Jodå, väderleksrapporten på klart.se stämde till punkt och pricka- det har regnat oavbrutet sedan tidigt i förmiddags och nu är klockan strax 17.00.

Jag är sååå glad att jag red ut igår- dels för att få ha upplevt den mysiga känslan att trava i lite djupare snö och dels för att det hade varit gräsligt att behöva ge sig ut i hällande ösregn idag eller resignerat inse att hästen bara har blivit uteriden en dag denna veckan (i onsdags).

Idag fick jag ett sådant där dressyrpass av Vicke att jag nästan fick lust att skicka ett sms till hans fd ägare och fråga ”huuuur kunde du sälja detta underbara djur” (fast jag vet att hon inte gjorde det med lätt hjärta)- just nu är vi inne i ett bra flow helt klart.

Formen känns härlig och jag har precis lagom i handen, inget huvud som fälls in bakom lodplanet och inget ”bett-släpp”.

Jag försöker nu att träna Vicke på att acceptera spöt som en hjälp och det går väl sådär.

När jag står stilla kan jag peta på honom med spöt utan rabalder men ofta i trav och galopp kommer det riktiga ”Kreon-bakutare” om spöt skulle råka vidröra hans bakdel.

Tur att jag tränade mig på att sitta kvar på Muppe förresten annars hade jag nog tyckt att Vickes bakdel 10 meter upp i luften hade känts mer obehaglig även vad jag ändå tycker att den känns.

Sedan kan man väl kanske ifrågasätta om en häst MÅSTE acceptera att bli riden med spö och jag tycker nog det- jag tycker i alla fall att det är en väldigt bra förstärkare när man tex vill samla galoppen och hästen inte riktigt tar i.

Håller ni inte med får ni gärna argumentera för er sak annars kommer jag att fortsätta med min spö-terapi tror jag.

Precis som jag förutspådde igår (och det är inte alltid kul att ha rätt) så håller snön redan på att REGNA bort :(!

Jag har precis kommit hem efter att ha kört ut till stallet för att ta in Vicke- jag ville inte låta honom gå kvar längre i regnet och med facit i hand kändes mitt beslut helt rätt.

Med tanke på att Vicke är den mest ”positivt energiska” häst jag ägt (och han kan absolut ”rusa runt i full kareta 🙂 i hagen) så har jag aldrig varit med om en häst som samtidigt kan se så ömklig och världsfrånvänd ut som han har gjort nu 2 gånger då jag tagit in honom från hagen i förtid pga regn.

Han står fullständigt ”ihoptryckt” med huvud och hals nästan i marken och verkar knappt medveten om att man kommer- det meditativa tillståndet tycks fulländat.

Och även om jag inte tycker att jag klemar med mina hästar så har jag inte det minsta dåligt samvete för att han bara fick vara ute i 4 och inte 6 timmar en sådan här dag- tvärtom faktiskt.

Vaknade till en blåsig dag med fallande blötsnö i mängd men vi bedömde ändå att det skulle gå att släppa ut hästarna så ut kom dom och jag kunde ägna en stund åt att mocka åt Vicke och 2 andra hästar samt fixa med deras mat.

Att det hade kommit en hel del snö insåg jag om inte förr då jag provade att cykla (!!!) på grusvägarna kring vårt hus- det gick inte så bra om man säger så :).

Soya var inte heller förtjust i att snön yrde runt henne men eftersom hon var ute i typ sammanlagt 10 minuter igår (helt sant och detta var under vilda protester) så tyckte jag att hon gott kunde få springa lite även om det ven runt rumpan.

När det var dags att rida valde jag, troligen som enda ryttare i mina trakter, att rida ut- jag såg inte ett enda ekipage på min tur i alla fall och inga gamla hovspår heller.

Det sista var kanske inte så konstigt, den kraftigt fykande snön gjorde att till och med en del av mina egna hovspår var spårlöst borta på hemvägen.

Men det har onekligen sin tjusning att trava och galoppera i orörd snö medan solen lyser igenom och allt blir gnistrande vackert- att det sedan ven ordentligt runt öronen när man vände och fick motvinden hårt i ansiktet….tja….man kan inte få allt här i världen.

Jag var ändå glad över att jag red ut; dels tycker jag att Vicke behöver komma ut och på vardagarna är det nästan omöjligt och dels gäller det (väl?) att passa på medan snön ligger- som erfaren skåning vet man ju att den kan vara spårlöst borta i ett nafs.