Idag blev det uteritt i strålande solsken och som jag beskrev igår så handlade det om skritt på tygeln och lååååångsam trav. Även vuxentränset var på- jag kommer att skifta mellan detta och tränset ständigt framöver tänker jag.

Veterinären tyckte i tisdags att jag kunde börja galoppera så nätt men jag vill vänta tills Vicke blir omskodd så att hovarna är så optimala som möjligt innan jag lägger till denna gångart.

Messy fick sitt sedvanliga ”träningspass”- att stå uppbunden på stallgången, bli borstad och få benen lyfta.

LYFTA benen är kanske att ta för stora ord i min mun, i alla fall om ni tänker er att detta skulle göras som på en vuxen häst- här handlar det om att lyfta benen några sekunder i taget och nöja sig med det.

Frambenen kan man förvisso lyfta som på en vuxen häst men bakbenen- det är en helt annan ”visa”, inget konstigt när det gäller åringar men det gäller att jobba klokt med detta.

Man försätter ju hur det än är hästen i obalans när man lyfter dess ben och det gäller att göra detta moment så odramatiskt som möjligt så att man slipper kosparkar och dylikt och så att kommande skoningar kan ske utan att hovslagaren ”säger upp sig”.

Jag tycker att Messy är väldigt duktig, inte för att jag har några andra åringar att jämföra med men min känsla är att detta är en väldigt smart häst.

Och med smarta hästar kan det enligt min erfarenhet antingen gå väldigt lätt med det mesta man gör om man får dom MED sig eller så ifrågasätts allt- om man får dom MOT sig.

När jag har utbildat mina unghästar har jag nog tyckt att det roligaste har varit att man liksom får ”framgångar” hela tiden- nästan varje dag händer det något som känns som ett framsteg och man blir glad- dessa framsteg avtar ju helt naturligt ju äldre hästen blir, då märks de mindre eller tar i alla fall längre tid på sig att visa sig.

Med Messy är det just nu samma sak- varje dag blir jag glad över något litet framsteg fast det bara tar några minuters ”ansträngning” att komma dithän.

Även idag blev det ett kortare (30 minuter) ridhuspass på morgonen eftersom jag visste att jag inte skulle hinna rida efter jobbet och innan Åsa och jag beger oss till Dalby med hundarna.

Nu när jag rider så korta pass försöker jag ÄNNU mer att verkligen få kvalité i det lilla jag travar- i varje steg! Så klart ska man ju alltid vara noga med hur man rider tycker jag men nu blir det liksom än mer viktigt så att man inte ”slösar bort onödiga steg”.

Jag försöker också trava så samlat jag kan- dels för att detta stärker hästen mer men också för att jag inbillar mig att det sliter mindre ju långsammare benen sätts ner i varje steg.

Sedan är jag glad att det är i ett framben hältan suttit och inte i ett bakben för det ju mot att bära mer vikt på bakbenen i alla fall min ridning går ut på i mycket och ju mer jag kan avlasta frambenen desto bättre är det säkert.

För övrigt vidhåller jag att man kan arbeta hästar väldigt bra i skritt om man inte FÅR göra något annat och jag rekommenderar det absolut framför att bara leda hästen eller skritta på lång tygel.

Att min tidigare häst Décima klarade många (8 om jag minns rätt) veckors skrittande efter en buköppning så bra och var väldigt lätt att sätta igång därefter tackar jag helt och håller det uppsuttna skrittandet på tygeln och dito tömkörning.

Hade jag bara släpat runt på henne i ett snöre hade vi, eller i alla fall jag, dött av LEDA om inte annat.

Ett tips om man inte får sitta på hästen är för övrigt att leda den inspänd vilket dels botar eventuell stallmodighet mycket bra och dels får hästen att jobba i alla fall lite.

Efter 2 dagar på utebanan tyckte jag att det var dags att Vicke och jag begav oss ut på vägarna igen.

Vi red vår sedvanliga tur och passade på att säga hej till bloggläsare Anna-Kajsa med make som var och tränade i grann-ridhuset.

Strålande sol igen och jag hörde att Vicke till och med hade legat ner i hagen- njutning på hög nivå med andra ord!

Ännu en helt underbar dag som förvisso började med kyla men som snabbt övergick till strålande sol och rena sommarvärmen.

Tyvärr ville även flugorna njuta av det härliga vädret men dessa irriterande flygfän hade jag gärna kunnat vara utan.

Jag tycker ändå att vi är relativt förskonade från både flugor och andra för hästarna jobbiga kryp runt vår anläggning- kanske för att det ofta är en mild bris runt stallen och hagarna?

Även idag höll vi oss till utebanan- att gå in i ridhuset vid så här fint väder vore nästan brottsligt 🙂 och det gäller att passa på att vara ute när man kan.

Gissningsvis kommer det fler regniga dagar då man är glad att kunna krypa in mellan väggar och tak.

Av antalet läsningar på bloggen idag gissar jag att det var mer än jag som passade på att njuta av det otroligt fina vädret vi haft.

Jag är ju en vår och sommarälskare av stora mått så dagens solsken passade mig perfekt.

Vicke fick tillbringa sin ridtid på vår utebana- när jag tänker efter undrar jag om det inte var årspremiär?

Annars har dagen bestått av allt möjligt småpyssel från kloklippning och en cykeltur med Soya till lite socialiseringsträning med anläggningens åring (ett sto efter Messenger), städning hemma och så vidare.

Vägen till de flesta djurs hjärta går nog via magen….

Förra helgen var denna gosse på besök i stallet och slog surt bort mig med sin framtass så fort jag ville klappa honom men med lite föda i munnen gick det avsevärt bättre. Då kunde jag klappa honom hur länge jag ville 🙂 !

Hmmm….minus en grad igår morse, plus 6 idag.

När det var dags för eftermiddagsritten var det minst dubbelt så varmt- härligt!

Jag red samma runda som igår med en liten variation- om vi ska skritta omkring i en evighet vill det till att man kan variera sig lite.

Även idag blev det uteritt- det är väldigt skönt att jag numera hinner med detta efter jobbet utan att varken stressa ihjäl mig eller rida i mörker.

Tack och lov hann det bli varmare än den minusgrad vi hade i morse så jag kunde lämna ländtäcket hemma medan termobyxorna faktiskt fick följa med trots allt 🙂 .

Jag har en runda (förbi ditt nya träningsställe Anna-Kajsa)  som tar ungefär 40-45 minuter och det är den vi håller oss till just nu.

Och att skritta betyder för Vickes del INTE att ”slöa” utan han får jobba på i princip hela tiden, i form och gåendes i öppna och sluta hit och dit. Idag hade han dessutom kandaret på sig- han får inte glömma att han trots allt är en dressyrhäst 🙂 !

Möttes av en dyster syn i morse: Skyggis annars så yviga svans såg tämligen stympad ut, se bilden ovan.

Tyvärr gör ju kattrackaren skäl för sitt namn så det var inte tal om att undersöka henne men det ser inte ut som att annat än själva pälsen har som skrapats av ända in på skinnet men jag undrar ju verkligen vad hon har råkat ut för.

Biten av en annan katt eller fastnat i något- det är mina teorier i alla fall.

Hade det nu varit Gullis hade man kunnat vända in och ut på detta snälla djur utan att han hade sagt PIP men Skyggis får väl gå omkring som hon gör utan mina omsorger.

Eftersom vädret hade förbättrats sig sedan gårdagen kunde jag och Vicke motionera utomhus och det var skönt att få omväxling till ridhuset.

Igår sol- idag regn = det fick bli ridhuset för mig och Vicke.

Vi skrittade omkring i 45 minuter och sedan fick det vara nog med motion.

I kväll visas 3:a avsnittet av Ryttareliten- ni glömmer väl inte att titta; kanske får vi något spännande att diskutera imorgon?