Måndag:
Eftersom jag oftast passar på att rida lite längre pass på helgerna då jag har mer tid brukar Archie ha sin vilodag på måndagarna. Det passar också bäst med mina arbetstider eftersom vi har möte redan 08.15 och jag inte skulle hinna rida innan dess.

Tisdag:
På tisdagarna rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset, så även denna vecka.

Onsdag:
Idag var det dags för skoning och jag bad ”min” hovslagare (man kan väl nästan kalla honom för min efter ca 20 års samarbete :=)) att sko Archie med vanliga skor igen.

Archie fick ju en form av ”New Balance”-skor efter sitt fånganfall och har haft dessa sedan januari men eftersom fångränderna i princip är borta (kommer att försvinna nästa skoning) och jag i övrigt inte tycker att Archie har fått bättre steg osv (en del upplever detta med dessa skor) så tyckte jag att vi skulle prova att byta tillbaka. Och det har vi alltså gjort utan att jag märker någon skillnad.

På kvällen var det träning för Ebba som själv tränade för Peter Markne precis innan jag kom. Jag hann tyvärr bara se de 10 sista minuternas galoppträning, tycker annars att det är både lärorikt och ”allmänt kul” att se hur olika tränare lägger upp sina pass och vad de har för ”idéer” och övningar.

Min egen träning gick, som den ofta gör, bra och jag åkte hem väldigt nöjd. Vi övade bla på skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och lite samlad galopp på volten. Ebba är oerhört noga med alla detaljer och går inte vidare till nästa övning förrän man verkligen gör det hon vill exakt så som hon vill :=).

Torsdag:
Idag reste maken iväg på en 4 dagar lång tjänsteresa vilket innebar att Soya fick följa med mig till stallet för hagutsläpp och allmänna stallbestyr innan det var dags för henne att tillbringa resten av dagen hos ”morfar” och hans sambo (mormor som är ordinarie 1:e hundvakt är bortrest).

Min far tillhör den gamla generationen jugoslaver som anser att en hund gör sig bäst i en hundkoja på landsbygden, fastsatt i en kätting ungefär men med stigande ålder så har även han fallit till föga och eftersom hans sambo är en sådan extrem djurälskare att hon säkert hade kunnat bekosta sjukhusvård för en myra med brutet ben så vet jag att Soya är i goda händer hos dom.

Efter jobbet tog Soya och jag en lång ridtur på Archie, eller rättare sagt så red jag och hon spang bredvid :=).

Efter avslutad ritt begav jag mig till det köpcentrum som ligger bara några hundra meter från stallet för att inhandla lite nya höstkläder men otroligt nog hittade jag ingenting alls som lockade mig så jag fick åka tomhänt hem.

Fredag:
På fredagarna brukar jag hoppträna med Archie och denna gången fick jag assistans av Soya som ju skulle förpassas till morfar och hans sambo därefter.

Tyvärr verkar orden ”AKTA DIG!!!!” inte betyda något alls för min lilla hund för hur mycket jag än skriker detta när hon står framför eller bakom hinderna när Archie ska hoppa så står hon bara kvar och ser ut som ett frågetecken.
Och nog för att Archie skulle kunna hoppa över henne om jag ville det men det känns ju ändå som att riskera hennes lilla liv helt i onödan :=).

Eftersom vi knappt har några hinder framme i ridhuset och jag verkligen inte har tid med någon mer avancerad banbyggnad får jag göra som Kajsa Warg: ta vad jag har!

Jag började med att travhoppa över ett kryss med en bom 2,2 meter framför och byggde därefter på med en oxer 5,5 meter efter travkrysset.

När detta hade hoppats galant några gånger och på olika höjder så tog jag bort travkrysset och hoppade oxern ensam. Därefter gjorde jag om oxern till ett räcke och när även detta hinder hade klarats av x antal gånger så avslutade jag dagens hopp-pass.

Efter jobbet och hämtling av Soya + en mängd portionsförpackningar med hemlagad hundmat (någon form av gryta med kokt kött som Soya gillar) som pappas sambo hade varit snäll och tillagat så begav vi oss åter till stallet för att skritta ut en sväng.

Denna gången fick vi sällskap av Searaching Shadows och Corre och trots att detta var första gången som Searching hade Soya springande runt benen så gick det hur bra som helst. Hon brydde sig inte det minsta och Corre och jag hade en trevlig pratstund medan hästarna och hunden fick lufta sig lite.

Hemma plockade jag både äpplen och päron som vi har en masse och som Archie äter några av varje dag och fick även skördat några av årets sista hallon som jag frös in för egen räkning.

Lördag:
De helger jag inte tävlar rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset på morgonen.
Efter dagens pass skrittade jag ut en kort sväng med Soya och stallchefens boxer Oliver som sällskap och sedan gick jag lös på Archies utrustning, något jag också alltid gör på helgen eftersom vardagarna är fyllda av så mycket annat.

Idag kände jag mig också tvungen att tvätta släpet både in och utvändigt och även om detta bara tog en timme så är det ett arbete jag försöker att skjuta på för att det är så tråkigt.
Men i alla fall en gång om året känner jag måste det göras och nu var det alltså dags.

Efter alla dessa projekt var jag ganska trött så Soya och jag åkte hem till soffan där jag låg och läste och sov och Soya bara nöjde sig med det sistnämnda, dvs att sova konstant.

På eftermiddagen begav vi oss åter till stallet, denna gången för en ny utmaning: lektion med både Sally och hennes mamma Maj som hade fått låna Lenas Birk.

Utmaningen för min del bestod i att lyckas hålla en vettig och för alla givande lektion med 2 så olika hästar som Mulle och Birk.
Om jag ska hårddra det lite och raljera skulle nog Mulle helst vilja ställa upp i ett montélopp där han fick trava så fort som han någonsin kan (och då går det fort!!!) medan Birk helst skulle lägga sig och vila med en jättehög ensilage framför näsan så jag undrade verkligen hur jag skulle anspassa träningen.

Men jag hade inte behövt oroa mig, både Sally och Maj red jättebra och lyckades dämpa respektive ”gasa på” sina hästar och hela passet flöt på utan problem.

Efter denna trevliga lektion begav Soya och jag oss ut på en skrittrunda med Archie och trots att det hade regnat mer eller minre konstant hela dagen lyckades vi genomföra hela turen utan att få en droppe vatten på oss. Tack min gloria!

Söndag:
Idag red jag och Lena ut med våra små djur och detta var första gången som även Soya följde med. Hon är ju alltid med när jag rider ensam men då jag har ridit med Lena och Birk har hon fått stanna hemma tidigare.
Jag var lite fundersam kring hur Birk skulle acceptera Soya för det vore ju typiskt om han började ”oja sig” bara för att jag alltid hävdar att han är ”stensäker” men jag behövde inte oroa mig- hela ritten flöt på hur fint som helst.

Efter ridningen beslöt jag mig ånyo för att pröva lyckan på ett annat köpcentra och denna gången hade jag större tur och hittade 4 plagg inom loppet av en timme; 2 kjolar och 2 klänningar.

Åkte glad i hågen till den planerade whippetträffet där 6 andra whippets (samt 3 kungspudlar, en amstaff, en schäfer, en spets och några hundar till som jag inte minns) välkomnade Soya och det blev en hel del bus och lek.

När hundarna hade lekt färdigt hade klockan nästan hunnit bli 14.30 och jag promenerade bort till hästarnas hage (hundträffarna är passande nog förlagda till en hundrastplats väldigt nära stallet) för att ta in dom.

Efter intag och en snabb-borstning åkte jag hem för att vila ut och när jag hade fått sova ett tag fick jag nya krafter och hann både färga håret (det går ju inte att ha gråa hår om man inbillar sig att man fortfarande är 25) och laga en jättekastrull med köttfärssoppa. Pratade även med en vän som, till skillnad från undertecknad, suck, suck, har köpt sig en underbar hästgård. Så klart är jag jätteavundsjuk och har hotat med att flytta dit Archie om hon inte hjälper MIG att hitta MIN gård :=)!

Nu blir det definitivt mörkare både på morgnarna och kvällarna och årets gissel, LÖVEN, har redan drabbat min och makens trädgård.

Jag brukar skoja och säga att lövkrattning är något för livstidsdömda att ägna sig åt; det tar ju aldrig slut! Man hinner inte mer än nöjt konstatera att trädgården är helt fri från detta skräp förrän otaliga nya löv har singlat ner!

Både maken och jag har varit väldigt trötta under veckan och efter den hemska budgivningen som för vår del avslutades i onsdags är det inte så konstigt. Det tar på krafterna att vara så spänd och nervös.

Tyvärr hade vi inget för varken de bud vi gav eller vår nervositet, gården dit vi redan flyttat in mentalt blev såld för över 200.000 mer än vad vi var villiga att betala.

Just nu är jag extremt deppig vad gäller projektet ”hitta drömgården” och börjar på allvar frukta att det antingen slutar med att vi inte hittar någon gård över huvud taget eller att vi får nöja oss med något som vi egentligen inte gillar.
Måtte jag ha fel!

Nu när hösten närmar sig med stormsteg har jag drabbats av en enorm längtan att flytta från ridskolan nu, genast, meddetsamma och helst redan igår!

Morgonridningen innebär att jag stressar som en idiot och ändå kommer för sent till jobbet medan kvällsridning skulle innebära trängsel med ridskolans lektionsgrupper och inget av dessa alternativ känns hållbara i längden.

Att alltid behöva passa hagtider som dessutom är aldeles för begärnsade enligt min åsikt tär också oerhört och gör att även helgerna blir ”sönderhackade” av att jag oftast måste åka till stallet två gånger vilket både tar tid och kostar pengar förutom att man då som sagt inte får någon sammanhängande ”fri-tid”= läs tid utan hästen.

Jag vill kunna rida när det passar mig och så som det ser ut på ridskolan just nu blir detta mer och mer ogörligt.

När Archie var yngre och reds färre dagar i veckan samt kortare pass så var problemet inte lika stort men nu börjar jag som sagt verkligen att tröttna.

Problemet är att jag inte har funnit några bättre alternativ och att bara flytta ”vind för våg” från ett stall där jag dock huserat i mer än 20 år gör jag inte.

Att lösa mina bekymmer så som 99 % av alla andra vuxna, heltidsarbetande hästägare på ridskolan gjort/ gör, dvs genom att hyra/ låna ut hästen några dagar i veckan och /eller att rida mer sporadiskt och lägga in longering några dagar i veckan skulle inte falla mig in.

Dels VILL jag verkligen rida varje dag och tycker att det är oerhört roligt och dels så är min ”hobby” aldeles för kostsam för att jag ska sponsra andra med gratisridning på Archie.

Jag var och tittade på uppstallning närmare bostaden i veckan faktiskt och, som det alltid är, så var det även här många fördelar men en jättestor nackdel- det fanns absolut ingenstans att rida ut!

Och med ingenstans menar jag verkligen ingenstans om man inte räknar ridning på asfalterade bilvägar som ett alternativ.

Jag har förvisso aldrig varit någon älskare av uterritter, det ska gudarna veta och Archie är väldigt pålitlig och ”säker” men nu när jag även har Soya att tänka på går det inte att rida var som helst och definitivt inte på vägar där det kör bilar. Och även utan att behöva ta hänsyn till Soya så vill jag inte rida på enbart asfalt när jag rider ut och tror inte heller att det är nyttigt i längden.

Så…även i detta fallet letar jag vidare så får vi se vad som kommer först, annat stall till Archie eller nytt boende för oss alla.

Veckorna bara rusar iväg och jag har nu redan avverkat den tredje veckan efter semestern. Lite skrämmande känns det allt och jag märker att jag för varje år blir mer och mer förvånad över hur mycket äldre både människor och djur har blivit utan att jag har ”hängt med”.

Ofta om jag inte har sett tex något barn/ ungdom som brukat rida på ridskolan på något år kan jag tänka:

”Stina måste nog vara 15 år vid det här laget”. Och så visar det sig att Stina läser på högskola, har heltidsjobb eller har hunnit få barn. Typ…

Det i särklass med spännande som har hänt under veckan är att jag och maken var på gårdsvisningen jag skrev om förra ”Veckan som gått”-inlägg och otroligt och trevligt nog var vi båda rörande överens om att vi gärna köper detta objekt. Annars har det varit lite si och så med samstämmigheten när vi tittat på andra gårdar och när man gör sitt livs största affär (rent ekonomiskt i alla fall ) MÅSTE man verkligen vara 100 % överens anser jag.

Huruvida maken gillar en tröja jag köpt eller en maträtt jag lagat är mer eller mindre egalt, eller något man lätt kommer över i alla fall men man kan knappast köpa en gård för flera miljoner om någon av oss har betänkligheter.

Det som händer nu vad gäller gården är att en budgivning är påbörjad och ska vara avslutad senast 15.00 på fredag.

Så klockan 15.30 kan ni hålla utkik efter rubriken ”JAAAAAAAAAA” eller ”NEEEEEEEEEJ” på bloggen så vet ni hur det har gått.

Jag har redan bestämt med Sally att det är bättre att jag håller lektion med henne på lördagen än på fredag eftermiddag för om vi förlorar budgivningen lär jag inte vara en trevlig och positiv lärare utan snarare en ledsen och nedstämd dito.

Jag tycker varken om att vänta eller att inte veta hur saker och ting ska utveckla sig så jag har verkligen en gastkramande tid framför mig. Som jag redan nämnt så har jag dessutom, dum som jag är, redan gjort upp tusen planer kring NÄR vi flyttar till gården och glömt att det snarare handlar om IFALL vi flyttar. Ja, ja…blir det ingen affär så har det i alla fall varit otroligt roligt att drömma.

I dag återupptog jag och Lena våra söndagsuteritter och även om de alltid brukar vara trevliga så var dagens en sådan där ridtur där i varje fall jag uppfylldes av en total lyckokänsla och jag sa också uppfodrande till Lena: ”kom ihåg den här känslan!”. Det säger jag vid enstaka tillfällen då allting verkligen är 100 % perfekt och hon vet jag vad menar och brukar hålla med :=).
Idag var det ett sådant underbart varmt väder, inga insekter i luften, Archie gick som ett klocka på sitt hack och tja…allting var helt enkelt härligt :=).

Annars har veckan varit ungefär som de flesta andra med Ebba-träning för Archies del och en LC-träning i Sjöbo för Soya. Själv har jag tränat mitt ponnybarn Sally samt lasttränat en numera mycket beskedlig häst som insett var skåpet ska stå eller snarare att han, dvs hästen ska stå, om inte i ett skåp så i alla fall i ett släp!

Under veckan som gått har jag, som alltid stiger upp väldigt tidigt (aldrig senare än 05.30 och ofta tidigare) blivit varse att sommaren börjar lida mot sitt slut.

Det är klart mörkare ute när jag vaknar och vissa dagar har varit riktigt ”ruggiga”. Jag kan bara hoppas att den prognos jag läste på någon löpsedel ”sommarvärme under hela september” kommer att infrias även om jag har mina tvivel.

Det roligaste/ trevligaste som hände i veckan var förutom LC-träningen där Soya sprang som ett skott att maken och jag äntligen har hittat en gård dit vi båda har flyttat :=). Nu ska vi ”bara” (hmmm….)

1. Konstatera att stället är lika fint/ bra IRL
2. Se till att det inte blir någon budgivning utan att VI får köpa gården
3. Få sålt vårt eget hus med vindens hastighet och till begärt pris (och helst mer)

Enligt min bedömning är det stor risk att det fallerar på någon/ alla punkter tyvärr.

Jag har, hur dumt och barnsligt det än är tillåtit mig att redan sväva ut i de vildaste fantasier kring denna gård och har så klart redan varit och spionerat på den (min man hade skämts ihjäl om han hade varit med eftersom jag under min räd inte vågade köra in på gårdplanen när jag såg att där stod flera bilar så jag fick backa i vad som kändes som en evighet på en smal allé- pinsamt).

Visning är på fredag och jag lovar att berätta mer om stället när vi har varit där.

På hästfronten rullar det på med Ebba-träning (Birgittas träningar börjar också inom kort) och tävling i söndags.

Jag har också återuppväckt mina lastningstalanger som slumrat länge nog och det är mycket roligt att kunna hjälpa stygga hästar att lära sig att lyda :=).

Skämt å sido, men eftersom min första häst Menelli var fullständigt vidrig att lasta i början (sparkade mot folk så ingen ville hjälpa mig heller) vet jag mer än väl vad det vill säga att ligga sömnlös halva natten och fundera över hur, när och om man ska lyckas lasta sin häst nästa gång. Been there…done that…och det var hemskt!

Jaha, då var första arbetsveckan slut och den gick som jag förutspådde precis lika snabbt som då jag var ledig.

Mitt ponnybarn Sally återvände till civilisationen tillsammans med hetsporren Mulle och bevisade, tyvärr måste man ju säga, att det inte alltid blir så som man planerar.

Hennes tänkta sommarlov med massor av ridning blev snarare en tämligen ridfri tillvaro för både henne och hästen då han dels inte kunde ridas i några veckor pga att han växt ur sin sadel och när väl detta problemet var löst bröt Sally båtbenet under en fotbollsmatch!!!! Så kan det gå när man inte håller sig till ridsport :=)!

Hur som helst är båda på banan igen och vi gick ut hårt med 2 lektioner under den gångna veckan. Lika bra att passa på medan vädret tillåter utomhusträning och Sally har sommarlov.

För egen del har det blivit ridning ungefär som vanligt med bland annat Ebba-träning, hoppträning på egen hand och uteritt med Soya som sällskap.

På gårdsfronten intet nytt även om det nu faktiskt börjar komma ut lite objekt på marknaden, dock inga som hittills passat oss (alla låg för långt bort om inte annat).

Vårt eget hus är fortfarande utannonserat utan visningsdatum, dvs man kan anmäla intresse för att titta på det när/ om det blir till salu, och det verkar väldigt populärt enligt mäklaren som får in anmälningar med jämna mellanrum. Även maken har noterat intresset eftersom han sett bilar köra saaaakta förbi på vår återvändsväg, ungefär så som jag brukar göra när jag spionerar på tilltänkta objekt (det skulle min man ALDRIG göra…han tycker jag är PINSAM :=)).

Under veckan har Archie blivit mer ”officiell” eftersom jag nu, långt senare än jag ursprungligen planerade, har löst hästlicens åt honom. Jag trodde att jag skulle behöva den redan förra året men trots att vi tävlade väldigt intensivt så räckte antalet lokala tävlingar (dvs då man inte behöver licens) mer än väl.

Nu då vi bara rider LA-klasser finns det en mening med licensen eftersom flera tävlingar i höst har regional status.

Det är bara att hoppas på en fortsatt frisk häst så att vi kan utnyttja både licensen och tävlingsutbudet!

Veckan avslutades med en Madonna-konsert i Göteborg för makens och min del medan Soya hade sin första ”sleep-over” hos ”mormor”.

Både jag och maken kände oss som två bebisar när vi flera gånger sa till varandra att vi ”saknade Mishi” (ett av Soyas smeknamn- de andra är bla Kicki, Mimmi och Pippi, logiskt va :=)). Men men…det får vi bjuda på för vi älskar den lilla svarta vesslan som för sin del avslutade veckan med hundträffen på Jägersros hundrastplats där hon fick träffa sina vänner.

Jaha, så var då mina 4 semesterveckor slut och det är bara att konstatera att en månad går hur snabbt som helst (särskilt när man inte vill det. När Archie hade fång kröööööp dagarna fram).

Jag kan inte minnas när jag senast hade just 4 sammanhängande veckors ledighet, jag brukar vanligtivs dela upp veckorna annorlunda, men det har varit jätteskönt på alla vis och jag tycker att jag har hunnit med massor av roligheter för både makens och min del liksom vad gäller djuren.

Under den gångna veckan var Archie och jag som vanligt hos Ebba och träningen gick mycket bra. Våra skänkelvikningar artar sig även om jag aldrig trodde att detta skulle bli ett sådant jätteprojekt när vi började våra sidvärtsförflyttningar för långt mer än 1 år sedan.

Även med bytena går det bättre och bättre och nu byter Archie så gott som på hjälpen åt båda hållen och oavsett var jag gör bytet. Hans tråkiga bakutsparkar när man byter från vänster till höger har tack och lov HELT försvunnit och det känns skönt.
Vi är nu inne i fasen ”jag kan byta när jag vill och försök inte att hindra mig” om jag gör för många försök under en träning, då blir Archie uppeldad och ska mer eller mindre byta heeeela tiden. Det kan vara lite svårt att parera men jag tror att även detta är en övergående fas som inte oroar mig så mycket (må jag inte få äta upp dessa ord :=)).

I lördags återkom Archies bästis Birk från en månads retreat på annan ort och att de är (var????) just bästisar kunde inte anas vid första hagutsläppet.

Gossarna (kanske någon sådan där ”kärv manlighetsattityd”????) skänkte knappt varandra en blick utan gick bara ut i hagen åt var sitt håll. Hmm???

Själv kunde jag, då jag gick ner med gossarna till hagen konstatera att jag ibland verkligen bara är uppfylld av MINA djur. Det var nämligen först då jag insåg att Birk och Seraching har exakt samma färg (brunskimmlar); inte undra på att Archie fattade sådant tycke för Corres travar-dam.

Så här ser hon ut: Seraching Shadows!

Jag är annars väldigt glad att Archie fann sig så väl i hagen ensam utan Birk i somras för även om jag inte vill att han ska gå utan hagsällskap permanent så är det väldigt mycket värt att han KAN göra det. Heron var jättesvår att lära att gå ensam och efter den segdragna träningen med en häst som sprang som en vettvilling i början är jag glad att Archie inte kräver hagvänner.

Eller så har det varit dessa rackare som har varit hagsällskap under sommaren?

Som synes vimlar det av kaniner kring våra hagar och till och med Soya har blivit blasé och orkar ibland inte jaga dom….. ….vilket framgår av denna bild där hon ligger och väntar på att jag ska fixa färdigt utsläppet så att vi kan gå hem :=)!
För Soyas del har det varit en motionsrik vecka med bland annat 2 uteritter tillsammans med Archie samt en LC-träning i Tolånga utanför Sjöbo i söndags. På träningen sprang Soya 2 mycket fina lopp och hon verkar fortsatt mycket (för att använda ett MILT utryck) intresserad av att springa efter trasan.

Veckan avslutades med med en hundträff på Jägersros hundrastplats och denna gången dök hela 10 (!!!!) hundar upp vilket var jättekul.

För Soyas del är det nyttigt med dessa sammankomster eftersom hon till vardags inte umgås med så många hundar. Hon är ju dessutom väldigt försiktig av sig i kynnet och vågar inte riktigt ”ta för sig” eller säga ifrån på skarpen om någon besvärar henne men redan igår tyckte jag att hon hade morskat upp sig sedan föregående träff.

Kenzo, Soyas självutnämnde pojkvän fick sig ett par åthutningar när han blev för närgången medan hon vid föregående träff mest såg allmänt lidande ut när han höll på med sina sexlekar :=)!

Nu återstår endast en vecka kvar av min semester och som säkert de flesta andra sommarlediga börjar jag redan få lite ångest över att tiden har gått så fort och att det snart är dags för att arbeta igen.

Även om jag i grund och botten trivs oerhört bra med mitt arbete och är väldig tacksam över att jag just trivs (det finns så många andra stackare som tvingar sig till jobbet bara för lönens skull) så kan jag inte förneka att jag trivs ännu bättre med att vara ledig.

Veckan som gått har inte innehållit några större sensationer.

I måndags var jag och tränade för Ebba och åkte därefter till ett 30-års kalas där jag blev påmind om hur fort åren går. Folk som jag inte hade träffat på många år och som var typ gymnasiestuderande då vi sågs senast var nu gifta, hade barn osv.

I tisdags besökte jag en vän som precis köpt en gård. AVUND AVUND säger jag bara….och det sa jag till henne också :=).

Gården är jättefin på alla vis och jag hotade med att flytta dit Archie om hon inte försöker hjälpa mig att hitta något till maken och mig också!

En intressant parentes med det besöket var att jag fick veta att vännen själv varit och tittat på en av de gårdar jag och maken kollat på nyligen. Fast vännen kollade på samma gård för mååååånga månader sedan! Så det är precis det jag har anat: gårdar är mycket mer svårsålda än hus vilket jag hoppas är en fördel för oss eftersom vi ju först måste sälja vårt hus innan vi kan köpa något annat. Av de 6 gårdar vi tittat på de senaste månaderna är i alla fall 5 fortfarande till salu.

Resten av veckan har jag mest fördrivit hemma eller i stallet med ett kortare avbrott för tävling i lördags.

Soya har ägnat veckan åt att hjälpa till med Archies hagutsläpp och motion samt även roat sig med likletande och asätande. Mums!

Annars är hon omåttligt populär var jag än tar med henne och det är så klart väldigt smickrande och trevligt.

Vi har varit på 2 whippetträffar under den gångna veckan och sedan har Soya sovit gott kan jag lova :=). Det är helt underbart att titta på whippets som leker och springer omkring i full fart och jag kommer att försöka att se till så att Soya träffar sina kompisar så mycket som möjligt.

För veckan som kommer finns inte heller några högtflygande planer, vi fortsätter att njuta av ledigheten och tar dagarna lite som de kommer.

Jaha, då var den andra veckan av sommarens 4 semesterveckor avslutad och jag börjar redan få ångest över hur fort dagarna bara flyger iväg. Fast det gör de i ärligheten namn när man jobbar också tycker jag. Ena dagen är det måndag och nästa är det fredag…typ…

Medan vi under den första veckan var på 3 gårdsvisningar blev det inte en enda denna veckan, helt enkelt därför att det inte fanns något intressant att titta på. Vår egen mäklare hade varnat oss för att det är lite stiltje nu under sommaren och det verkar tyvärr stämma. Folk vill tydligen inte ägna sin ledighet åt att sälja hus eller gårdar. Synd för det är nu vi verkligen har tid att åka och kolla….

På ridskolan råder lugnet fortfarande och jag njuter i fulla drag. Hade det alltid varit så här hade jag nog inte ens börjat tänka på en hästgård. Vi är nu knappt 10 privatryttare i stallet och gör som vi vill höll jag på att säga. Nja, inte riktigt men vi kan i alla fall ockuppera de hagar vi vill och så länge vi vill och har 2 ridhus och en ridbana helt för oss själva utan att behöva ta hänsyn till ridskoleverksamhet.

Archie är ute 7-8 timmar om dagen och det känns skönt att kunna erbjuda honom detta om än under en begränsad tid. Han verkar tack och lov inte sakna Birk det minsta, troligen pga ensilagehögen som jag lägger ut i hagen som sällskap samt sin nya flickvän Searching.

Eftersom det dels är så lugnt och jag dessutom är ledig så är Soya med mig varje gång jag åker till stallet (dvs 2 gånger om dagen, morgon och eftermiddag) och det innebär en hel del ”gratis-motion” för henne = jag behöver inte gå ut och gå med henne flera gånger om dagen dessutom.

Bortsett från att jag var i Ullared en hel dag i onsdags (och då reds Archie av Lina) så känns det inte som att det har hänt något särskilt värt att rapportera om.

Dagarna fördrivs förutom av de 2 obligatoriska stallbesöken oftast med en långpromenad med maken och Soya och mycket läsande. Har läst ut 4 böcker på en knapp vecka samt även läst en hel del på nätet.

2 av dagarna blev det också en hel del solande i trädgården och därefter var det faktiskt lite av en lättnad när vädret blev lite mer mulet och regnigt. Inte så att jag vill att min semester ska regna bort men är det strålande sol utan ett moln på himlen och dessutom ”tusen grader” varmt så blir det gärna så att man inte gör något annat än ligger och solar och inte orkar ta sig för något vettigt i stället.

Nästa vecka tar Ebba semester (vilket tränar-Birgitta gjorde redan för flera veckor sedan) men som det träningsfreak jag är har jag sett till att boka in ett dressyrpass dagen innan hon reser iväg :=). Sedan skulle hon bara vara borta en vecka så min tränarlösa tid blir förhoppningsvis mycket begränsad. Jag tycker att det är så kul att träna att jag gärna gör det så ofta som jag har råd till och särskilt nu då jag dels är ledig och utvilad och vädret är behagligt med långa ljusa kvällar. När det är mörkt redan klockan 16.00, regnet vräker ner och jag gäspar käkarna ur led efter en lång arbetsdag kommer jag nog inte att vara lika sugen misstänker jag.

Veckan avslutades med att maken och jag hyrde ”Australia” och det som var lite speciellt med den filmen var att vi egentligen skulle ha gått och sett den på bio en viss helg i januari i år. Dock fick planerna ändras eftersom vi fick nys om en svart whippet som vi kunde få ta hem på prov just den helgen och resten är som man säger ibland historia :=)!

Den gångna, första, semesterveckan har tyvärr gått precis lika fort som arbetsveckorna oftast flyger iväg.

Det känns dock som att jag har hunnit med en hel del, både roliga ”projekt” och sådant som är mindre kul men nödvändigt.

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 3 gårdsvisningar. Eller….”hunnit med” är inte rätt beskrivning eftersom det inte funnits fler gårdar som intresserat oss. Hade det gjort det hade vi lätt avverkat ännu fler visningar.

Hittills har inget känts 100 % rätt, en av gårdarna är vi lite sugna på men priset är för högt och lär inte gå att justera till den nivå vi vill.

En Ebba-träning har det också blivit och både under den och då jag tränat på egen hand tycker jag att Archies grundtrav har förbättrats en hel del. Tyvärr/ tack och lov (välj själv) tycker jag att det ofta bli goda och onda cirklar; ju sämre hästen travar desto sämre sitter man vilket gör att hästen travar ännu sämre osv och samma sak när hästen travar ”bra”! Nu är det lättare att sitta korrekt och jag behöver inte ägna lika mycket kraft åt att rida fram en ärlig bjudning.

På hundfronten har det blivit en hel del motion, både uppsuttet och avsuttet höll jag på att säga.

En av dagarna red jag ut på en nästan en och en halv timme lång uteritt med massor av klättring och jag trodde nästan att just klättringen skulle bli för mycket för Soya, men icke! Hennes kondis är utmärkt och hon orkade till och med springa efter en kanin en liten bit när vi var nästan hemma.

Jag är extremt nöjd över att det går så bra att rida ut med djuren, det har ju varit min dröm och målsättning ända sedan jag köpte Soya.

Ska man rida längre måste man korsa en idag mycket trafikerad 70-väg (när jag hade hund för 20 år sedan var det långt mindre trafik) men det har jag löst genom att sitta av, koppla Soya och leda henne och Archie över vägen för att sedan koppla loss henne och sitta upp igen.

När jag inte rider med Soya som sällskap brukar jag och maken gå på långpromenader där vi bor och dessutom följer Soya nu under semestern med mig till stallet varje morgon för att släppa ut ”sin” häst och hans flickvän Searching i hagen.

I lördags åkte vi till en whippetträff i Vellinge där Soya fick springa av sig ordentligt med likasinnade och på tisdag i nästa vecka är en ny LC-träning i Sjöbo inplanerad.

Det är roligt att LC-träningarna verkar ha kommit igång på allvar nu, 3 träningar på 4 veckor, och det är bara att hoppas att det håller i sig.

Jag har ju alltid skrutit om hur vi i Skåne ”har allt” (Vad var det Edward Persson sjöng: ”Ja, låt dom bara gå på…vi klarar oss nog ändå….” så det har ju känts mer än tråkigt att inte kunna träna med sin hund utan att behöva åka till andra landskap!

Jaha…vad har jag mer gjort i veckan?

Jo, läst utan Marian Keyes nya bok ”en förtjusande man”, en rejäl (över 700 sidor) men lättsam och lättläst chick-lit som jag kan rekommendera.

Lite nödvändigt trädgårdsarbete har det också blivit samt en tur till bilverkstaden för en mindre åtgärd.

Under kommande vecka ser jag framför allt fram emot en heldag i Ullared men min lika GEKÅS-tokiga vän Petra och så givetvis fortsatta roliga och avkopplande dagar med min underbara trio maken, Soyis och Arch.

Som avslutning ska ni få ett mycket enkelt men lika gott efterrättstips, nu när jag är självförsörjande på hallon genom min lilla odling här hemma.

Ta en näve hallon, färska eller frysta, kör i mikron tills de smält ihop och blanda sedan ut denna sörja med vaniljglass. Ät och njut!

Under veckan som gått har det varit mer eller mindre kokande hett så gott som varje dag och även om jag för egen del gillar värme och möjlighet till lite lättare klädsel (läs: att slippa långkalsongerna) så har det faktiskt inte varit såååå behagligt att rida.
Archie har varit drypande svettig efter varje ridpass och även flåsat vid något tillfälle, någon han i vanliga fall aldrig gör. Själv har jag fått tvätta ridbyxorna efter varje ridpass, när jag väl har lyckats skala dom av mig (Jägersros egen miss wet t-shirt…det har varit jag det….)

Vårt gårdsletande fortsätter och vi hittade under den gångna veckan 3 mycket intressanta objekt varav både jag och Micke har flyttat in i det ena mentalt (själv bor jag i alla 3 gårdarna samtidigt, detta efter att ha tvingats flytta ut från de 3 gårdar vi hittills tittat på i sommar).

Jag undrar hur maken, som aldrig tidigare upplevt känslan ”mental in och utflyttning”, kommer att reagera om gården där han bor inte blir vår :=).

Vi ska åka och titta på alla 3 gårdarna i denna veckan (onsdag, torsdag och söndag) och det känns faktiskt som ett väldigt trevligt sätt att börja semesterveckan på.

Jag är alltså ledig i 4 veckor nu men vill inte försjunka i total förslöelse vilket lätt blir fallet om jag bara gräver ner mig med den enorma mängd böcker jag har bunkrat upp med.

Annat som hände i förra veckan var att Archie genomförde en väldigt bra tävling i Södra Sallerup där vi red en LA:3. Både framridning och ritten inne på banan kändes mycket bra den fruktansvärda hettan till trots och jag var sååå nöjd efteråt.

Något annat som jag var minst lika nöjd med var att Soya tog sin Lure Coursing-licens i söndags, detta efter 3 prickfria träningslopp.

Det är roligt att hon äntligen kan tävla, skriver äntligen inte i den mening att det tagit tid att få licensen pga något tillkortakommande hos Soya utan för att det helt enkelt inte funnits träningstillfällen i Skåne förrän nu. Jag hade planerat att åka till en träning i Laholm men just då löpte Soya och några andra tillfällen har alltså inte funnits.
Men så plötsligt ordnade man träningar 2 helger i rad och min duktiga hund fixade licensen direkt!

På ridskolan huserar vi numera nästan solo, det är bara Archie och ca 10 andra privathästar som står kvar över sommaren.
Detta innebär bland annat att vi kan disponera hagarna hela dagarna om vi vill och det vill både jag och Corre, Searchings (travarstoets) ägare.
Våra hästar går helt perfekt i hagarna bredvid varandra med var sin stråfoderranson att roa sig med så det känns hur bra som helst.

Under kommande vecka hoppas jag få fortsätta med mina dressyrträningar (Birgitta har tagit 1 månads semester men Ebba kör tack och lov på som vanligt) och gärna köp en gård också :=).