I vårt stall är det just nu en tjej som har fått sommarjobb hos NN i 3 veckor.
Hade jag varit i hennes ålder hade helt klart varit avundsjuk- tänk att få möjlighet att både titta på och själv få rida på fina hästar och dessutom få betalt för det :)!
Själv är jag en ivrig förespråkare för att ungdomar ska arbeta och inte BARA fördriva all ledig tid sovandes eller slappandes- jag tror för att använda ett stenåldersuttryck att det absolut är DANANDE FöR KARAKTÄREN :)!
Sedan behöver man inte tvinga sina ungdomar att ägna sig åt vilka ”slavarbeten” som helst, det är inte det jag menar men att få lära sig att ta ansvar, tjäna ihop sina egna pengar osv tror jag är hur nyttigt som helst.
Jag har genom åren sett ungdomar handskas så vårdslöst med häst och ryttarutrustning för tusentals kronor att jag blivit rent beklämd och min teori är att det är lättare att göra på detta vis om ”mamsi och papsi” pröjsat för rubbet än om man genom eget slit hade fått spara ihop till sakerna.
En del ungdomar tycks också helt sakna perspektiv på pengars värde och hur mycket arbete som ska till för att X kronor ska intjänas- de är rent ut sagt både bortskämda och otacksamma och det tror jag hade botats ganska bra om de själva fick prova på arbetslivet lite grann.
Själv har jag faktiskt varit intresserad av att tjäna egna pengar redan sedan jag var i de yngre tonåren och då vill jag ändå inte påstå att jag levde i en fattig familj eller aldrig fick saker jag ville ha osv.
Listan på de arbeten jag haft, oftast ordnade helt på egen hand, kan göras lång- jag har tex sålt lotter, majblommor, jultidningar, delat ut reklam, passat barn och hundar och utfört enklare städarbeten.
Och att jag har haft nytta av dessa erfarenheter är för mig ostridigt.
Jag har alltid varit sparsam, kunnat ”koka soppa på en spik” och aldrig haft krav på någon överdriven standard.
Nästan allt jag har köpt har jag köpt kontant och det jag lånat till har jag sett till att så fort som möjligt lösa in.
På senare år har jag också lyckats skapa mig en rejäl buffert och jag VET att jag tämligen enkelt hade kunnat leva mycket ”fattigare” än jag gör idag om jag hade varit tvungen och utan att mitt liv hade rasat för det.
Jag arbetade i ca 15 år med socialbidrag (eller som det idag heter försörjningstöd) och hade tyckt att det hade känts förfärligt att sitta och ta ställning till om folk skulle ha bidrag eller ej om jag samtidigt inte kunnat sköta min egen ekonomi.
Så jag tror inte alls att man gör sina barn en tjänst genom att servera allt på ett silverfat och tänka ”tids nog får de försörja sig själva” för har man inte provat på detta lite grann redan i tonåren så kan verkligheten komma som en obehaglig kalldusch- det har jag sett många gånger.
Och att långt upp i vuxen ålder behöva förlita sig på ”lån” (som aldrig betalas tillbaka) från sina föräldrar tycker i alla fall jag är smått patetiskt- i alla fall om det används som en ”extra månadspeng” vilket jag tyvärr också sett exempel på.
Imorgon tänkte jag, på tal om sommarjobb, berätta om 2 roliga…eller kanske inte så roliga sommarjobb jag själv haft under studietiden- om det kan vara av intresse?
Problemet idag är väl att vi vuxna behandlar tonåringar som små hjälplösa barn och heller inte värderar deras kapacitet och förmåga speciellt högt. Sommaren mellan åttan och nian sommarjobbade jag för första gången, på postgirot – där satt jag och svarade i telefon och utförde div pappersarbete. Vem skulle ge ett sånt jobb till en fjorton-femtonåring idag? Man (läs jag) blir lätt irriterad på slöa tonåringar, men de har ju inte uppfostrat sig själva… Det är väl vi 60- och 70-talister som har curlat sönder dem.
Ja, jag anklagar också föräldrarna i många fall- de har helt enkelt tilåtit ungdomen att ”bli lat” eller att inte förstå pengars värde tex.
Jag ser bara inom ”hästvärlden”. Ungdomar får hjälmar för 5000:–, stövlar för lika mycket- detta i familjer som jag inte skulle beteckna som ”rika”.
Sakerna slängs sedan i någon hög- skitiga och ovårdade- hur har man uppfostrat sitt barn då undrar jag?
Minns också en siuation från då jag jobbade med socialbidrag:
En familj var på besök med sin gymnasiestuderande son, sonen ville flytta hemifrån för han och föräldrarna kom inte överens.
Sonen tyckte inte att han fick tillräckligt med pengar från sina socialbidragstagande föräldrar och sa vid ett tillfälle föraktfullt på tal om att han fick sitt studiebidrag som på den tiden (detta är ca 10 år sedan)var 750 kronor.
”750 kronor- hah!!! Vad är det?!?!? DET RÄCKER JU INTE ENS TILL ETT PAR SKOR!!!!”.
Jag minns hur jag blev ganska beklämd- jag, heltidsarbetande akademiker gick minsann inte och köpte skor för 750 kronor bara sådär men denna snorunge hade alltså mage att klaga på sina föräldrar och de pengar de försökte avvara för hans räkning.
Nej, eftersom samhället tycks ha blivit mer och mer ”ha-galet” så är det inte mer än rätt att även ungdomarna försöker att tjäna ihop till allt det som de vill ha- annars får de banne mig vara utan en del- så tycker jag!
Håller helt med er.
Jag började sommarjobba när jag var 14 år och varje sommarlov.
Då fanns det väl antagligen mer jobb än nu, för jag brukade börja på helgerna innan skolan slutade och likadant på höstsidan.
Man blir beklämd när man hör dessa barn/ungdomar bara kräva och kräva. Om det dessutom är av föräldrar som kämpar hårt för att klara ekonomin, desto värre.
Men de – inte alla nu – kanske är curlingföräldrar ändå?
Sedan är det ju upp till individen om föräldrarna skämmer bort en – om man verkligen blir bortskämd.
…om ni förstår vad jag menar…
Rie
Jag förstår vad du menar Rie.
Bara för att man ”får möjligheten att bli bortskämd” behöver man de facto inte BLI det.
Jag har i vuxen ålder ibland tänkt på mina sommarlov i mina föräldrars hemland, fd Jugoslavien.
Jag och min 4 år yngre bror tillbringade alla sommarlov där tills jag var 17 år och när jag tänker tillbaka inser jag att det inte var någon måtta på hur vi behandlades när vi var där; släktens enda barn som vi var.
Eftersom vi ju bara var där så kort tid och ingen träffade oss resten av året ville alla släktingar ge oss ”allt” de kunde och herregud så bra vi hade det :)!
Det var de godaste middagarna varje dag, det var restaurangbesök, tivolibesök, hur mycket glass och godis vi ville ha, rena pengagåvor och andra presenter osv osv.
Vad jag och min bror inte förstod DÅ var att detta inte var sådant som släkten ”bara” kunde ge oss sådär- det blev så klart uppoffringar för dom resten av året för att vi skulle kunna leva detta paradis-liv under några sommarmånader.
Jag är sååå tacksam att varken jag eller brodern någonsin ”utnyttjade” denna generositet eller blev fräcka och krävande, bortskämda och gnälliga.
Som barn är det verkligen inte allid lätt att förstå ”hur allt hänger ihop” men där har de vuxna ett ansvar att se till så att barnet ändå växer upp med sunda värderingar osv.
Det finns det ju inga jobb att få för ungar i den åldern nuförtiden. Annat än såna som kommunen fixar möjligen, fast dom är nog för dom som är lite äldre. Men visst 17 är det bra för ungdomar att jobba o tjäna egna pengar. Men inte helt lätt för dom även om det givetvis finns slöfockar (precis som bland vuxna).
I min kommun kan man få kommunala sommarjobb som 16-åring. Bra tycker jag.
Annars kanske man som ungdom kan försöka hitta jobb privat även om det är enklare sysslor och utan någon jättelön.
Tänker på hundpassning, gräsklippning, målning osv.
Men visst: det ÄR inte alltid MÖJLIGT, det förstår jag också.
Tror nog att det är möjligt för väldigt driftiga yngre tonåringar… Men om det är lättare att gå till mamma eller pappa och få ett par hundralappar när man frågar så sitter det nog ganska långt inne att gå ut och plocka jordgubbar eller passa barn…
Instämmer helt Annelie!
Jo svartjobb hemma hos folk kanske. Där här väl Rut minskat på tillfällena dock. Men hyfsat riktiga jobb är iaf där jag bor jättesvårt om jag uppfattat mina kollegor m tonåringar rätt. Om man inte är 18 är det verkligen ingen idé. Gratisprovjobba i typ en vecka åt Greenpeace för att sen kanske få ett provisionsjobb…..Fast om nån grannunge kom o ville hjälpa till m nåt så är det klart att man ställer upp… Fast inte en unge man inte känner. Det ÄR ju faktiskt svartjobb det med. Och grasklippare kan vara jäkligt farliga. Men som sagt, visst finns slöfockar. Skulle nog själv hellre ge mina ungar ett par hundra än att dom ska gå runt till främmande o be att få klippa gräs el dyl innan dom är iaf 16-17 år. Att lära dom pengars värde får jag göra på annat sätt. Ett riktigt sommarjobb är en annan femma.