har det varit ett riktigt ”aprilväder” idag- väldigt omväxlande minst sagt!

Jag kröp faktiskt in i ridhuset för andra dagen i rad eftersom jag inte hade lust att varken bli regnad eller blåst på.

Idag fick jag det trista skrittandet att gå fortare genom att hjälpa en annan inackordering med hennes häst- det kanske jag skulle satsa på: ge gratislektioner till häst, ha ha ha.

Messy som numera kan stå uppbunden på stallgången utan att jag håller i ett grimskaft också för säkerhets skull blev rejält avborstad och sedan var stalldagen slut.

Imorgon har jag tagit semester hela dagen för säkerhets skull, vi har tid på kliniken redan klockan 8.

Söndag- händelserik dag

Dagen idag har varit händelserik och än är den inte slut. Jag orkar inte ens skriva om allt men en liten sammanfattning kommer nedan:

Morgonen började med att jag hade stalljour i vårt stall och då ska man förutom att fodra och släppa ut och ta in 7 hästar från hagen fixa med lite annat smått och gott:

bild(80)

Foderbordet där vi har våra kraftfoderspannar ska tvättas av.

bild(81)

Gödselstacken var det tidigare sagt att den som har stalljouren ska jämna till men efter år av tjafs kring hur denna egentligen ska skötas (är det ok att bara dumpa gödseln lite som man känner för….) fattade vi för några månader sedan ett majoritetsbeslut som faktiskt har gjort stor skillnad.

bild(82)

Numera ser gödselstacken ut så som i alla fall JAG alltid har velat ha den och man slipper knäcka sin rygg med att jämna till andras skit (bokstavligen) på söndagen.

bild(83)

Att sopa och våttorka golven i sadelkammaren ingår också i jour-sysslorna och därför ser denna oftast väldigt städad och fin ut.

Förutom stalljouren ägnades morgonen åt att träna Messy som ni har kunnat läsa om i föregående inlägg och när allt var klart kunde jag åka hem och ta hand om nästa adept- min älskade Soya.

Vi åkte till Dalby kalkbrott med Åsa och Vilja och vandrade oss svettiga, i alla fall vi människor. Hundarna blir aldrig speciellt ”berörda” av dessa långpromenader och hade troligen kunnat gå 3 gånger så länge utan att pusta.

Efter en powernap hemma och då vädret på 2 sekunder förvandlades från ”hyfsat” till ”förfärligt” (läs: hård vind och spöregn) kastade jag mig i bilen för att ta in hästarna i allmänhet och Vicke i synnerhet.

När alla djur stod i sina boxar valde jag att skritta Vicks i ridhuset- även om vädret åter slog om och såg riktigt behagligt ut så anade jag att det skulle ändra sig IGEN och vad rätt jag fick.

Medan vi skrittade runt i ridhuset hörde jag hur det åter stormade ute och hur regnet piskade- då var det verkligen skönt att vara inomhus.

Till min stora glädje upptäckte jag dessutom min kära katt Gullis som jag nästan hade gett upp hoppet om.

Han har inte synts till på flera veckor men nu låg han högst upp på halmbalarna och jamade ynkligt när jag ropade på honom.

När jag hade ridit klart gick jag tillbaka till ridhuset med kattmat och lyckades med skicklig hjälp från Josefin som red på Kajsa att få ner honom.

Gullis verkade inte våga hoppa ner från sin höjd, jag nådde honom inte ens med en stol med Jossan lyckades grabba tag i honom från sadeln och det är ju tur att han är så foglig för det gick lite hårdhänt till innan han befann sig nere på ridhusbottnen.

Han åt massor av torrfoder och jag kunde konstatera att han har 3 sår som nu har börjat läka (alla runt huvudet)  men som säkert har gjort ont när han fick dom.

Jag tog också bort några vidriga fästingar och sedan kunde jag inte göra mer för min underbara katt mer än att hoppas att han inte har ont (det såg inte ut så) och att han vågar sig tillbaka till stallet.

Nu återstår kvällsfodringen, sedan får det banne mig räcka för idag tycker jag.

bild(84)

Saknad, skadad, sötnos!