Idag har det både varit strålande sol och ett jäkla blåsande- väldigt behagligt med det förstnämnda men vinden kunde vi gott varit utan- då blev det genast ganska kyligt trots flera plusgrader.

Jag har stalljour åt en bloggläsare som har sin häst i stora stallet vilket innebär att jag både har släppt ut och tagit in 20-talet hästar och än återstår att kvälls-mata allihop lite senare i kväll.

Soya, Vilja, jag och Åsa tog en lång promenad i skogen och där var det tack och lov lä och skönt att gå och som belöning för vår flit kunde vi därefter äta lussekatter som Åsa hade bakat dagen innan.

Vicke fick en repris av gårdagen och longerades således i paddocken och idag flög ryggvärmaren omkring en hel del i blåsten men lilla hästen jobbade på lika fint för det.

Och det är förresten en sak som jag glömde att nämna som en fördel när man longerar i dagens inlägg om detta: att man kan använda snör-springandet till att utan risk för egen del vänja hästen vid en miljö som den kanske går och spänner sig i av olika anledningar.

Jag tömkörde/ longerade Kreon i paddocken några gånger just av denna anledning; för att vänja honom och inte riskera att ramla av medan han sprang och glodde på allt möjligt som kunde komma gående/ körande på 70-vägen precis utanför.

När han hade fått coola ner sig lite var det sedan inga problem att rida där men han var ju inte pålitlig när det var saker som skrämde honom så i just hans fall var detta en bra taktik.

Idag har jag förresten invigt min täck-kjol och den ger jag absolut ett bra betyg. Inga problem att varken gå i skogen med den eller att longera så den kommer jag säkert att ha glädje av i vinter!

Att tömköra med ryggvärmaren var ingen dum idé- då behöver man inte tänka på att det är kallt ute och joxa med ländtäcke eller skynda sig in så att hästen inte hinner bli kall.

Eftersom jag hade gott om tid på mig idag beslutade jag mig för att ägna mig åt ett tråkigt med nödvändigt projekt- klippning av ett björnhuvud!

De två gångerna jag klippt Vicke i år har jag använt mig av min stora skördetröska och även om han är snäll så har det varken blivit speciellt bra eller har han tyckt om när jag har försökt att klippa hans huvud med denna.

Jag har klippt halva huvudet (fram till sidostyckena) men hästen svettas kopiöst i pannan och runt öronen- han är precis så lurvig som hans fd ägare varnade mig för att han blir på vintern och det ser inte så trevligt ut när detta sjok av päls torkar.

Idag tog jag fram min lilla Moser A5 som jag tog av skären på igår och fixade i ordning- den har inte velat klippa de andra gångerna jag klippt Vicke och jag insåg efter noggrann inspektion att det berodde på att de små skären var helt igensatta av stöv.

Men efter rengöring gick det hur bra som helst att klippa och idag tog jag mig som sagt också TID att verkligen göra det noga.

För det är så det brukar vara när jag klipper- först är jag jättepeppad och full av ”nu kör vi”-energi men eftersom jag är ganska petig hinner jag tröttna efter ett tag och när det är dags för huvudet så orkar jag inte pilla hur länge som helst med jättesaxen- särskilt när Vicke, fullt förståeligt, inte gillar det.

Dagens klippning var nog det bästa precisionsarbetet på denna kroppsdel jag någonsin gjort och Vicke skötte sig helt naturligt mycket bättre med den mindre och tystare saxen mot sina ögonlock, panna, öron och allt annat som jag rakade bort en massa lurv ifrån.

När jag ändå höll på och eftersom det blev så bra passade jag faktiskt också på att klippa halsen (med den stora saxen dock), resten av kroppen behöver inte klippas och så som jag gjorde idag (drog en rak linje ner från manken och till frambenen) ser det inte konstigt ut med bara klippt hals- dessutom är ju resten av kroppen klippt 2 gånger redan och fortfarande korthårig.

Eftersom jag inte får ha sadel på Vicke under helgen (fysioterapeutens instruktioner) så blev det ett longeringspass på utebanan vars underlag just nu är superbra så det gäller att passa på tycker jag.

Jag la även ut 4 bommar som Vicke fick trava över och eftersom han ju faktiskt är en hopphäst från början 🙂 så gick det som en dans att ta sig över dom.

Mitt mål ”lång och låg” uppfylldes också och Vicke såg väldigt fin ut över lag även om både jag och fd ägaren anser att gossen inte visar sig från sin bästa sida utan sadel och ryttare.

Men när stallägarna efter en stund och på håll började fixa med sina unghästars lösdrift så blev Vicke lite upp-eggad av detta och då…ursäkta…djävlar vad han travade!

Jag hade behövt den största tandläkar-sugen för att få bort all saliv som rann utmed hakan av hänfört drägglande :), fy fan rent ut sagt vad Vicke travade!

Nu VET jag så klart att detta är en form av ”falsk schwung”, jag tömkörde för många år sedan en häst som vanligtvis travade som en åsna men som blev så uppjagade av ett ljud utanför ridhuset att den travade för en miljon, men det är ÄNDÅ roligt att se :).

Och kanske, kanske kan jag någon gång i framtiden få Vicke att trava så med mig i sadeln och då….

När jag var nöjd med longeringen som jag i ärlighetens namn hade kunnat stå och titta på hur länge som helst, så bra gick det, tog vi en liten promenad runt omgivningarna och sedan fick det vara bra för idag.

Jag tänkte förresten skriva ett separat inlägg om hur jag longerar just Vicke- jag vet av erfarenhet att sådana inlägg ibland läses och kommenteras flera år senare när någon har googlat på tex ”hur man longerar” och jag vill gärna dela med mig av MINA erfarenheter i frågan.