Inlägg i kategorin Veckan som gått

Veckan som gått

Nu återstår endast en vecka kvar av min semester och som säkert de flesta andra sommarlediga börjar jag redan få lite ångest över att tiden har gått så fort och att det snart är dags för att arbeta igen.

Även om jag i grund och botten trivs oerhört bra med mitt arbete och är väldig tacksam över att jag just trivs (det finns så många andra stackare som tvingar sig till jobbet bara för lönens skull) så kan jag inte förneka att jag trivs ännu bättre med att vara ledig.

Veckan som gått har inte innehållit några större sensationer.

I måndags var jag och tränade för Ebba och åkte därefter till ett 30-års kalas där jag blev påmind om hur fort åren går. Folk som jag inte hade träffat på många år och som var typ gymnasiestuderande då vi sågs senast var nu gifta, hade barn osv.

I tisdags besökte jag en vän som precis köpt en gård. AVUND AVUND säger jag bara….och det sa jag till henne också :=).

Gården är jättefin på alla vis och jag hotade med att flytta dit Archie om hon inte försöker hjälpa mig att hitta något till maken och mig också!

En intressant parentes med det besöket var att jag fick veta att vännen själv varit och tittat på en av de gårdar jag och maken kollat på nyligen. Fast vännen kollade på samma gård för mååååånga månader sedan! Så det är precis det jag har anat: gårdar är mycket mer svårsålda än hus vilket jag hoppas är en fördel för oss eftersom vi ju först måste sälja vårt hus innan vi kan köpa något annat. Av de 6 gårdar vi tittat på de senaste månaderna är i alla fall 5 fortfarande till salu.

Resten av veckan har jag mest fördrivit hemma eller i stallet med ett kortare avbrott för tävling i lördags.

Soya har ägnat veckan åt att hjälpa till med Archies hagutsläpp och motion samt även roat sig med likletande och asätande. Mums!

Annars är hon omåttligt populär var jag än tar med henne och det är så klart väldigt smickrande och trevligt.

Vi har varit på 2 whippetträffar under den gångna veckan och sedan har Soya sovit gott kan jag lova :=). Det är helt underbart att titta på whippets som leker och springer omkring i full fart och jag kommer att försöka att se till så att Soya träffar sina kompisar så mycket som möjligt.

För veckan som kommer finns inte heller några högtflygande planer, vi fortsätter att njuta av ledigheten och tar dagarna lite som de kommer.

Veckan som gått

Jaha, då var den andra veckan av sommarens 4 semesterveckor avslutad och jag börjar redan få ångest över hur fort dagarna bara flyger iväg. Fast det gör de i ärligheten namn när man jobbar också tycker jag. Ena dagen är det måndag och nästa är det fredag…typ…

Medan vi under den första veckan var på 3 gårdsvisningar blev det inte en enda denna veckan, helt enkelt därför att det inte fanns något intressant att titta på. Vår egen mäklare hade varnat oss för att det är lite stiltje nu under sommaren och det verkar tyvärr stämma. Folk vill tydligen inte ägna sin ledighet åt att sälja hus eller gårdar. Synd för det är nu vi verkligen har tid att åka och kolla….

På ridskolan råder lugnet fortfarande och jag njuter i fulla drag. Hade det alltid varit så här hade jag nog inte ens börjat tänka på en hästgård. Vi är nu knappt 10 privatryttare i stallet och gör som vi vill höll jag på att säga. Nja, inte riktigt men vi kan i alla fall ockuppera de hagar vi vill och så länge vi vill och har 2 ridhus och en ridbana helt för oss själva utan att behöva ta hänsyn till ridskoleverksamhet.

Archie är ute 7-8 timmar om dagen och det känns skönt att kunna erbjuda honom detta om än under en begränsad tid. Han verkar tack och lov inte sakna Birk det minsta, troligen pga ensilagehögen som jag lägger ut i hagen som sällskap samt sin nya flickvän Searching.

Eftersom det dels är så lugnt och jag dessutom är ledig så är Soya med mig varje gång jag åker till stallet (dvs 2 gånger om dagen, morgon och eftermiddag) och det innebär en hel del ”gratis-motion” för henne = jag behöver inte gå ut och gå med henne flera gånger om dagen dessutom.

Bortsett från att jag var i Ullared en hel dag i onsdags (och då reds Archie av Lina) så känns det inte som att det har hänt något särskilt värt att rapportera om.

Dagarna fördrivs förutom av de 2 obligatoriska stallbesöken oftast med en långpromenad med maken och Soya och mycket läsande. Har läst ut 4 böcker på en knapp vecka samt även läst en hel del på nätet.

2 av dagarna blev det också en hel del solande i trädgården och därefter var det faktiskt lite av en lättnad när vädret blev lite mer mulet och regnigt. Inte så att jag vill att min semester ska regna bort men är det strålande sol utan ett moln på himlen och dessutom ”tusen grader” varmt så blir det gärna så att man inte gör något annat än ligger och solar och inte orkar ta sig för något vettigt i stället.

Nästa vecka tar Ebba semester (vilket tränar-Birgitta gjorde redan för flera veckor sedan) men som det träningsfreak jag är har jag sett till att boka in ett dressyrpass dagen innan hon reser iväg :=). Sedan skulle hon bara vara borta en vecka så min tränarlösa tid blir förhoppningsvis mycket begränsad. Jag tycker att det är så kul att träna att jag gärna gör det så ofta som jag har råd till och särskilt nu då jag dels är ledig och utvilad och vädret är behagligt med långa ljusa kvällar. När det är mörkt redan klockan 16.00, regnet vräker ner och jag gäspar käkarna ur led efter en lång arbetsdag kommer jag nog inte att vara lika sugen misstänker jag.

Veckan avslutades med att maken och jag hyrde ”Australia” och det som var lite speciellt med den filmen var att vi egentligen skulle ha gått och sett den på bio en viss helg i januari i år. Dock fick planerna ändras eftersom vi fick nys om en svart whippet som vi kunde få ta hem på prov just den helgen och resten är som man säger ibland historia :=)!

Veckan som gått!

Den gångna, första, semesterveckan har tyvärr gått precis lika fort som arbetsveckorna oftast flyger iväg.

Det känns dock som att jag har hunnit med en hel del, både roliga ”projekt” och sådant som är mindre kul men nödvändigt.

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 3 gårdsvisningar. Eller….”hunnit med” är inte rätt beskrivning eftersom det inte funnits fler gårdar som intresserat oss. Hade det gjort det hade vi lätt avverkat ännu fler visningar.

Hittills har inget känts 100 % rätt, en av gårdarna är vi lite sugna på men priset är för högt och lär inte gå att justera till den nivå vi vill.

En Ebba-träning har det också blivit och både under den och då jag tränat på egen hand tycker jag att Archies grundtrav har förbättrats en hel del. Tyvärr/ tack och lov (välj själv) tycker jag att det ofta bli goda och onda cirklar; ju sämre hästen travar desto sämre sitter man vilket gör att hästen travar ännu sämre osv och samma sak när hästen travar ”bra”! Nu är det lättare att sitta korrekt och jag behöver inte ägna lika mycket kraft åt att rida fram en ärlig bjudning.

På hundfronten har det blivit en hel del motion, både uppsuttet och avsuttet höll jag på att säga.

En av dagarna red jag ut på en nästan en och en halv timme lång uteritt med massor av klättring och jag trodde nästan att just klättringen skulle bli för mycket för Soya, men icke! Hennes kondis är utmärkt och hon orkade till och med springa efter en kanin en liten bit när vi var nästan hemma.

Jag är extremt nöjd över att det går så bra att rida ut med djuren, det har ju varit min dröm och målsättning ända sedan jag köpte Soya.

Ska man rida längre måste man korsa en idag mycket trafikerad 70-väg (när jag hade hund för 20 år sedan var det långt mindre trafik) men det har jag löst genom att sitta av, koppla Soya och leda henne och Archie över vägen för att sedan koppla loss henne och sitta upp igen.

När jag inte rider med Soya som sällskap brukar jag och maken gå på långpromenader där vi bor och dessutom följer Soya nu under semestern med mig till stallet varje morgon för att släppa ut ”sin” häst och hans flickvän Searching i hagen.

I lördags åkte vi till en whippetträff i Vellinge där Soya fick springa av sig ordentligt med likasinnade och på tisdag i nästa vecka är en ny LC-träning i Sjöbo inplanerad.

Det är roligt att LC-träningarna verkar ha kommit igång på allvar nu, 3 träningar på 4 veckor, och det är bara att hoppas att det håller i sig.

Jag har ju alltid skrutit om hur vi i Skåne ”har allt” (Vad var det Edward Persson sjöng: ”Ja, låt dom bara gå på…vi klarar oss nog ändå….” så det har ju känts mer än tråkigt att inte kunna träna med sin hund utan att behöva åka till andra landskap!

Jaha…vad har jag mer gjort i veckan?

Jo, läst utan Marian Keyes nya bok ”en förtjusande man”, en rejäl (över 700 sidor) men lättsam och lättläst chick-lit som jag kan rekommendera.

Lite nödvändigt trädgårdsarbete har det också blivit samt en tur till bilverkstaden för en mindre åtgärd.

Under kommande vecka ser jag framför allt fram emot en heldag i Ullared men min lika GEKÅS-tokiga vän Petra och så givetvis fortsatta roliga och avkopplande dagar med min underbara trio maken, Soyis och Arch.

Som avslutning ska ni få ett mycket enkelt men lika gott efterrättstips, nu när jag är självförsörjande på hallon genom min lilla odling här hemma.

Ta en näve hallon, färska eller frysta, kör i mikron tills de smält ihop och blanda sedan ut denna sörja med vaniljglass. Ät och njut!

Veckan som gått

Under veckan som gått har det varit mer eller mindre kokande hett så gott som varje dag och även om jag för egen del gillar värme och möjlighet till lite lättare klädsel (läs: att slippa långkalsongerna) så har det faktiskt inte varit såååå behagligt att rida.
Archie har varit drypande svettig efter varje ridpass och även flåsat vid något tillfälle, någon han i vanliga fall aldrig gör. Själv har jag fått tvätta ridbyxorna efter varje ridpass, när jag väl har lyckats skala dom av mig (Jägersros egen miss wet t-shirt…det har varit jag det….)

Vårt gårdsletande fortsätter och vi hittade under den gångna veckan 3 mycket intressanta objekt varav både jag och Micke har flyttat in i det ena mentalt (själv bor jag i alla 3 gårdarna samtidigt, detta efter att ha tvingats flytta ut från de 3 gårdar vi hittills tittat på i sommar).

Jag undrar hur maken, som aldrig tidigare upplevt känslan ”mental in och utflyttning”, kommer att reagera om gården där han bor inte blir vår :=).

Vi ska åka och titta på alla 3 gårdarna i denna veckan (onsdag, torsdag och söndag) och det känns faktiskt som ett väldigt trevligt sätt att börja semesterveckan på.

Jag är alltså ledig i 4 veckor nu men vill inte försjunka i total förslöelse vilket lätt blir fallet om jag bara gräver ner mig med den enorma mängd böcker jag har bunkrat upp med.

Annat som hände i förra veckan var att Archie genomförde en väldigt bra tävling i Södra Sallerup där vi red en LA:3. Både framridning och ritten inne på banan kändes mycket bra den fruktansvärda hettan till trots och jag var sååå nöjd efteråt.

Något annat som jag var minst lika nöjd med var att Soya tog sin Lure Coursing-licens i söndags, detta efter 3 prickfria träningslopp.

Det är roligt att hon äntligen kan tävla, skriver äntligen inte i den mening att det tagit tid att få licensen pga något tillkortakommande hos Soya utan för att det helt enkelt inte funnits träningstillfällen i Skåne förrän nu. Jag hade planerat att åka till en träning i Laholm men just då löpte Soya och några andra tillfällen har alltså inte funnits.
Men så plötsligt ordnade man träningar 2 helger i rad och min duktiga hund fixade licensen direkt!

På ridskolan huserar vi numera nästan solo, det är bara Archie och ca 10 andra privathästar som står kvar över sommaren.
Detta innebär bland annat att vi kan disponera hagarna hela dagarna om vi vill och det vill både jag och Corre, Searchings (travarstoets) ägare.
Våra hästar går helt perfekt i hagarna bredvid varandra med var sin stråfoderranson att roa sig med så det känns hur bra som helst.

Under kommande vecka hoppas jag få fortsätta med mina dressyrträningar (Birgitta har tagit 1 månads semester men Ebba kör tack och lov på som vanligt) och gärna köp en gård också :=).

Veckan som gått

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 2 gårdsvisningar. Den första tyckte maken var helt ointressant (till min stora sorg eftersom jag redan hade flyttat in och nu tvingades flytta ut IGEN….andra gången på kort tid), den andra tyckte jag var i för dåligt skick så nu får vi hoppas att det snart blir, om inte tredje gången gillt så i varje fall typ tionde gången gillt.
Tack och lov sitter vi inte ”i sjön” medan vi letar utan har tvärtom ett så bra boende att DET gör att vi är så kräsna med andra objekt.
Och stallplats har jag ju sedan mer än 20 år tillbaka så inte heller där behöver jag ha panik.
Det är mer min personlighet som gör att jag vill flytta så snabbt; har jag väl fått en idé i huvudet vill jag genomföra den nu, genast eller meddetsamma och helst redan igår!

I fredags åkte ridskolehästarna på sitt månadslånga bete så nu råder lugnet ett tag framöver. De få av oss som står kvar (ca 10 privatryttare) kan nu disponera ridhusen och hagarna lite friare vilket är jätteskönt och välkommet, i alla fall för min del.

På lördagen var det dags för den lille att lämna ridskolan för 1 månads semester så nu har Archie inlett ett långdistansförhållande med en travar-dam med det härliga namnet Searching Shadows (det ligger så bra i munnen).
Searching, Corres nya häst, tillhör kategorin kvinnor som INTE kräker ner sig, vrålar, dunkar itu väggarna osv så fort en vacker karl ser åt deras håll så jag hoppas och tror att deras hagvistelser ska bli behaglig för alla parter.

Pga Archies tidigare erfarenhet av att gå i samma hage som en häst av motsatt kön (vilket resulterade i 2 försök till betäckning) har vi valt distans-varianten, dvs hästarna går i hagarna BREDVID varandra :=).

Jag har hunnit med både träning för Birgitta och Ebba och tävling i lördags. Jag tycker att det känns som att Archie är inne i en positiv utvecklingsfas och hoppas kunna träna vidare under hela sommaren.

Vädret har varit strålande de senaste dagarna och jag skördade de första hallonen igår. Vi har inte så många buskar så det blir inte några mängder bär att tala om till skillnad från exempelvis en vän som nästan kan fodra sina hästar med jätteskördar.

Min semester närmar sig med stormsteg men jag kan inte påstå att jag räknar dagarna och/ eller känner mig slutkörd så som man hör många resonera när deras ledighet närmar sig. Det kommer så klart att kännas jätteskönt att vara arbetsbefriad i 4 veckor men jag kommer säkert att hitta på saker att sysselsätta mig med ändå.

Ingen har väl kunnat missa att en av mina musikidoler sedan länge, Michael Jackson, avled i veckan. Även om detta är en hästblogg tänkte jag i kommande vecka dela med mig av mitt största MJ-minne; det var en riktig THRILLER :=)!

Veckan som gått

Den gångna veckan har varit en kort arbets-dito eftersom det varit midsommar och då brukar det alltid hända lite extra.

Jag har aldrig varit någon midsommarfirare för egen del; om inte annat skulle jag inte få för mig att äta rå fisk (det ni svenskar kallar SILL) som den serb jag trots allt är.

”Men sill är inte RÅ, den är inlagd” brukar inbitna svenskar försöka övertyga mig om medan jag lika envetet hävdar att mat som inte är kokt eller stekt är!

Om man inte är någon firare av olika traditionella helger kan man, som jag ofta gjort och gör, passa på att arbeta extra och tjäna många pengar eftersom ingen annan brukar vilja ställa upp.

I år hade jag för tror jag 4:e året i rad jourberedskap på jobbet och om tidigare år varit lugna som i graven fick jag denna fredagen arbeta i princip non-stop i näsan 10 timmar. Men för 3500 kronor brutto gör jag det gärna och ser fram emot några extra träningar eller kanske nya läderridstövlar för besväret.

Fast det är otroligt vad ”Sverige stannar” på midsommar. Jag som alltså var ute och jobbade och körde flera rundor mellan hemmet och Malmö mötte knappt en bil på vägarna.

Maken som inte heller är någon firare tack och lov ville bjuda på middag mellan mina uppdrag men se det var lättare sagt än gjort.

Vår favoritrestaurang i Staffanstorp hade stängt och det hade till och med ”plan B”- pizzerian vi ringde till!

”Du ska se att det slutar med Mc Donalds” sa maken skämtsamt men tyvärr blev det inget skämt utan verklighet. Behöver jag säga att jag var enda kunden när jag åkte för att hämta vår mat. Pinsamt!

Annars har veckan bjudit på en fin träning för Ebba (film kommer faktiskt i veckan- håll utkik!) medan träningen för Birgitta för en gångs skull blev inställd. Det är annars ett mycket bra betyg till Birgitta; hon ställer i princip aldrig in träningar och kommer alltid i tid. En självklarhet kan man tycka men så är det inte alltid.

En tränare jag tränade för tidigare ändrade hela tiden uppgjorda träningar och en annan kunde komma 30 minuter för sent utan att ens kommentera det. Mycket oproffsigt och idag, med mer skinn på näsan skulle jag inte tolerera sådant nonchalant beteende. Jag är en (dyrt!!!) betalande kund! Dessutom vill jag kunna planera min framridning innan lektionen utan att kanske tvingas skritta omkring 20 minuter längre än jag tänkt.

En dag red jag ut med Soya som sällskap och denna gången fick hon springa lös och inte kopplad som sist då vi var ute på en längre tur. Hela ritten gick mycket bra, ute bjäbbar hon aldrig med Archie och hon orkar också lätt springa med i vårt tempo. Och min andra svarta sötnos verkar aldrig ens reflektera över att hon är med så för hans del är det inga bekymmer.

På tävlingsfrontet har det varit stiltje ett tag; helt enkelt därför att jag inte hittat lämpliga tävlingar i krokarna. Jag har aldrig tyckt om att köra bil och att då köra kanske 10 mil för att rida en klass har inte lockat. Tyvärr brukar det också vara tunnsått med tävlingar under sommarmånaderna men jag har i alla fall hittat några ställen som vi förhoppningsvis kommer att besöka, närmast på lördag är det tänkt.

Gårdsletandet fortsätter och jag har (tyvärr) redan flyttat in i en ny bostad som vi förhoppningsvis ska titta på annat än via mitt smygande i buskarna kring stället som värsta stalkern, dvs via mäklare.
Jag skriver tyvärr eftersom i alla fall jag brukar bli väldigt besviken och också förvånad 9 gånger av 10 när jag väl har fått se ett objekt annat än via nätets uppenbarligen mycket förskönande bilder.
Ibland har jag undrat om det ens är samma hus IRL som på nätet!
Denna gård såg i alla fall helt OK på håll (så långt jag vågade mig fram för att smygtitta) men vi får som sagt se….

Sedan har vi bara de små detaljerna som att vi ska få vårt eget hus sålt, att det inte blir budgivning på gården vi vill ha (för den är redan lite för dyr), att maken också vill bo där (en inte helt oväsentlig detalj i sammanhanget, eller hur) osv osv…

Det är hur som helst roligt att drömma under tiden…….

Veckan som gått

Under veckan som gått har det blivit mycket dressyrträning, både för Birgitta, Ebba och på egen hand.

Jag har nu intensifierat bytesträningen och det går framåt, om än sakta och med något litet bakslag då och då.

Men nu kommer bytena mer eller mindre direkt på hjälperna även om bytet från vänster till höger ofta föregås av någon blandning mellan kospark och ”bakutare”.

I tisdags hade maken och jag besök av en mäklare för att få huset värderat och eventuellt lämnat till försäljning och efter detta möte bestämde vi oss för att sätta ut huset till försäljning enligt något som kallas ”Läge plus”.

Läge plus innebär att huset finns på annons med bilder och med beskrivning men att det inte görs några visningar förrän jag och maken ger klartecken- i vårt fall den dagen vi hittar något vi själva vill köpa (läs: som det känns nu: ALDRIG- suck!).

Fördelen med detta koncept är att det är kosnadsfritt och att vi kan ångra oss när som helst. Under tiden vi själva letar så har ändå eventuella intresserade av vårt hus möjlighet att lämna sina kontaktuppgifter inför en kommande visning.

På detta vis får vi också i varje fall en indikation om det öht finns ett intresse för vårt hus eller om det verkar bli svårsålt.

Annons kommer förhoppningsvis om kanske 10-14 dagar, jag lovar att återkomma.

Ridskolan börjar tömmas på privathästar som ska tillbringa sommaren någon annanstans och bla mitt ponnybarn har nu rest iväg för 2 månaders sommarlov.

Sista träningspasset blev en fin avslutning då Sally bland annat galopperade varv efter varv i en jättefin förvänd galopp, detta på en ponny som i sig själv är otroligt het och dessutom van vid att på hopphästars vis byta galopp så fort man byter riktning det minsta.

Dressyr-Birgittas hjärta blev varmt av att se detta ambitiösa ekipage och även Sally blev nog lite tagen för trots att jag ropade ”nu kan du byta varv och gå över till rättvänd galopp” så fortsatte hon bara att galoppera vidare i förvänd med ett stort leende på läpparna.

Jag ser redan fram emot fortsatta träningar till hösten!

Annars har det inte hänt något speciellt av intresse som jag kan komma på men så är det ju ibland.

Veckan som gått

Under den gångna veckan har makens och mitt gårdsletande fortsatt, hitills med mycket nedslående resultat.

Gården vi var och tittade på i torsdags var inte helt i vår smak och behövde fixas till lite och med tanke på det höga priset valde vi att avstå.

Redan samma kväll hittade vi en minst lika fin och långt billigare gård (dit det denna gången var makens tur att flytta in omgående) men givetvis låg den mycket länge bort (stort minus för undertecknad som avskyr bilkörning) och dessutom hade en köpare redan lagt bud på den= kommer att bli såld innan vi ens hinner annonsera ut vårt eget hus.

Ridmässigt har det varit en mycket bra vecka, Archie har gått väldigt bra och det känns som att vi har utvecklats på flera punkter. Jag sitter mer avslappnat i sadeln, behöver inte driva så intensivt som förut och har fått Archie mer självgående. Bytesträningen går ”sådär” men har det positiva till följd att Archie blir mer laddad och ”på” efteråt vilket till viss del bidragit till den långt mer självgående känslan.

Jag hoppas att vi kan träna vidare på detta vis hela sommaren och slippa ofrivilliga vilor. Med tanke på den långa vila Archie hade från november till januari på grund av fången ser jag inget behov att ge honom annat än vilo-DAGAR, inte VECKOR under sommaren.

Planen är som tidigare nämnts att stanna på ridskolan medan den lille åker på en månads retreat.

Sommarlovet närmar sig med stormsteg för barnen och en del av privathästarna på ridskolan har redan gett sig av till sina sommarställen.

Själv har jag ingen sommarkänsla ännu, tycker knappt att jag har hunnit uppleva någon vår.

Veckan som gått

Veckans mest populära socialarbetare var Soya då hon arbetade en hel dag på ”socialen” tillsammans med undertecknad.

Officiellt får vi inte ha husdjur på jobbet men inofficiellt är det ingen som säger något om världens snällaste hund ligger och sover på en filt inne på mitt tjänsterum vid sällsynta tillfällen.

Eller säger och säger….folk brukar vallfärda in på rummet för att strö komplimanger över svartis, kräva att hon ska pussa dom, dom erbjuder henne leksaker, ställer tusen frågor om allt som har med henne att göra osv osv.

Mycket populärt med andra ord och även vid hembesöken har hon gjort succé. En del klienter efterfrågar henne speciellt och då försöker jag att se till att ha med henne någon gång i alla fall så att alla ska bli nöjda :=).

Veckans hindervakt är också Soya som låg så fint på ridbanan medan jag hopptränade i fredags. Jag var mycket imponerad av både henne och Archie och det enda jag skulle önska nu är om hon kunde lära sig att lyfta upp de hinder som Archie (tack och lov ytterst sällan) river. DET hade varit något!

Veckans tränare utser jag helt fräckt mig själv till och hänvisar till att mitt ponnybarn Sally börjar bli en riktig rosettplockare på hoppbanorna (en tredjeplacering i LA denna helgen….dé ni). Så klart är det inte enkom MIN förtjänst att hoppningen fungerar så fint, Sally är superambitiös och duktig och hästen, dvs ponnyn, en riktig hoppmaskin men liiite vill jag ändå tro att vår dressyrträning påverkar även det som händer inne på hoppbanan. Även om det är bra att ha en häst med BJUDNING när man hoppar så går det ändå inte att rida med ”plattan i mattan” och utan KONTROLL vilket är det vi tränar mycket på under våra ridpass.

Veckans felprioritering var helt klart mitt val att åka och tävla hos Skromberga ryttarförening där jag varit ”tusen” gånger men endast har en ynka rosett från. En oväntad trafikomläggning som gjorde att den 50 minuter långa resan blev dubbelt så lång, stekande hetta som gjorde att jag nästan dog på hästryggen och att vi kom som första ekipage utanför placering hade med facit i handen räckt för att vi borde ha stannat hemma och INTE missat en husvisning som jag mycket gärna velat gå på (se nedan). Nu blir visningen troligen av i veckan i stället men ändå…

Veckans ”vill-ha” är den perfekta gård jag hittat och vill köpa och där jag redan BOR mentalt (jag har även stallat upp diverse hästar där förutom den självskrivne Arch).

Veckans gråt har jag ägnat mig åt sedan jag hittade gården eftersom jag av olika anledningar inte tror att vi kommer att kunna/hinna köpa den.

Veckans ”om jag får detta kommer jag inte att önska mig något mer av livet”: se ovan nämnda hästgård.

Veckans ”varför är livet så orättvist”, ”hur får man övriga husspekulanter att försvinna”, ”triss-lotter måste börja inhandlas omedelbart” osv osv osv………SE OVAN :=(.

Veckan som gått

Veckans radarpar måste jag utnämna Archie och Soya till då de i lördags gick så fint bredvid varandra under en 50 minuter lång uteritt.
Pga Soyas löpning vågade jag inte ha henne lös utan hon sprang i en longeringslina och det gick verkligen hur bra som helst.
Vi skrittade säkert 35 minuter av turen och galopperade kanske 2 minuter; allting flöt på jättebra med Archie väl på tygeln och Soya fokuserad på att springa bredvid.
Jättekul för mig att ha 2 så kloka djur och givetvis en utmärkt motionsform för hunden. Effektivitetsministern ser ju också att detta sparar TID vilket aldrig är fel.

Veckans matvrak skulle man oftast kunna unämna alla djur jag ägt alla veckor om året men denna veckan går priset till Soya.
I samband med att vi köpte henne köpte vi även ett fint, dyrt hundfoder (ANF) som Soya till en början var mycket förtjust i. Även om hon sov sin djupaste sömn på ovanvåningen RUSADE hon ner för trappan så fort hon hörde mig vidröra glasburken där jag förvarar hennes mat.
Den sista månaden innan 20-kilossäcken tog slut började Soya dock att visa större och större ointresse för maten; man kunde skramla och banka på skålen och burken bäst man gitte; ingen hund dök upp. Visst åt hon till slut men det var väldigt ”oengagerat” och ungefär i stil med ”jag gör det för att jag måste men jag hade hellre ätit något annat”.
Efter byte till annat märke (Lone Star) är den gamla gamen tillbaka. Inte ens den tidiga morgontimmen (05.00) då jag vill att vi ska gå ut hindrar numera djuret från att rusa upp från sängen när jag tar fram maten. Jätteskönt att ha hittat ett sätt att få upp den lata slyngeln för ganska länge fick jag bära Soya ur sängen för att vi skulle komma ut.

Veckans djurplågare är jag säker på att Soya utnämnde MIG till då jag verkligen TVINGADE henne att gå ut och kissa i hällande ösregn härom kvällen. Inte ens hennes regntäcke ansågs som tillräckligt skydd; hon gick med ministeg, tvärstannade varje meter, ville bara vända hemåt och då hon slutligen fick sin vilja igenom skakade hon på sig så länge att man hade kunnat tro att all nederbörd i Skåne hade kommit över just HENNE (och inte 100 droppar på hennes täcke….suck…).

Veckans dummare, förlåt DOMARE var ju den som bedömde Soya på hundutställningen och inte SÅG att hon var finast av alla. Hur kunde ett sådant justiemord få passera obemärkt undrar jag!

Till veckans sämsta planerare utser jag de ljushuvud som samtidigt håller på med jättevägarbeten mellan både Malmö och Lund och mellan Malmö och Trelleborg. Mina ”icke-Birgitta-träningar” är förlagda så att jag måste köra igenom antingen det ena eller det andra vägarbetet och körningen som BÖR ta ca 30 minuter kan numera ta…tja…typ dubbelt så lång tid! Jätteskoj (NOT) att sitta fast i evighetsköer tillsammans med alla andra som ska köra hem efter en lång arbetsdag och inte veta om man behöver köra från stallet en halvtimme tidigare eller rent av en hel timme tidigare. Inte så kul att missa en 500-kronors träning för att man är försenad men inte heller så kul att behöva flexa ut från jobbet flera timmar i förväg ”för säkerhets skull”. Jag valde som tur är bort en tävling denna helgen som hade gjort att jag hade fått köra världens omväg för att komma dit för de senaste dagarna har man inte nöjt sig med att stänga en fil på motorvägen (därav mega-köerna) mellan Malmö och Lund- nu har man stängt av HELA motorvägen i flera kilometer. Stön eller dagens I-landsproblem- välj själv.