Inlägg i kategorin Veckan som gått

Veckan som gått

Under den gångna veckan har vi haft alla möjliga väder; jobbigt och trist!

När Lina skrittade ut i onsdags snöade det tex oavbrutet, när vi red ut i lördags (jag på Birk) var det strålande solsken.

Igår regnade det en hel del och nästan all snö som har legat orörd i över en vecka nu är mer eller mindre borta.

Under tiden snön smälte fick hästarna världens mega-styltor när de gick ute- vadå vrickningsrisk i kubik…suck…. och nu fasar jag för om det fryser på all smält snö- skridskobana direkt!

Min träning för Birgitta blev inställd men förhoppningsvis tar vi nya tag imorgon.

Jag provade att både rida och longera med hunden som sällskap i ridhuset och det gick inte så bra vilket ni har kunnat läsa om i tidigare blogginlägg. Bortsett från denna lilla missräkning är jag fortsatt världens nöjdaste hundägare och det är så himla skönt att även Archie accepterar Soya till 200 %.

Under veckan som gått har Archie också tränat sina huggtänder genom att fullständigt demolera ett av Birks utetäcken så nu går den lille med ett annat täcke INDRÄNKT i ”fy-spray”. Vi får se om det hjälper!

Under kommande vecka är ett besök hos tandläkare Torbjörn L i Bollerup inplanerat (www.djurtandvardskliniken.se), förhoppningsvis utbryter inga snöstormar eller annat som hindrar vår resa.

Veckan som gått


Så här såg det ut i våra trakter förra helgen. Nu är marken täckt av snö och is i stället!

Under veckan som gått återupptog jag min träning för Birgitta och det var både efterlängtat och roligt.
Det känns som att jag åter rider ”på allvar” efter den långa ofrivilliga vilan och det är skönt.

Jag har över huvud taget bestämt mig för att ”spänna bågen” lite mer nu när Archie blir 6 år; hittills är han den av mina hästar som jag ridit ”minst” (räknat i antal minuter/ vecka) och det har förvisso säkert inte skadat på något vis men nu när vi dels ska försöka att höja oss en nivå tävlingsmässigt och dels hålla fång och fett borta ur våra liv så vill det nog till lite längre och/eller tuffare pass.

3 uteridningar har vi hunnit med under veckan, det blir ju lite mer tid över till sådant de veckor jag varken tävlar eller hopptränar. Jag har provat lite galoppombyten på mina uteritter eftersom de långa träningsbanorna lämpar sig för detta (tycker jag- man har liksom en vääääldigt lång sträcka att försöka byta på om det inte går direkt) och det går lika bra/dåligt som då jag provat i ridhuset.
Från höger till vänster byter Archie nästan alltid ett galoppsprång efter byteshjälpen (om jag har tur så byter han direkt) och från vänster till höger tar det allt från några till väääääldigt många galoppsprång innan bytet kommer. Men jag misströstar inte….så här i början är det helt ok tycker jag.

Det kom en hel del snö i början av veckan och en av dagarna var det också köldrekord för i år med ca – 11 mellan Malmö och Staffanstorp. Hagarna har varit ganska knöliga av all is och snö men än så länge har hästarna varit lika vettiga som andra vintrar och gått väldigt sakta och försiktigt. Jag hoppas trots det att vi snart slipper både snön och kylan och i stället får mer vår-väder (hoppas kan man ju alltid….).

Veckan som gått

Så här ser Archie ut för stunden. Har han bantat ner sig tycker ni? Jag, som ju aldrig ansåg honom FET, har svårt att avgöra om han tappat så värst mycket vikt, det är väl ”hemmablindheten” som spökar.

Ytterligare exempel på en rad fina bilder som Lina tog i helgen. Fler foton kommer att publiceras i veckan.

Under veckan som gått har det hänt en hel del som jag kommer att skriva om i separata inlägg under veckan.
Kort kan man väl nämna Archies och min tävlingsdebut för säsongen. Det känns jättebra att ha denna avklarad och inse att allt än så länge känns som förut. Lika avspänd och lättahanterlig häst som vanligt på tävlingsplatsen-skönt!

Nästa tävling blir, inshallah….., den 1 mars. Jag måste tills dess bestämma mig för om jag vill åka långt och rida en klass som passar Archie (LA:1) eller om jag ska kvista över till en av grannklubbarna och rida LA:3 som Archie inte var så förtjust i förra året (de långa skänkelvikningarna…..).
Initialt var jag helt säker på att jag skulle välja den mer långväga tävlingsplatsen där jag dessutom har 2 gratis starter som jag vann förra året men nu tror jag snarare att jag väljer grannklubben det trista programmet till trots. Jag får se det som en bra träning inför kommande utmaningar helt enkelt och eftersom jag ändå har förlikat mig med att den rosettström som vällde över oss förra året kommer att mer eller mindre sina nu när vi går upp i klasserna så är det nog smidigare på många vis att inte köra så långt. Man vet ju dessutom aldrig hur vädret i mars kan bli….

Imorgon är det dags för den första Birgitta-träningen på evigheter- hoppas det blir lika kul som jag förväntar mig!

Veckan som gått

Under veckan som gått har jag och Archie tagit ytterligare steg mot en återgång till ”business as usual”.

Jag rider nu ungefär som vanligt och har också bokat min första träningstid för Birgitta (10/2). Det ska bli skönt att komma igång på allvar då jag vet med mig att jag lätt ”fuskar” då jag rider för mycket på egen hand. Jag gonar hellre in mig i en bekvämlighetszon där allt känns bra i stället för att pressa på lite mer även om det inte skadar att både jag och hästen blir lite ”darr-benta” ibland- det är så man utvecklas och kommer vidare.

Under veckan fick jag en trevlig present (ett schabrak) från klubben som tack för förra årets insatser på tävlingsbanan och det var nog tur att jag kände att jag hade varit tacksam för ”vad som helst” då det är gesten som räknas eftersom Archie blev lite ”bränd” av schabraket redan efter premiärpasset. Så den gåvan hamnar tyvärr i garderoben!

Jag har nu ställt Archie på halm igen och hoppas att han uppskattar det. Undersökningar har tydligen visat att hästar som står på halm ligger mer än de som står på spån och jag vill i detta fallet verkligen göra det jag kan för att Archie ska vila så bra som möjligt.

Min körpisk som inhandlades hos piskmakaren i Lund var ett bra köp och jag hoppas att med detta hjälpmedel förbättra de tidigare svaga sidvärtsrörelserna.

Veckan avslutades som så många gånger förut, fast det var nästan 3 månader sedan nu, med en härlig uteritt med Lena och Birk. Gossarna var lika snälla som vanligt och Lena och jag hann prata av oss om allt som hänt oss på senare tid. En skön stund!

Veckan som gått

Under veckan som gått har mitt och makens liv fått ytterligare en dimension; vi har blivit hundägare. Jag, efter att ha varit ”hundlös” i ca 20 år och min man efter att ha varit livrädd för hundar under i princip lika lång tid. Nu är vi värre än de värsta småbarnsföräldrar; vi pratar babyspråk och pussar på hunden och jag väntar bara på att jag, som HATAR när djurägare benämner sig själva som ”mamma” respektive ”pappa” till sina djur ska börja göra detsamma. Huuu…som det kan gå!

Arch och Soya har hittills, vad jag tycker verkar vara den bästa relationen sinsemellan: ömsesidigt ointresse :=).

Soya springer så fint framför honom och Birk men hon är helt koncentrerad på sitt och är inte i vägen på minsta sätt.

Archies nymålade box har under veckan förblivit röd och oskadad vilket bekräftat min teori om att han slutade att trä-snida så fort han blev mer aktiverad och stimulerad genom hagvistelse och ridning.

På tal om ridning red jag ut 2 gånger under veckan; detta efter att inte ha ridit ut på över 2 månader.
Och som så ofta förr valde jag verkligen rätt (not) tillfälle: full storm!
Jag ville passa på medan det var mjukt i marken och ljust ute men att nästan slitas ur sadeln av blåsten hade jag gärna avstått.
Eftersom Archie, om han någonsin ”dummar” sig ute gör det om någon häst som kommer i full fart skrämmer honom, gick han nu som ett ”ljus” eftersom inga normala människor var ute med sina hästar i sådant uselt väder.

Under veckan som gått bytte jag också hage till hästarna, från en ganka torr men liten hage till en större men långt dyngigare dito.
Birk har vaknat på fel sida flera gånger i veckan eller så har Arch varit ovanligt ”störig” för den förstnämnde har lyckats sparka den sistnämnde vid minst 2 tillfällen = djupt sår som gjorde att ena frambenet svullnade upp + några bett på halsen.

Vi får verkligen hoppas att den större hagen lugnar nerverna hos bägge så att vi slipper sära dom åt!

Veckan som gått

Under veckan som gått har jag vant in Archie på halm igen även om han kommer att stå på spån månaden ut.
Jag har helt enkelt lagt in en fin halmkaka varje kväll och på morgonen kunnat konstatera att maximalt hälften ätits upp.
Detta känns mycket tryggt och visar att Archie dels inte är någon halmätare av stora mått och dels att han rimligen inte är allt för utsvulten trots att han numera äter mindre stråfoder än förut och inget kraftfoder alls.

Igår målade jag om hela boxen trots viss risk för att färgen inte skulle torka tillräckligt snabbt pga det fuktiga och kalla vädret men jag stod helt enkelt inte ut med att se alla gnagmärken längre.
Och färgen torkade faktiskt även om liiite fastnade i ansiktet på Archie medan täcket klarade sig helt.
Nu kommer jag också att kunna se om min teori att Archie slutat gnaga helt stämmer (jag ser honom aldrig in action) eller om han tar sig en tugga då och då.

Ridningen fungerar utmärkt med våra mått mätt. Jag rider faktiskt ungefär som vanligt fast kortare pass så om jag innan fången travade/ galopperade under 40 minuter så gör jag det än så länge i 20.

Någon uteridning har det inte blivit ännu, dels eftersom det är så mörkt på eftermiddagen och framför allt eftersom det har varit ganska hårt i marken. Jag vill inte belasta hovarna med min tyngd på hård mark, det räcker med att Archie går (läs står) i hagen några timmar på detta vis.

Jag fortsätter väl med lika korta ridpass denna veckan också ungefär och sedan blir det nog mer eller mindre ridning som vanligt därefter.

Någon träning för Birgitta har jag däremot inte planerat in ännu, den sortens ridning får vänta ytterligare 1 månad kanske.

Avslutningsvis kan jag berätta att Arch numera fått storslagen konkurrens vad gäller benämningen ”Black Beauty”.

Om Black Beauty II tänker jag berätta lite utförligare någon av de närmaste dagarna och även visa några nytagna kort. Tills dess får ni leva i ovisshet :=)!

Veckan som gått: hagutsläpp, filmning, järnsadel mm

Veckan som gått har varit tämligen händelserik och jag ska försöka att sammanfatta några ”highlights”:

I onsdags hade vi hästägarmöte och Lena, Birks ägare undrade lite försynt om jag hade köpt ytterligare hästar då jag alltid benämner Archie och Birk som ”mina hästar”.

”Ja, mina hästar är snälla” sa jag i en diskussion om att leda hästarna till och från hagen och med det menade jag egentligen att Lenas häst är mycket snäll medan min egen häst är…..tja…inte lika snäll som den gudomlige Birk i alla fall…

Nu tror jag inte att Lena har några större bekymmer med att jag ibland muntligen övertar ägandet av även Birk fast hon hävdar aldrig att Archie är hennes :=).

I torsdags var Archie och jag hos ATG:s hovslagare och fick det glädjande beskedet att Archies hovar såg mycket fina ut och hovslagaren tyckte också att jag kunde börja släppa ut Archie i hagen.

I lördags morse beslöt jag mig för att ta hovslagaren på orden och som genom en otrolig försyn töade hagarna upp fullständigt efter att ha varit genomfrusna i ca 2 veckor. Det kändes långt säkrare att släppa ut en häst som inte varit ute på ca 8 veckor i lera än på is och själva utsläppet gick så odramatiskt till som man bara hade kunnat drömma om.

Archie och Birk traskade rakt ut i leran och strosade runt lite för att därefter ställa sig en en hörna och sova. Inte tillstymmelse till bock och brall från Archie och inte heller någon ”vallning” av Birk.

Å ena sidan blev jag liiiite förvånad över att Archie inte ens tog sig en liiiiten galopp men å andra sidan så har han varit otroligt ”tam” ända sedan jag fick börja tömköra honom.

Redan på söndagen hade hagarna frusit igen men då var jag inte så bekymrad och även det utsläppet gick fullständigt stillsamt tillväga.

I lördags fick Lina och jag också för oss att vi skulle filma min tömkörning av Archie även fast vi troligen inte kommer att våga visa upp resultatet för omvärlden.

Som jag sa till Lina så kan ”folk” på nätet klaga på att man har fel färg på sin hårsnodd så att visa upp en helt nyligen igångsatt häst som man har 15-20 minuter på sig att tömköra känns inte helt optimalt.

Vi kom hur som helst överens om att om vi ska visa någon film så måste ljudet tas bort så att inte undertecknads skånska hörs bräka. Dessutom fäller jag en del avslöjande kommentarer som inte bör sparas för eftervärlden :=).

Avslutningsvis kan jag nämna att jag började rida så smått redan på torsdag eftermiddag och jag har nu hunnit med några 10-20 minuters ridpass. Ridningen som sådan går utmärkt men jag kan konstatera att något har hänt med antingen mina sittben eller med min sadel eller med båda delarna.

Jag tror inte att min ända har krympt med typ 300 %, gym-tränad eller ej, så då återstår bara gissningen att någon har stoppat om min sadel med järn sedan jag använde den senast.

Efter första ridturen, som pågick i typ 15 minuter så kändes det som att mina sittben skulle gå i bitar när jag satte mig i sadeln för den andra ridturen. Ömma var bara förnamnet…..

Hur är detta möjligt? Jag som alltid har sagt att jag har en så mjuk och skön sadel????

Det konstiga är att jag inte har ont i sittbenen när jag klämmer på dom men sitta i sadeln är inte alls behagligt. Så det är kanske tur att jag bara får rida korta stunder för mycket mer hade nog min bakdel inte orkat med för tillfället :=).

Veckan som har gått- berömda hovar, fördömda bårder osv

Nu var det ett tag sedan som det tidigare stående veckoinslaget ”Veckan-som-har-gått”-inlägget publicerades- helt enkelt för att veckorna efter Archies fång varit så bedrövliga och händelsefattiga att jag inte haft något att rapportera om direkt.

Nu börjar jag dock verkligen skönja ett ljus i tunneln och hoppas att jag inte retar några gudar genom att hävda att Archie verkar till synes helt återställd.

Vi slutade ju att ge honom fenylbutazonet för över en vecka sedan och märkte ingen försämring av hans tillstånd i och med detta, tvärtom.

Sedan jag kom hem från Gran Canaria har jag, känns det som i alla fall, mer eller mindre levt i stallet och jag frågade faktiskt stallchefen om det inte var läge för mig att ta dit en tältsäng snart.

Jag har varit i stallet 3 gånger om dagen och skulle ljuga om jag påstod annat än att det är lite slitigt. Bara på bilkörningen går det 1½ timme om dagen så medan normala människor har firat jul i godan ro och med att slappa så har jag knappt hunnit hem förrän det har varit dags att köra igen.

Men eftersom jag märkte en klar förbättring av Archies sinnestämning av att jag är hos honom så ofta så offrar jag gärna både tid, bensin och minskad tid i soffan.

Trägnagandet verkar ha upphört och det har ju verkligen stört mig mer och mer ju längre tiden fortskridit och ju mer demolerad boxen blivit.

Vad gäller Archies ”motion” så är vi numera uppe i hela 15 minuters skritt om dagen, uppdelat på 3 pass då alltså (5 x3). Ni anar inte hur fort 5 minuter går! Jag tycker knappt att vi hinner gå in i ridhuset förrän vi måste gå ut igen.

Vid något tillfälle då gossen varit laddad har han sprungit några varv i linan och jag ser inte minsta spår av stelhelt eller till och med hälta. Jätteskönt!

Några dagar har det varit tö-väder och jag har då kunnat släppa Archie i en liten paddock utanför stallet. För mig har det inte varit speciellt kul att stå vakt i ½-1 timme men som jag redan nämnt tidigare så vågar jag inte lämna Archie ens för en minut. Staketet är mycket lågt och han skulle med lätthet hoppa över, framför allt nu när han verkar extra bunden vid mig och hela tiden har koll på var jag är.

Tyvärr fick vi minusgrader för några dagar sedan och då var det adjöss med paddocken. Medan den var superlerig och fylld med iskallt vatten och gegga så tror jag den var helt underbar för Archies hovar att doppa sig i men fruset underlag är än så länge big no-no.

Jag har förstått att det är viktigt att ständigt kolla en fång-hästs hovstatus, som nu när vi går på våra promenader tex för att kolla hur ”ansträngning” påverkar hovarna. Blir de varmare? Kan man känna någon puls?

Jag vill påstå att Archie för närvarande har Sverigs mest kända hovar, ja inte kända i som berömda utan ”kända PÅ”. Jag pillar så mycket på hans hovar att han har börjat dra undan dom när jag kommer farande med mina händer.

Tack och lov har hovarna i alla fall kännts mycket svala/kalla hela tiden och oavsett rörelse.

Som jag redan nämnt väntar jag nu med spänning på veterinärens besök imorgon och på fortsatta direktiv. Vill också gärna få påsatt nya skor på Archie även om de han har sitter som berget. Men det har ändå hunnit gå 8 veckor sedan förra skoningen och kommer att hinna gå 10 innan de nya skorna är på plats och jag brukar sko honom var 7:e vecka.

Om jag ska orda något om något annat än hästen så har ledigheten ägnats åt lite målning hemma.

Och till er som retar sig på mina tvärsäkra och provocerande utspel ger jag följande karamell att suga på:

Tapet-bårder borde förbjudas!!!!

Eller så skulle man, om man vill sätta upp en dylik, tvingas att underteckna ett kontrakt där man förbinder sig att avlägsna detta fastlimmade elände den dagen då en ny hyresgäst/husköpare önskar detta.

Då jag och maken köpte vårt hus för snart 6 år sedan var ALLA rummen täckta med bårder och vi hade ett helvete med att skrapa loss dom. Vi var helt utmattade och då vi kom till det rum som min mans dotter skulle ha (hon var då 7 år gammal) tyckte vi att hennes bårder kunde sitta kvar då de föreställde tämligen söta nallar.

Nu är dottern snart 13 år gammal och har för länge sedan passerat stadiet då hon tycker att ljusblå nallar är fina och vi har ju alltid delat åsikten så nu under julen tog vi tag (bokstavligen) i björnungarna.

Efter timmar av slit och med värkande fingrar dristar jag mig således till att utfärda ett bård-förbud om jag någon gång får någotning att säga till om i saken och jag vet att i alla fall maken håller med!

Borsett från detta har veckan varit lugn:=)!

Veckan som gått!

Att Archie inte är ”fit-for-fight” har överskuggat allt annat under veckan och jag blir som alltid, då mina djur inte mår bra, extremt deppig och håglös. Ingenting är roligt och jag målar upp x antal nattsvarta scenarion…..

Jag har många gånger önskat att jag kunde gå genom livet med en mer ”laid back” inställning och har ibland avundats andra hästägare som mer rycker på axlarna och tycker att ”ja, ja…det blir nog bra…”. Själv förväntar jag mig genast det värsta, får svårt att sova, går omkring med en allmän olustkänsla hela tiden osv osv. Jobbigt!

Tyvärr verkar Archie inte mer än möjligen marginellt bättre och Metacamen har inte haft någon synbar effekt.

Vi är ute och går 2 ggr/ dag, en kortare tur på morgonen innan hagutsläppet och en längre vandring på eftermiddagen/ kvällen.

Jag vill bara att det ska bli torsdag så att jag förhoppningsvis kan bli lite klokare på vad det är som drabbat min häst.

På fredag är det sedan länge bestämt att jag ska åka till Stockholm och titta på Ankys clinic i Globen i allmänhet och hälsa på mina underbara ryttarvänner Ann och Nina i synnerhet.

Jag hoppas verkligen att inte den resan blir förstörd av något tråkigt besked på torsdagen.

Jag vet inte om ni har tänkt på det men jag skriver ofta ”om inget oförutsett inträffar” när jag ska berätta om saker jag planerar, om jag ens VÅGAR berätta om mina planer av olika slag.

Detta gör jag just för att jag den hårda vägen lärt mig att saker sällan blir som man planerat fullt ut.

Jag vet inte hur många viloperioder som mina hästar ”tagit sig” pga olika skador så det där med att planera en vila har jag alltid sett som vanskligt och ofta också sagt: ”en vila behöver man inte planera, de kommer tyvärr ändå”. Och se så rätt jag har!

Min tanke var ju att Archie skulle vila från och med fredagen den 28:e men som synes är vilan redan i full gång och gud vet för hur lång tid…..

Trots mina svårigheter att samla mig till något som helst konstruktivt har jag i alla fall lyckats ta hem min fina dressyrsadel för ”vinterförvaring”. Ingen mening med att låta den hänga oanvänd i det nu kalla stallet och riskera mögelangrepp.

Jag ska också skicka in mina skär för slipning så att saxen är redo om det skulle bli aktuellt med en 4:e klippning i år.

Annars kan jag inte komma på något kul att skriva om; snön som kom i fredags ligger kvar, det är knöligt och halvisigt kring stallet och gör ju inte att min redan stelgående häst marscherar på mer villigt.

Nä…nu ska jag sluta att gnälla…..kan inte vara roligt att läsa sådana här klagovisor!

Veckan som gått

Under veckan som gått har det regnat ovanligt mycket och för första gången på….”tusen år” (som jag brukar säga) så lät jag bli att släppa ut hästarna 2 (T V Å) gånger på en och samma vecka pga hällande ösregn.

Jag får alltid så himla dåligt samvete när jag inte får ut hästarna men samtidigt så försöker jag förnuftsmässigt intala mig att de hellre står och äter mat i sina varma och torra boxar än står och piskas av oavbrutet regn i flera timmar.

På grund av regnet har det också varit ganska fuktigt i stallet och jag har fått återinvestera i en sk ”torrboll”.

”Torrboll” är, för er som inte vet inte undertecknad (ha ha ha) utan en behållare som samlar upp fukt. Mycket effektiv och jag kan varmt rekommendera den till era stallskåp.

För många år sedan fick jag några mögelfläckar som aldrig gick bort på min dåvarande dressyrsadel och det vill jag verkligen få igen.

Träningsmässigt finns det inte så mycket nytt att rapportera om, det mesta går sin gilla gång.

På tävlingsfronten kan jag berätta att Archie gjorde sina sista starter för i år i lördags då vi red våra vid det här laget klassiska klasser LB:2 och LA:3.

Archie gladde mig oerhört genom att avsluta säsongen på bästa vis, dels genom en placering i LB och en ”nästan-placering” i LA (blev 8:a och 6 fick pris) men framför allt på det sätt som han gjorde det; med en härlig spänst (tom domaren i LA:n påpekade något i stil med ”du har en positiv häst”.

Nu blir det inte fler LB starter för Archie. Jag räknade ut att han varit placerad i 86 (!!!!) procent av sina LB-starter i år, kan man vara annat än nöjd?

Vad hittade vi mer på i veckan….?

Jo, Archie blev klippt för 3:e (!) gången, jag skickade in maskprov på honom och den lille (båda ”nollade” glädjande nog) och jag gjorde en extra-beställning på mer halm (dvs totalt 50 halmbalar/ vecka- snacka om storkonsument).

Vi fick morötter så att det räcker och blir över (läs om detta i föregående inlägg), jag plundrade grannens äppelträd på de sista frukterna (räknade ut att mina och grannens äpplen totalt räcker i nästan 5 månader/ år- inte illa!) och en mindre bantning/ matjustering (läs: mindre havre) har ”drabbat” Archie.

Veckan avslutades i sedvanlig ordning med en härlig uteritt tillsammans med Lena och Birk, denna gången utan varken hagel eller regn trots att det kom stora mängder av just regn och även hårda vindar under resten av dagen.

Jag vilar förresten inte Archie dagen efter tävling så vida tävlingen inte infaller på en söndag (måndagar är Archies ordinarie vilodag).

Det gjorde jag nästan alltid med de andra hästarna men jag har insett att Archie inte behöver denna paus.

Jag är ju den första till att hävda att våra små tävlingar är mindre ansträngande än ett vanligt dressyrpass så då vore det ju att säga emot sig själv om jag valde att vila hästen efter en tävlingsdag.