Förra veckan läste jag en intressant diskussion på Bukefalos (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=903804) som handlade om huruvida resultaten när man tävlade dressyr påverkades av VAR i Sverige man gjorde detta.

Skulle jag tex ha större chans att placera mig med Archie i Norrland än i Skåne?

Vissa som deltog i diskussionen trodde att så skulle vara fallet.

Några trodde att konkurrensen var/ är hårdast i Skåne och Stockholmsregionen eftersom där finns så mycket dressyrhästar.

Jag tror personligen att det, var man än befinner sig i Sverige, finns en ”klick” av mkt fina hästar som skulle placera sig var de än tävlade. Däremot kanske klicken är mindre i Norrland än i Skåne, just pga ovanstående.

Själv är jag för ekonomiskt sinnad i allmänhet och för lat i synnerhet för att genom egna erfarenheter ta reda på huruvida mina möjligheter till placering hade ökat någon annanstans i Sverige.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att redan en resa på 10 mil är JÄTTELÅNG så att köra i timmavis för att kanske ha större chans till en liten rosett (för att inte tala om vad bensinen skulle kosta) är tämligen uteslutet för min del.

Jag är mycket tacksam över det enorma utbud av tävlingar som jag har på säg 5 mils radie, då kan man också ta tävlingarna som lite ”rolig omväxling” och inte på så blodigt allvar.

Fast det hade på sätt och vis varit roligt att tävla i en helt annan del av Sverige där man varken känner till domarna eller konkurrenterna.

Jag börjar nu, efter många tävlingar under året notera att det i princip är samma ryttare som är ute på alla tävlingar och ofta också samma ryttare som placerar sig.

Vissa ryttare kan jag med nästan 90 % säkerhet veta att de kommer att vinna klassen och flera andra vet jag lika säkert kommer att bli placerade.

Just nu är det väldigt många fina hästar som jag möter på tävlingsbanan, i början och slutet av säsongen brukar det glesna av betydligt.

Så var det redan då jag började tävla med Heron minns jag. Han placerade sig mycket oftare i början och slutet av säsongen, säkert till stor del för att han kunde hållas igång på ett helt annat sätt än de som var tvungna att ställa av sina hästar 2-3 månader under vintern.

Medan dessa hästar vilade så tränade Heron vilket blev väldigt tydligt i början av säsongen. Då vi hopptävlade kunde det komma in hästar på banan som dröp av svett efter en hopprunda medan Heron knappt hade förhöjd puls.

Även med Archie har jag förutsättningar att ”hålla igång” året runt om jag skulle vilja så några vintermånader i total vila kommer det inte att bli tal om, i alla fall inte om han får vara frisk.

Jag vet att det inte bara är vilt främmande människor som sitter och läser min blogg utan flera i min bekantskapskrets (”hästmänniskor”) gör detsamma (det är de så illa tvungna till ha ha…jag har börjat säga ”du kan läsa mer i bloggen” när jag inte hinner/ orkar förklara något speciellt ytterligare).

Och nu har det vid flera tillfällen hänt att mina läsande vänner, oberoende av varandra, frågat mig om jag har en aning om vem ”Fido” är, Fido som kommenterat en del av mina blogginlägg.

Anledningen till deras frågor har faktiskt också varit densamma; mina vänner och bekanta har uppfattat det som att Fido haft en väldigt ”huggig” ton och vassa åsikter, ibland rent av elaka och detta har ännu mer väckt deras nyfikenhet.

Och det kan jag förstå. Man blir alltid mer nyfiken på någon som ifrågasätter än någon som skriver typ ”jag har läst din blogg och den är bara sååå bra :=)”.

Det har spekulerats i om Fido är någon som känner mig privat (och har ett horn i sidan till mig av någon anledning) och där har jag själv svarat att jag absolut inte tror att jag känner denna Fido, dels för att jag inte är ovän med någon som skulle skriva i min blogg av den anledningen och dels för att Fidos inlägg varit skrivna med sådan kunskap/ ”insatthet” som ingen på ridskolan där jag är uppstallad besitter (no offence stallkamrater :=)).

Men nu har Fido presenterat sig så ni som varit nyfikna kan gå in och läsa kommentarerna under inlägget ”Dagens träning eller vädergudarna driver med mig”.

Mysteriet är löst :=)!

Jag har tidigare skrivit om konstiga sammaträffanden och här kommer verkligen ett till!

En god vän som bor i Stockholm har under en längre tid letat efter en lämplig höelevator/ transportör.Och nu har hon funnit densamma! Gissa var????

Ca 5 kilometer från där JAG bor eller typ mer än 600 kilometer från där hon själv bor!

Fast som hon själv påpekade; ska man ha något som har med HÄST att göra ska man leta i SKÅNE :=)!

Så gissa vem som ska få besök till helgen :=)! Eftersom vi i snitt träffas en gång per år (stort TYVÄRR) så blir det extra kul!

Vännen har en häst som är extremt lik Archie på bild, även detta ett sammaträffande i sig då de inte är det minsta släkt med varandra på något vis.

Vi skojar ofta om våra ”svarta” gossar men nu kommer vännen få se en Archie vars hårrem skiftar i alla möjliga nyanser av gult (!), brunt och pyttelite svart.

Vi brukar också skoja om att en dag rida en vacker pas de deux med våra så lika djur, det hade säkert varit mycket fint och det hade väl varit fantastiskt om det inte bara förblir skämtsamma drömmar?

I förra veckan ställde en läsare, Malin Olsson, frågan om vilka som är mina förebilder inom ridsporten (tränare, ryttare mm).

Jag kan väl börja med att säga att jag är den typen av person som försöker att ”plocka russinen ur kakan”, dvs hitta NÅGOT hos mer eller mindre alla som har något att lära ut kring hästhållning i allmänhet och ridning i synnerhet.

Jag kanske inte kan hålla med om ALLT men oftast tycker jag att man kan få i alla fall något råd/ idé/ träningstips/ whatever hos de flesta ryttare/ tränare som har hållit på med hästar ett tag.

Sedan ska jag också villigt erkänna att jag är för lite insatt i många skickliga ryttares/ tränares metoder FULLT UT för att verkligen till 100 % kunna säga ”det här är den ultimata ryttaren/ tränaren”.

Jag minns då en mycket känd ryttare höll en av sina första clinics i Sverige och jag återvände till min dåvarande tränare full av entusiasm över hur lekande lätt allting hade sett ut. ”Glöm inte att det kan se lite annorlunda ut bakom kulisserna än vad man visar upp för en publik” var tränarens lite syrliga kommentar och jag har tyvärr gjort liknande egna erfarenheter genom åren.

Jag har sett så kallade toppryttare/ tränare dänga upp hästar så det visslade, jag har sett barrering och fullständig förödmjukning av elever mm men den sidan av myntet brukar sällan beskrivas då jag tex läst artiklar om personerna ifråga.

Om vi tittar på ordet förebilds exakta betydelse: (efterföljansvärt) exempel, föredöme (särskilt om person, uppträdande, tillvägagångssätt) och om man med förebild menar någon som man skulle vilja efterlikna/ vara så skulle jag välja nedanstående personer som exempel för egen del:

Om jag fick välja fritt vilken ryttare jag skulle vilja efterlika/ vara så skulle jag vilja vara en blandning av Kyra Kyrklund, Jan Brink och Ulla Håkansson.

Jan Brink är en av de bästa ryttarna i världen och har en toppenanläggning som verkligen tilltalar mitt estetiska sinne. Han är förutom en sann estet också vän av ordning och reda- precis som jag.

Kyra Kyrklund har förmågan att trollbinda en publik och jag inbillar mig att hon därför också är en bra tränare. Humor är viktigt och den egenskapen verkar Kyra också besitta.

Ulla Håkansson har bevisat att man kan rida på en hög nivå även högt upp i åldern och hon har dessutom lyckats ”ta fram” nya hästar upp till den hösta nivån gång på gång. Hon köper inga färdiga tävlingsmaskiner utan har tvärtom tagit upp många hästar i klasserna helt på egen hand.

Om jag vore veterinär skulle jag vilja vara Per Spångfors i Halmstad. Denne veterinär har jag själv anlitat med goda resultat och jag tycker att han, till skillnad från vissa andra kollegor verkligen tar sig an en som hästägare. Man får utförliga svar på sina frågor och känner sig omhändertagen. Per har en mycket fin klinik med avancerad utrustning och han är inte rädd för att ibland ”gå mot strömmen” i sitt arbete om han tror att detta främjar HÄSTEN (alla försäkringsbolag ersätter tex inte alla behandlingar som utförs på denna klinik).

Om jag var hästtandläkare skulle jag vilja vara Torbjörn Lundström, också en man vars tjänster jag anlitat flera gånger. Även Torbjörn är mycket pedagogisk och noggrann med att förklara allt som man som hästägare kan vilja få svar på. Dessutom är han erkänt skicklig till skillnad från andra ”skojare” som åker runt i stallarna och utger sig för att kunna behandla hästars tänder.

Två andra personer som jag vill nämna som goda förebilder är Anna Hassö och Lars Swärd.

Anna Hassö är tidigare fälttävlansryttare som ridit svår klass i många år men som nu, pga skador, övergått till dressyr. Jag har träffat Anna på många tävlingar de senaste åren och trots att vi egentligen inte ”känner” varandra (mer än att vi just tävlar MOT varandra) så hejar hon alltid glatt och pratar vänligt och trevligt som om vi vore gamla vänner. Ingen ”näsan-i vädret”-attityd där inte! Att bemöta andra medtävlare med vänlighet, intresse och utan att visa en stroppig attidtyd bara för att man själv ridit svår klass i många år tycker jag verkligen är att vara ett föredöme för även om vi som tävlar är konkurrenter så behöver man inte ta det på så blodigt allvar att man inte kan heja på varandra, utbyta tips och råd eller till och med hjälpa varandra om detta skulle behövas.

Lars Swärd är en man jag nämnt i tidigare blogginlägg. Lars var tränare av hinderhästar sist jag träffade honom, dvs för mer än 15 år sedan.Vad jag gillade med Lars var att han var extremt noggrann med hästarnas skötsel och välbefinnande och att han inte var rädd för att släppa ut sina duktiga ”tävlingsmaskiner” i hagen. En sådan hästmänniska är värd alla framgångar som han också hade.

Avslutningsvis tycker jag att alla är förebilder som sköter sina hästar väl, som rider konsekvent, lugnt och utan aggressioner och som kan och vill dela med sig av sin kunskap.”Ridskicklighetsmässigt” har jag som förebilder de som GÅNG PÅ GÅNG får fram bra hästar. ”Alla” kan få fram EN bra häst men att göra detta flera gånger skiljer i mitt tycker agnarna från vetet.