Skrivet

Torsdag- fåtöljen ska flyga!

I morse var det åter dags att sjunka ner i min fåtölj (läs: Zack) och idag premiärinvigde jag faktiskt ”hans” ridhus.

Jag har bara ridit på Gammelgårds fina utebana tidigare, mycket på grund av det behagliga väder vi haft men idag var det så mörkt när jag kom att det helt enkelt inte GICK att rida ute.

Ridhuset var mycket fint (och gigantiskt) och tjockisen ännu finare så jag var mer än nöjd när jag hoppade av efter 45 minuter.

Jag har en teori om varför gossen går så bra just nu men vill prova den lite fler gånger innan jag avslöjar min hemlighet :).

När jag red för Zacks tränare beklagade jag mig över galoppen- ”det känns som hästen trav-galopperar” sa jag på vilket tränaren i sin tur svarade lakoniskt men helt sanningsenligt att ”det är för att han lyfter max 20 centimeter från marken”.

Och det är det bästa sättet att ”utmana” mig 🙂 för nu jäklar ska jag visa både tränaren och mig själv att det GÅR att få ett annat svävmoment i galoppen- fåtöljen ska banne mig FLYGA innan jag är färdig med honom:).

Det går redan mycket bättre och den förvända galoppen håller nog godkänt betyg på tävling om den är som idag men mer ska det bli.

Det är bara att fortsätta att ”mala” runt i galopp så att orken kommer mer och mer och växla mellan förvänd och rättvänd dito.

Jag varierar också ställningen och tempot och är noga med att inte klämma med skänklarna- totalt självgående är det som gäller, möjligen understött av en liten touch med spöet på baken.

Nu är det hejdå övergångar och hallå luftig galopp- like it or not röda pojken :)!

Skrivet

Tillbakablickar: Var är kameran :)?

huu

Ha ha…redan innan internet, bloggar och facebook ens fanns i någons fantasi minns jag hur jag vid några hästtillfällen verkligen önskade att jag hade en kamera redo- ungefär som att man aldrig kommer på en bra dräpande replik förrän det är för sent.

Det har faktiskt varit Heron som har varit inblandad vid båda tillfällena men med honom hann jag också uppleva många minnesvärda händelser, dels för att jag ägde honom i 10 år men också, ska jag nog erkänna, för att jag var mer dumdristig på den tiden :).

Ena gången hade dock inte det minsta med dumdristighet att göra- det var när han hade fått en jätteböld på halsen av influensavaccinet (extremt ovanligt enligt den ATG-klinik där detta hade gjorts) och man sedan fick skära upp densamma (jag har berättat om detta i ett långt inlägg för länge sedan).

När veterinären snittade upp bölden med en skalpell så att gult var sprutade ut som ur en gejser över både hennes vita rock och golvet under hästen då tänkte jag faktiskt först ”varför har jag ingen kamera- ingen kommer att tro mig när jag berättar hur mycket var som faktiskt kom ut” (det var några deciliter kan jag lova och det stank värre än något annat jag luktat på förut….).

Andra gången jag gärna hade velat stå redo med en kamera, om jag inte i stället hade valt att FÖRHINDRA incidenten var när Heron var konvalescent pga hälta och jag hade gjort en provisorisk ”box-hage” till honom ganska långt från stallet.

Inhägnaden var inte mycket större än Heron själv och ena sidan av den bestod av en form av telefonstolpe som var kanske 150 cm hög (nådde mig till hakan) och så kraftig att den inte hade gett med sig om ens 10 hästar hade stampat på den samtidigt.

Medan Heron stod i inhägnaden och jag ”vaktade” honom utanför (jag läste en bok) kom en ryttare förbi-ridande och lät sin häst nosa på Heron över staketet/telefonstolpen.

Jag hann bara tänka att detta var mycket dumt då Heron var ganska flockbunden för så fort hon red därifrån ville Heron följa efter.

Och tro mig…det gjorde han.

Jag såg hur han på typ ett galoppsprång seglade över den gigantiska telefonstolpen och att han just seglade var en jäkla tur för hade han slagit i den hade han nog inte rest sig igen.

Detta lyckades han alltså med på ingen ansats och efter att ha vilat…tja jag minns inte hur länge men det var ett tag.

Då var skam till sägandes INTE min första tanke ”hur gick det med hästen” utan ”WOW…vilket språng…varför finns det inga vittnen till detta”.

Och jodå…Heron klarade sig utan en skråma (han kunde verkligen hoppa den hästen…..)

Skrivet

Onsdag- duschtest, gördel och ett jubileum

Idag är det exakt en vecka sedan Vickis kom till Grevie och det firade vi på bästa vis- genom ett bra ridpass på utebanan.

Jag red bara i 35 minuter men skärpte kraven ännu lite mer- red mer mellan hand och skänkel och försökte tänkta på de råd jag fått av Christina igår: börja passet med galoppen (efter uppvärmning), korta tyglarna, tänka lång hals, rida massor av övergångar.

Ni som har följt bloggen ett tag vet att sedan Zack kom in i mitt liv är jag övergångarnas världsmästare- jag gjorde fler sådana under den månad han stod i Grevie än jag dessförinnan hade gjort under mitt mer än 30-åriga ridliv- han behövde det för att han var så  ostadig i formen då- så fort man bytte gångart så var hans första tanke ”prova att köra upp skallen i varje fall ett steg”.

Efter ungefär 2 miljoner trehundraåttiosextusen övergångar har jag lyckats bryta detta tankemönster och nu är det dags att prova samma övning med Vicke som inte tänker ”huvudet upp” utan ibland snarare ”kan jag passa på att släppa bettet lite”.

Nej Vicke…det kan du inte, suget ska bibehållas oavsett gångart och det gick riktigt bra idag.

Idag kom jag också på den eminenta idén att rida med en form av…ja, vad tusan heter det…gördel kanske (?).

Ni vet en sådan där grej man kan ha runt mage/ rygg som stöd- tyngdlyftare har väl en i läder medan min är i bred resår och den ”stagade” faktiskt upp min igår ömma rygg rätt så bra :).

Efter passet var Vicke ganska svettig och jag premiärduschade honom.

Som med allt annat jag provat så här långt fann sig Vicke i att bli nersprutad som den mest naturliga sak i världen- det BRUKAR väl de flesta hästar förvisso göra men jag har också varit med om de som i alla fall initialt blivit ganska förskräckta i duschspiltan och försökt att springa ut från densamma (hej Kreon…och Archie…faktiskt….).

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

En vän berättar för dig att hon planerar att köpa häst. Inom dig tänker du att detta är HELT GALET och olämpligt på alla vis då personen dels har en usel ekonomi och knappt klarar av att betala sina vanliga räkningar och dels är extremt upptagen med både arbete och annat och du kan inte begripa hur personen skulle ha varken tid eller pengar för en häst.

Vad säger du:

* Gratulerar till beslutet.

* Säger vad du tycker.

* Försöker byta samtalsämne och säger inte vad du tycker om ämnet kommer upp igen.

Skrivet

Tisdag- äntligen träning

Ja, nu var det väl 4 eller 5 veckor sedan jag tränade för Christina sist och det var verkligen efterlängtat att återuppta detta tisdagsnöje.

Eftersom det var både soligt och varmt tränade vi på grusbanan och Vicke skötte sig hur bra som helst.

Att han är jobbig att sitta ner på i traven fick även Christina erfara då hon fick prova- själv har jag faktiskt lite ont i ryggen efter gårdagens pass.

Jag hävdar att detta är en tränings/vane sak men det handlar också i alla fall lite om att få Vicke att slappna av och verkligen jobba med ryggen och med näsan väl framme och inte indragen.

Galoppen är tack och lov lätt att sitta i och idag red jag en del med tagen bakdel, provade också att minska volten på detta vis och det kändes fint.

Tagen bakdel i trav och ur detta omställning och öppna fungerade också bra liksom de bakdelsvändningar vi gjorde.

Christina tyckte att jag skulle träna en del på att rida med just tagen bakdel  och även tänka på att Vicke inte svajar iväg med bogarna utan hålls inramad- det kommer att stärka honom och ju mer traven utvecklas desto lättare kommer han att bli att sitta på.

Vi kommer inte att hasta iväg med några avancerade övningar- som jag redan har nämnt tycker jag att det är viktigt att tänka på den omställning Vicke har utsatts för i och med att jag har köpt honom och då får det ta lite tid med det mesta.