Inlägg i kategorin Veckan som gått

Veckan som gått

Mycket glädjande så hade jag över 500 läsningar på bloggen under veckan och totalt visar räkneverket nu över 10.000 läsningar sedan jag installerade det i januari. Jätteroligt att så många läser! Tack alla!

Vädermässigt så slog kylan till i slutet av veckan och bottennoteringen var i söndags morse då det bara var 6 grader när jag körde till stallet 06.00.

Jag har hoppats på en varm och solig höst, brittsommar kallas det väl, men hittills ser det dåligt ut. Ena dagen då Lena och jag red ut fick vi rida i ösregn och den andra dagen blåste det rejält.

Arch blev helklippt i veckan och det var jätteskönt att ha det gjort. Inte för att han egentligen blir speciellt långhårig, tvärtom, men han är TÄT-hårig och pälsen släpper inte igenom någonting (= svettas mycket). Nu är han åter jättemörkbrun (”svart” tycker de flesta) och mycket vacker.

Nästa vecka är det den lilles tur att snaggas. Hans päls är, som den ponny han är, redan mycket längre än vad Archies någonsin skulle bli.

I veckan blev jag också påmind om hur snabbt man kan gå från att vara en nöjd och obekymrad hästägare till en ledsen och bekymrad dito.

En privatponny gick ut i hagen pigg och fräsch och kom in några timmar senare superhalt. ”Tack och lov” (får man väl ändå säga i detta sammanhang) så var det ”bara” en hovböld vilket väl är det man helst önskar sig (men minst ofta får) om man nu måste stå med en halt häst. Värre hade det ju varit om hästen tex hade vrickat sig eller fått någon senskada.

Även en lektionshäst kom in vrålhalt från hagen; den har en stor vätskefylld ”påse” runt det ena bak-knät och inget vet vad som drabbat den. Teorin är att det är någon form av sår.

Båda hästarna har gått ensamma i hagen och jag är verkligen benägen att hålla med den veterinär som jag anlitat ett par gånger till Décima, Per Spångfors, då han på sin hemsida skriver att det flesta skador som hästar ådrar sig INTE är ridrelaterade utan händer när vi INTE sitter på deras ryggar.

Det ska mycket till för att man med ”normal” ridning ska rida en vuxen häst halt. Visst; rider man på usla underlag och sitter och snurrar femtioelva gånger på en åttametersvolt under ett ridapss som varar i 1½ timme dag ut och dag in så lär man få en försliten häst om man har otur men hur många rider så?

Själv red jag mer ogenomtänkt och säkert inte alltid så ”nyttigt” i ungdomligt oförstånd….förlåt Heron….men man blir ju tack och lov klokare med åren (och med antal hästar man ”sliter ut” på vägen kanske?).

Under kommande vecka hoppas jag på en bra träning för Birgitta och ett fysioterapeutbesök som ska revolutionera min ridning , ha ha. På tal om det så lovar jag att rapportera effekterna av behandlingen men jag vill vänta ytterligare en tid innan jag avger den slutgiltiga bedömningen.

En skoning står också på schemat för veckan.

Förhoppningsvis får jag lite nytagna kort från Lina som ni kan få ta del av och om inte annat så har jag lovat Ann att försöka finna några ridbilder på mig själv där jag ser verkligt….GALEN…ut, ha ha! Så det har ni att se fram emot!

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det känts lite som att det varken blivit ”hackat eller malet”.

Fysioterapeuten behandlade Archie på tisdagen och därefter blev det inte mycket ridet. Ordinationen var ju att ”jogga” i 2 dagar och sedan var vårt stora ridhus reserverat hela fredagen pga en trav-auktion och jag ville inte börja jobba Archie i det lilla ridhuset som är knappa 20 x 40 meter (kanske 18 x 36 meter om jag ska gissa).

Så jag har inte ridit som vanligt vilket stör vane-människan i mig men så blir det ju ibland.

Eftersom det varit travderby har vi inte heller fått lov att släppa ut våra hästar under 3 dagar, hagarna används under denna tid som parkering…eller…det är det som är MENINGEN i alla fall.
Men de senaste…typ 10 åren har knappt en enda bil parkerat i våra 8 hagar så hagarna står ändå tomma medan vi har strikta förhållningsorder om utsläppsförbud. Otroligt frustrerande! Men men….det är bara 1 gång om året så det är bara att bita ihop…

Lite omväxling fick vi i alla fall genom tävlingen hos Skurupbygdens hästsportförening och Archie skötte sig som vanligt jättebra.

Vad gäller eventuella resultat från fysioterapeut-behandlingen vill jag avvakta med att uttala mig ytterligare några dagar. Jag har som sagt knappt ridit och att jag INBILLAR mig att högerbenet vilas mycket mindre på stallgången nu kan vara just….INBILLNING.

Som fysioterapeuten själv sa så finns det ju ingen placeboeffekt hos HÄSTEN, däremot kan man som ryttare/ ägare inbilla sig allt möjligt bara för att man så gärna VILL.

Tack och lov har jag ju argus-ögat tränar-Birgitta som snabbt och lätt kommer att ta ner mig på jorden om jag påstår att underverk har inträffat men att så inte är fallet :=)!

Veckan som gått

I år har vi faktiskt fått i vart fall ett 50-tal päron. Vissa år har det inte kommit några alls.

Äppelträdet ger jätteskörd varje år!

Nu väntar bara Archies gap :=)!

Under veckan som gått har jag haft en fortsatt ”höstkänning” tyvärr.

Jag har i många, många år brukat ta semester i augusti = alltid strålande sol.

I år tog jag för ovanlighetens skull semester i juli = strålande sol hela tiden utom 1 vecka och den veckan var JAG på Mallorca där det var fint väder så jag ”missade” det dåliga vädret i Sverige. Och augusti i år har ju varit tämligen ”usel” i Skåne, det har känts mycket mer som höst än som sensommar.

Om ni vill ha BRA semesterväder ska ni alltså rätta er efter mig. Det är helt OTROLIGT hur bra det stämmer och vissa på jobbet har faktiskt börjat anamma det på fullt allvar. Jag har i princip haft dåligt väder på 1 semester av typ 25 (helt sant). Och det spelar ingen roll vart jag åker; det fina vädret ”förföljer” mig. Redan för ”tusen år sedan” hade en stallkamrat en teori om varför jag alltid hade bra väder:”Det är din GLORIA som drar solstrålarna till sig” var hans konklusion :=)! Vad svarar man på det :=)?

Ridmässigt har jag ”dressyrat” en del och inriktat mig på slutor i trav och galopp. Högerslutorna känns riktigt bra och utförs lätt, vänsterslutorna i framför allt galopp är besvärligare och fodrar större hjälper. Sedan har jag givetvis inte bara ridit slutor i veckan utan även lite allt möjligt annat som bakdelsvändningar, serpentiner i galopp, gjort halt från galopp osv osv.

Jag återupptog hoppträningen som legat nere i säkert 2 månader (pga vila framför allt) och Archie bjöd jättefint på hinderna och fick väldigt bra språng.

Veckan avslutades åter med en uteritt tillsammans med Lena och Birk. Vi red samma runda som förra söndagen och Archie överraskade mig positivt genom att nästan genast traska över träbron som han i förra veckan inte alls ville gå över utan övertalning. Denna gången behövde jag inte hoppa av och leda honom över, något jag nästan hade förväntat mig att behöva göra då Archies vilja ibland kan vara näst intill obändlig om han får något för sig. Tur att det händer ytterst sällan.

Vi klättrade mycket under vår ridtur och detta är något jag gjort i flera måanders tid och vill ha som en stående punkt på mitt ridschema.

Jag anser att klättring är ett utmärkt sätt att stärka hästen på och ett bra sätt att variera ridningen på. Sedan är det inte bara stärkande, det är också bra för hästens balans och uppmärksamhet; när man klättrar går det inte att drömma sig bort, titta åt ett håll och gå åt ett annat; något som Archie annars tycker är trevligt under uteritterna :=).

Veckan som gått

Under denna första vecka sedan vi kom tillbaka till ridskolan har jag försökt att ”återanpassa” mig till gällande rutiner.

Det var med blandade känslor jag/ vi flyttade tillbaka efter att ha haft det så bra under sommaren och därför har det gått en del energi till att irritera sig över rutiner och regler som jag känner försvårar min hästhållning.

Framför allt den kortare hagvistelsen känns ”icke-optimal” samtidigt som jag vet att vi går mot tristare tider vädermässigt då hästarna ändå inte hade velat vara ute fler timmar, i alla fall inte så som våra hagar ser ut.

Faktiskt märkte jag en ”mättnad” hos både Archie och Birk även i slutet av vistelsen i Yddinge, från att ha haft mularna klistrade mot marken/ gräset de första veckorna så hände det allt oftare att de stod vid grinden och tittade mot stallet, glatt gnäggandes när de såg mig.

Nåja, jag känner mig själv. Jag brukar säga att jag är en konservativ bakåtsträvare som ogillar förändringar så därför vet jag att det kommer att ta lite tid innan jag ”landar” helt. Och det känns redan nästan som vanligt….

Ridmässigt har jag börjat skärpa kraven och ska också fortsätta med detta så att jag snart kan lämna LB-stadiet och helt koncentrera mig på att få till bra LA-rundor.

Den boxgranne som Archie fått och som jag först uppfattade som oerhört timid har visar sig ha ett jäkla humör, typiskt ston skulle vissa säga.

Ofta då stoet ser Archie äta blir hon arg och sparkar i väggen, inte så bra för hennes ben!

Tack och lov är Archie, min gode lille gosse, vänligheten själv och bryr sig inte om de arga markeringarna. Han är väl van sedan den förra sur-apan som han hade som granne.Och tack och lov verkar det som att boxgrannen nu verkar förstå att är det något som Archie gör mest hela tiden så är det att ÄTA så om hon ska engagera sig i detta så lär hon ha fullt upp. Sparkarna har avtagit och försvinner förhoppningsvis helt.

Tävlingsmässigt var det en bra helg som det oftast är. Jag kan bara tjata vidare om hur underbart det är att ha en häst som är så okomplicerad och inte verkar störas av något. Att han dessutom fodrar mycke lite framridning är också jättebra, dels eftersom han givetvis inte behöver anstränga sig speciellt mycket och dels då väderleken, som denna lördags KONSTANTA regnande, inte alltid inbjuder till några maraton-framridningar.

Veckan avslutades med en härlig uteridning tillsammans med Birk. Vi red bla över en träbro som Archie först sa ”absolut inte” till. Och de yttert få gånger han inte vill något; då är han BESTÄMD!

Jag hoppade av och fick honom att trots sin aversion att gå över bron flera gånger vilket kändes väldigt bra.

Annars har han faktiskt gått över samma bro en gång tidigare (för över 1 år sedan) men då körde jag in hans huvud i häcken på hans dåvarande flickvän, ett trevligt ponnysto, så han SÅG helt enkelt inte riktigt var han gick förrän det var för sent…då hade vi redan gått över bron.

Veckan som gått + spegling + träning

Föregående vecka slog bloggen ”publikrekord” IGEN: 377 läsningar på en vecka (rekordet låg innan på 360 läsningar).

Att fler och fler läser och kommenterar tycker jag är otroligt roligt- det blir ju mer av ett givande och tagande när man får kommentarer/ respons på det man skrivit.

Jag kan inte ensam ständigt hitta på hur mycket som helst som roar/ intresserar läsarna och får man aldrig någon feedback finns ju också risken att man tröttnar.

Varje månad tror jag att jag får minska ner på antalet blogginlägg eftersom jag helt enkelt inte har mer att skriva om men så dyker det upp en kommentar från någon eller en idé från mig själv som gör att det blir lite skrivet ändå. Vi får se hur länge det håller i sig!

Annars har det nog inte hänt så mycket spännande under veckan som gått, inte som jag kan komma på i alla fall.

Jag tävlade på lördagen och det gick jättebra och sedan flyttade vi tillbaka hästarna till ridskolan på söndagen, det var nog det enda som skilde sig lite från övriga dagar.

I morse fick jag äntligen möjlighet att spegla mig till häst och det var efterlängtat :=)! Och det såg bra ut :=)!

Vi har bytt underlag i både vårt stora ridhus och vår tidigare USLA ridpaddock och både bottnarna känns bra så här långt.

Annars är ridunderlagen något som majoriteten av de uppstallade varit mycket missnöjda med, dock inte undertecknad. Jag rider ju alltid när ridhuset är nyharvat och då blir det per automatik annorlunda att rida än om 40 hästar traskat runt i ridhuset i några timmar.

Däremot instämmer jag till fullo i att utepadocken varit näst intill oanvändbar, antingen full av vatten och djup sörja eller snustorr, stum och dammig.

Nu är detta alltså åtgärdat och det ska bli trevligt att kunna rida mer utomhus än vad jag gjort hittills (sa ridhusälskaren nummer 1).

Träningen för Birgitta som alltid sker på tisdagmorgnarna är uppskjuten till morgondagen pga något åtagande som Birgitta hade så rapport kommer tidigast imorgon förmiddag.

Veckan som gått

Under veckan som gått har det inte inträffat något revolutionerande åt något håll, det mesta har gått sin gilla gång och det är ju fullt tillräckligt ibland.

Min sedvanliga tisdagsträning blev inställd/framflyttad till på fredag pga dåligt väder men blev inte av då heller eftersom vädergudarna valde att fortsätta att jäklas med mig.

En av dagarna fick vi äntligen chansen att utvidga vår ridterräng då vi guidades till en underbar bokskog där man verkar kunna rida hur länge som helst. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på detta långt tidigare men nu vet vi detta till nästa sommar i alla fall.

Jag fick ”fint besök” från en ryttarvän och det muntrade som alltid upp mig. Eftersom sommarstallet är mer eller mindre tomt under de veckor vi är där (bara 3 hästar till som rids sporadiskt) så har jag saknat att pladdra på med andra dressyrintresserade.

Stallchefen på ridskolan lär få sår i öronen när vi träffas igen, vi brukar avhandla en hel del under våra morgonrutiner i stallet.

Annars har nerräkningen inför tillbakaflytten börjat, vi stannar ju bara en vecka till.

Det börjar redan märkas att sommaren inte kommer att pågå hur länge till som helst, kvällarna blir mörkare och vädret har varit trist och regnigt flera dagar. Efter en hel dags regnande och blåsande såg min trädgård härom dagen ut som en riktig HÖST-trädgård; full av nerfallna löv och äpplen. Det var en deprimerande syn!

Har vi tur (och det får vi ju hoppas att vi har) så kan det dock blir många fler veckor med varmt och behagligt väder, förhoppningsvis är denna ”höstvarning” bara tillfälligt övergående.

Veckan som gått

Idag är det definitivt slut på min semester; har hunnit vara helt ledig i 4 veckor och jobba halvtid en vecka men nu är det heltid som gäller igen.

Även om jag alltid älskar mina ledigheter så trivs jag så pass bra med mitt arbete att jag inte känner någon större ångest över att återgå till grottekvarnen.

Archie får vänta i ytterligare 2 veckor innan han återgår till sina rutiner; den 17 augusti har vi planerat att flytta tillbaka till ridskolan. Vi har då varit i Yddinge i 8 veckor.

Jag (och säkert Archie också) kommer att sakna den underbara och enorma gräshagen (som väl i storlek är ca 10-15 ggr större än ”hemmahagen”) och friheten att ”komma och gå som man vill” (jag kan rida vid 06.00 och ha hästarna ute till 20.00 utan problem) men det ska bli skönt att kunna SPEGLA sig igen :=).

Tack och lov bor tränar-Birgitta till och med närmare sommarstallet än ridskolan (tar väl 15 minuter att köra) så träningarna fortsätter som vanligt.

Just idag är jag glad över att Archie har vilodag; regnet har VRÄKT ner sedan jag steg upp och inte ens jag med min disciplin och järnvilja hade ridit i detta vädret.

Sådana här dagar är det en stor nackdel att sakna ridhus! Tänk om tränar-Birgitta sitter i bilen på väg till träningen och så bryter världens regn ut, eller så hinner man träna i 5 minuter! Vad gör man? Det vill jag helst slippa att ta reda på.

Visserligen känns det inte alls speciellt jobbigt att släppa ut hästarna i hagen en sådan här dag, de har gräs att äta och lite skydd av några träd men det är ju ändå främst för att RIDA som jag har häst.

På ridskolan däremot skulle jag nog tveka kring utsläpp när det regnar så här pass häftligt, där finns varken gräs eller lä men där kan man å andra sidan rida i det sköna ridhuset om så himlen ramlar ner.

Ja, det finns för och nackdelar med allt!

Veckan som gått har varit mycket varierande, jag har pysslat med mycket roligt utöver ”hästeriet” och för Archies del har det blivit väldigt omväxlande arbete med både Birgitta-träning, dressyr på egen hand, uteridning, tömkörning över bommar och chambon-longering.

Jag tycker att det mesta fungerar bättre och bättre.

Då jag rider ut är taktandet från i vintras helt borta sedan månader tillbaka. Jag undrar om det (taktandet) helt enkelt inte berodde på att jag red ut ganska sällan vilket i sin tur berodde på att det alltid var mörkt när jag slutade jobbet och jag inte ville rida ut på en så pass ung häst utan att kunna se ordentligt.

Tömkörningen har alltid fungerat mycket bra förutom att Archie tidigare kunde bli lite olydig/ istadig i vänster varv, framför allt när han skulle galoppera. Ibland ville han inte alls gå fram utan gjorde allt för att vända/ byta varv men även detta beteende är fullständigt borta (jag tömkör alltid helt utan inspänningar förresten).

Longeringen med chambon fungerar också mycket bra, Archie söker sig mer och mer riktigt långt ner och det går mycket fortare att komma till bra arbete.

Veckan som gått

I förra veckan började jag rida på Archie så smått igen och det var inga konstigheter. Han var lika snäll som vanligt efter sin vila så det var bara att hoppa upp och rida iväg. Inga rodeo-uppvisningar där inte :=)! Fast det har vi aldrig haft heller (tack och lov).

Jag ska passa på och rida lite kortare och mindre ansträngande pass en tag framöver, hästarna går ute dubbelt så länge här som på ridskolan så rörelse får de tillräckligt av ändå även om de mest står stilla och betar.

Jag har nyligen läst om att vissa hästägare har stora problem med knott och andra flygfän nu under sommaren och att hästarna nästan inte verkar VILJA vara ute och det hade varit mitt mardrömsscenario. Det är ju därför vi har flyttat våra hästar; just för att de ska kunna vara ute så mycket som möjligt.

Och här i Yddinge finns det inga som helst insektsproblem. Visst sitter det några flugor på hästarna vid intag men det är inte så att de verkar störda på något vis (hästarna alltså :=)).

Vår arsenal med insektsmedel och flugluvorna har vi inte behövt använda överhuvud taget och det känns skönt.

Tävlingen igår var ett kvitto på Archie känns lika fin som vanligt och att varken vila eller den värme som rådde påverkade honom negativt.

Idag kommer hovslagaren och som tur är skos både Archie och den lille med samma intervall (7 veckor) så vi kan passa på och göra det samtidigt. Jag vågar inte släppa ut Archie ensam i hagen här och med Birk ståendes i stallet; misstänker att han hade sprungit rejält och kanske till och med försökt att hoppa över det relativt låga strömstaketet. På ridskolan kan han gå ensam (om någon häst går i hagen bredvid) men där är avståndet från stallet så stort att han inte varken ser eller hör hästarna där även om de skulle gnägga åt varandra. Birk är mer förnöjsam och kan lämnas ensam i hagen vilket ju varit bra eftersom jag har varit i väg och tävlat några gånger även sedan vi flyttade till Yddinge.

Preliminärt avresedatum tillbaka till ridskolan är satt till den 17 augusti. Jag hade gärna stannat något längre men vi får bara stanna borta från ridskolan i 2 månader utan att behöva betala full stallhyra (dvs över 3000 för min del) så det hade blivit väl dyrt. Nu betalar vi 2300 i Yddinge + 950 i kallhyra för boxen på ridskolan.

Träningen för Birgitta återupptas imorgon; det var 4 veckor sedan sist och det ska bli roligt att komma igång igen.

Jag vill återuppta bytesträningen (det var ganska många veckor sedan sist; innan vi flyttade ut hästarna) och fortsätta att finslipa på det vi tränade på senast.

Det enda jag saknar i dagsläget är SPEGLAR; har alltid känt mig trygg med detta hjälpmedel och tycker det är lite jobbigt att nu inte kunna SE vad jag gör. Men så vitt jag vet finns det inga speglar för utomhusbruk :=) så jag får tåla mig några veckor till!

Veckan som gått

Inte heller om förra veckan finns det så mycket att rapportera, i alla fall inte vad gäller det ridmässiga eftersom Archies vila fortsatte.

Dock har jag nu börjat rida så smått igen och det var både trevligt och föga förvånande att det efter 2 veckors vila bara var att svinga sig upp i sadeln och rida som om ingenting hade hänt.

Archie var inte det minsta tittig, eller busig eller ”konstig” på något annat vis heller för den delen och även om jag vet att vissa andra ryttare skulle finna en sådan häst TRÅKIG så tycker jag om det förutsägbara, i alla fall när det gäller ridningen. Livet har så mycket överraskningar i beredskap ändå så jag klarar mig gott utan en massa ”idéer” när jag rider. Jag skulle ärligt talat finna det tämligen irriterande om Archie sprang omkring och glodde på grejer, hoppade till för sådant som han sett tusen gånger, försökte bralla iväg eller göra annat som jag sett att andras hästar gör till sina ägares glädje/ rädsla/ frustration/ överseende…..välj själva…

Jag var på Mallorca nästan hela förra veckan och gjorde inte mycket annat än att ÄTA och SLÖA så det känns faktiskt skönt att ha kommit in i lite mer normala rutiner igen. Jag hoppas att Archie tycker detsamma och han ser i alla fall lika fin ut som alltid och känns som sagt bra att rida, det lilla jag har känt på honom.

Någon träning för Birgitta blir det inte denna veckan men förhoppningsvis nästa.

Veckan som gått

Om veckan som gått finns inte mycket att orda eftersom Archie fördrivit denna i total vila.

Han och Birk bytte hage från en med lite gräs till en med desto mer av den varan och det var säkert uppskattat.

Jag har upptäckt att Archie är, om inte direkt svårfödd så i vart fall inte en häst som sväller som en ballong även om han får relativt mycket mat. Förutom ca 10 timmars gräsätande per dag så får han 1 kilo havre på morgonen och detsamma på kvällen samt fri tillgång på hö och ser jättefin ut i hullet.

Vilan fortsätter även denna veckan och jag hoppas slippa annat än positiva rapporter från Lena som är utsedd till ”hästvakt” under min Mallorca-vistelse (vi åkte i lördags och kommer hem på lördagkväll).