Månadsarkiv: juni 2010

Torsdag- vilodag och smutsig häst

Hellre skitig och glad än ledsen och ren :=)!

Idag har Archie sin vecko-vilodag och det kan man lätt se på honom; han är skitig som en gris:=).

Jag är av den bestämda uppfattningen att hästar själva struntar fullständigt i om de är blankryktade eller ej och därför låter jag honom stå oborstad om jag ändå inte ska rida utan att ha minsta dåliga samvete.

Vilodagen är för mig inte bara en paus för Archie utan faktiskt också för mig själv– det vore lögn att hyckla och påstå något annat.

Jag har aldrig varit någon stor-putsare sedan jag köpte egen häst; jag förtog mig kanske när jag skötte andras :=) men mina egna hästar har heller aldrig fodrat några längre borst-sessioner för att vara i representabelt skick (tillfällighet eller något i mitt handhavande som påverkat detta?).

I valet mellan att låta min häst gå ute en timme extra i hagen eller att stå och fila på den väljer jag alltid det förstnämnda och det tror jag att hästen själv också hade valt om den fick bestämma.

Men där är man ju olika….

En bekant till mig har inte det minsta lilla dåliga samvete om hästen inte kommer ut i hagen en dag eller vistelsen där bara blir någon timme men vad gäller rykten är personen desto mer fanatisk! Hästen borstas i timmar och det vore väl inget att säga om det om den hade verkat njuta men den ser tvärtom oftast hur ogillande ut som helst (bakåtstrukna öron, försöker hugga efter ägaren osv) – allt har en gräns även för hästar tydligen och förmodligen är hästen lite kittlig och får nog efter någon timmes petande på kroppen?

Eftersom det är ridning i morgon bitti och jag trots allt föredrar en ren häst som inte grisar ner all utrustning av sin kropps-smuts så blir det duschen i kväll. Jag skulle inte få för mig att försöka borsta bort lera när det finns varmvatten att tillgå- det går ungefär 10 gånger så fort och framför allt så blir resultatet mycket, mycket bättre.

Onsdag- dressyrcheck

Under morgonens dressyrpass kollade jag av lite grejer som vi hade övat på igår (skolor utmed långsidorna, skänkelvikning på diagonalen med en liten volt vid meddellinjen, förvänd galopp, övergångar mm) och när jag var nöjd hade det gått ca 50 minuter och vi kunde skritta ut i solskenet.

Härligt med lite sol och värme, igår regnade det hela dagen och det var allmänt rått och trist.

Speciella annonser del 90, student/ presenttips i budgetklass

Armband som matchar….

…..klockan :=)

Som jag nämnde igår är det framöver bye-bye till Hööks för min del; jag tänker bojkotta denna affär men Ni som inte är lika principfasta som jag och/ eller har något emot deras produkter ska här få ett presenttips i budgetklass.

Många hästtjejer tar ju studenten nu och har man en skral kassa kanske detta kan vara något?

Som synes ovan köpte jag själv detta armband för ett tag sedan, det matchar med min klocka :=) och jag måste säga att det för det mycket modesta priset är helt ok.

I förr-förra numret av Ridsport Special fanns, vad jag tror är ”orginalet” till denna billighetskopia, ett givetvis långt dyrare armband som man kunde beställa i lite olika färger osv men jag kan banne mig inte komma på vad märket hette.

Vad ÄR LC för något? (film och hundinlägg)

När jag själv ville börja med LC (Lure Coursing) googlade jag och sökte info på nätet men jag måste säga att de flesta filmer på youtube som visar LC knappt visar någonting.

Allting är filmat ur så ”fel” vinklar och på så långt avstånd att det för en okunnig knappast går att förstå vad som försiggår.

Vinthundsfolk vet väl för det mesta (eller inte???) vad LC är för något men gemene man vet det absolut inte och det kan ibland vara lite svårt att förklara hur det går till.

Om någon av er hästmänniskor som läser här har undrat vad det egentligen är Soya och jag sysslar med ibland så kommer här den hittills bästa filmen jag sett i ämnen:

http://www.youtube.com/watch?v=NmcayHUIo58&feature=player_embedded

Tisdag- lyckad träning och lösning på hundbajsmysteriet

Idag var det dags för den första träningen på minst 4-5 veckor och det kändes lite ovant att ge sig av. Man kommer av sig snabbt tydligen…

Men träningen gick fint och jag kände mig väldigt nöjd när Ebba sa ”antingen har han mått gott av att vila eller så har du tränat på bra”.

Jag tror faktiskt att det handlar om båda delarna.

Vila är aldrig fel för en häst som i vanliga fall tränas seriöst och jag har också försökt att träna på ett bra sätt efter igångsättningen.

Väl tillbaka i stallet fick jag mig ett gott skratt OCH svaret på helgens ”bajsmysterium”.

Ni minns väl att jag undrade vad Soya hade lyckats stoppa i sig för att producera 3 jättebajshögar under natten mellan lördagen och söndagen och Liv i stallet trodde att det kunde bero på att Soya ätit av hennes hästs muslifoder.

Och mycket riktigt! En annan hund i stallet passade nämligen också på att käka av maten medan vi stod och flamsade i stallet och hennes ägare berättade att hunden hade gjort 2 mega-bajshögar INOMHUS samma natt som Soya hade mig till att springa i skytteltrafik mellan sängen och trädgården.

Så nu gäller det att passa hundarna framöver, i alla fall om man vill sova lugnt om natten och vem vill inte det :-)?

Tillbakablickar: Birgitta åker på ridläger och kommer snabbt tillbaka!

I förra veckan berättade jag om en väns dotter som vunnit en vecka på ett ridläger och denna händelse fick mig att minnas första och sista gången jag själv var på läger.

Jag var vid tidpunken 17 år och skulle åka med min ”bästis” Elizabeth som var 15.

Vi hade genom någon broschyr som presenterade olika ridläger hittat ett sådant i Vrigstad, en håla i Småland och såg fram emot en vecka med givande ridning.

Vi hann inte mer än anlända till lägret förrän vi ville åka därifrån- så skulle man nog kunna sammanfatta vår vistelse där.

Vi tyckte mer eller mindre att det var fel på allting från boendet, till maten, hästarna, deras utrustning och skötsel osv osv.

När jag tänker tillbaka så här många år senare tror jag att en förklaring till våra kritiska ögon var att vi var bland de äldsta deltagarna på lägret.

En annan, säkert ännu viktigare förklaring var att de flesta övriga deltagarna var ”från bygden” så de visste vad de hade att förvänta sig vilket däremot vi, säkert i deras ögon ”bortskämda storstadsflickor” inte hade en aning om.

Det jag minns var att vi fick sova i baracker à la ”arbetarbod” och det fanns inga rullgardiner/ persienner för fönsterna vilket gjorde att det var jätteljust när vi skulle sova.

Maten var snålt tilltagen, som mellanmål fick vi bara enklare kex och ridningen ska vi inte tala om.

Det visade sig att övriga deltagare var på en helt annan nivå (läs: långt under vår) och jag minns att vi fick rida ”dressyr” i en stenig och ojämn gräshage!

För att göra en lång historia kort (jag minns inte alla detaljer sååå noga- detta hände trots allt för mer än 20 år sedan) så bestämde jag och Elizabeth oss för att avbryta lägervistelsen redan nästa dag och så skedde också.

Väl hemma författade vi med hjälp av Elizabeths föräldrar ett faktiskt mycket välformulerat brev till SRR- Sveriges Ridlägers Riksförbund, detta då ridlägerarrangören vägrade att återbetala våra pengar.

Vi sammanställde en lång lista där vi angav på vilka punkter vi ansåg att lägret brustit och inte motsvarade utlovad information osv och jag minns än idag en formulering som vi använde:

”Detta hade aldrig accepterats av vuxna och ska inte vara sämre för barn och ungdomar”, eller något i den stilen.

Om det var brevet eller något annat men vi fick faktiskt tillbaka våra pengar till slut och det var kanske där som jag lärde mig att stå på mig och inte acceptera vad som helst om jag inte är nöjd.

Måndag- förberedelse inför tisdag och Hejdå Hööks!

I morse red jag ett bra dressyrpass med ”det gamla vanliga”- skolor, skänkelvikning, förvänd galopp, övergångar osv.

Jag får bara hoppas att Ebba tycker att det ser lika bra ut imorgon och att vi inte har ”förfallit” rent under de veckor jag inte tränat.

Archie fick nya skor idag (den som kunde unna sig det var 8:e vecka för 1000:–…….) och gick därefter i hagen som vanligt.

Själv var jag extremt trött när jag kom hem efter jobbet och kanske bidrog en kontrovers jag hade med personalen på Hööks i Malmö till detta; jag blir trött av tjafs.

Hade köpt ett schabrak för 179:– där i förra veckan och i morse när jag använde det visade det sig att det inte alls låg bra utan korvade sig.

När jag ville lämna tillbaka det började personalen tjafsa om att det var några hårstrån på det (svart undersida och jag såg inga hur jag än glodde).

De tyckte inte att de kunde sälja ett använt schabrak och förslog att jag kunde sälja det vidare varpå jag blev så trött att jag bara lämnade schabraket och gick min väg- sååå viktiga är inte 179:– för mig men bemötandet av någon som varit kund där sedan affären öppnade för ”tusen år sedan” var desto viktigare (läs: de har absolut tappat mig som kund framöver) .

Att man inte vill ta tillbaka en produkt som en kund är missnöjd med är en sak men hur man bemöter personen…ja, där fanns mycket i övrigt att önska….

Detta blev droppen eftersom jag redan handlat gud vet hur många grejer där som inte hållit måttet av olika anledningar.

Ett par läderridstövlar sprack i dragkedjan efter nästan ingen användning alls, en lädergjord gick sönder efter första användningen osv och jag orkar inte köra omvägar för att lämna tillbaka grejer och dessutom tjafsa med korkad personal.