Månadsarkiv: oktober 2011

Skrivet

Dagens (tävlingssäkerhets)fråga

Hur man skulle kunna öka säkerheten på hästtävlingar är ett ämne som jag har varit inne på tidigare och nu skulle jag vilja diskutera det igen, ”på förekommen anledning” som man brukar säga.

För det var nämligen så härom veckan att en hoppryttare i vårt stall ramlade av sin häst på hopptävling och fick en rejäl hjärnskakning ”på köpet” och detta utan att ens ha hoppat eller själv vara vållande till avramlingen.

I stället blev ekipaget påridet på en framhoppning och råkade alltså ganska illa ut och nu är min fråga till er:

Anser ni att det idag görs tillräckligt för att våra hästtävlingar (hopp och dressyr tänker jag nu på) ska vara tillräckligt säkra?

Om inte, har ni förslag på hur man annars hade kunnat ÖKA säkerheten?

Själv anser jag att man i kontakten med levande djur aldrig kan helgardera sig på några vis men att det ändå finns MER man kan göra.

Mitt eget förslag vad gäller i alla fall framhoppningar och framridningar till dressyrklasser är att det på dessa ska råda STRIKT FOTFOLKSFÖRBUD.

De enda som ska få vistas på framhoppningen ska vara 2 av arrangören utsedda funktionärer och då är det givetvis också så att endast dessa ska få röra hinderna och höja och sänka dessa efter ryttarnas önskemål.

Så är det redan på vissa tävlingar- dock inte alla.

Ibland har ryttarna med sig mer eller mindre hästvana medhjälpare som, ibland full-lastade med diverse utrustning, täcken, jackor mm också vill vara behjälpliga på framhoppningen med bättre eller sämre resultat till följd.

Någon gång står flera medhjälpare och rycker i samma hinder; en ryttare ber sin groom att höja medan någon annan ber sin att sänka och så blir det ett allmänt virrvarr.

På framridningarna till dressyren är det samma sak; en del ryttare är till och med ackompanjerade med någon (tränaren?) som står och håller en regelrätt ridlektion- givetvis så högljutt att alla andra också kan höra.

Jag vill mena att man, om man inte kan klara sig ensam på en framridning, får VÄNTA med att börja tävla tills man kan detta, punkt slut.

Behöver man hjälp med att ta av och på lindor/ benskydd/ jacka/ whatever så får man göra detta UTANFÖR framridningen och behöver man hjälp med en ridlektion- tja…då får man också se till att förlägga denna någon annanstans (HEMMA om jag ska säga min åsikt).

Ja, detta är alltså mitt förslag- är det helt galet tycker ni och har ni andra idéer?

Skrivet

Onsdag- lite benlyft

Idag fick det åter bli ett morgonpass och uppstigning i ottan för Kreon, jag och Soya hade bokat träff med Bodil och Salli på Ribban efter jobbet så hästmotionen var tvungen att vara avklarad innan dess.

Jag provade något nytt för Kreons del; tömkörning över 4 cavalletti-hinder, en övning som inte alltid är så lätt om hästen får för sig att den inte vill trava över bommarna utan hellre smita vid sidan om.

Det kunde i alla fall den gode Archie roa sig med vid enstaka tillfällen men än så länge verkade Kreon inte vilja spexa på detta vis utan travade så fint över.

Jag fick också lite mer snurr på galoppen idag- Kreon är, tycker jag, väldigt balanserad i denna gångart men saknar än så länge det register han borde kunna ha med tanke på galoppens kvalité.

På jobbet fick jag en trevlig överraskning; mina gulliga arbetskamrater bjöd mig på lunch eftersom jag fyller år på fredag!

Nyss har Soya och jag avverkat nästan 2 timmar på Ribban så nu får det vara färdigmotionerat för idag .

Skrivet

Upp-plockningstvång för hästar? NEJ TACK!!!!

En av de sju dödssynderna…enligt vissa i alla fall….

Dags att provocera er lite tror jag :)…..

Jag brukar säga att det finns folk till allt men ändå upphör jag aldrig att förvånas över en del människors märkliga beteende och resonemang.

Hörde nyligen av en stallkamrat att denna blivit stoppad när hon hade varit ute och ridit på en väg här i våra stalltrakter- stoppad därför att hennes häst hade haft fräckheten att BAJSA på vägen!

”Givetvis” måste detta plockas upp ansåg ”stopparen”, en husägare utmed vägen och ännu otroligare än detta krav tyckte onda Birgitta var att min stallkamrat faktiskt gick tillbaka efter ritten och plockade upp bajset (hon blev lite skrämd av människan).

Det hade ju jag DEFINITIVT inte gjort kan jag säga och absolut inte efter en sådan fjantig tillsägelse.

a) Vårt stall ligger UTE PÅ LANDET, vi rider således inte inne i något samhälle.

b) Hästbajs försvinner jättesnabbt då det på landet finns något som heter FÅGLAR som snabbt håller sig framme och pickar i bajset.

c) Och nu till det mest provokativa av allt: JAG anser att om man bosätter sig på detta vis, på landsbygden, med en massa stall i krokarna och 2 ridhus med typ 500 meter emellan sig så får man banne mig acceptera att hästar kan avge en bajshög eller två (eller själv gå ut och sopa upp skiten om man nu är så störd).

Att hoppa av för att ta bort detta, som jag vet att en del anser på fullt allvar…..tja för mig är det så dumt så det finns inte.

Vem rider med skyffel och påse undrar jag? Och innan man hade hunnit tillbaka till ”brottsplatsen” efter avslutad ritt så kan jag garantera att högen antingen hade varit sönderpickad av fåglar och/ eller nerkörd i gruset/ asfalten av bilar/ lastbilar och andra fordon.

Nä…har man så ont av hästbajs så får man bosätta sig inne i stan eller banne mig ta bort skiten själv- så magstark åsikt vill JAG framföra.

För övrigt har vi ett polisrytteri i Malmö som gudbevars rider MITT I CENTRUM med sina hästar. Plockar de upp bajset tror ni?

Skrivet

Tisdag- Birgittas list övergår spindelns förstånd

När Kreon, Soya och jag äntrade ridhuset i morse möttes vi av ett litet jamande och fick också se en mini-nos sticka fram under en av de storbalar halm vi har på den ena kortsidan av ridhuset- det visade sig vara tillhållet för 2 urgulliga kattungar.

Soya ville gärna leka- hon älskar att jaga katter så länge de är i rörelse men rör dom inte så fort de stannar fast den leken brukar INGA katter uppskatta och därför låter jag henne inte göra det.

Men dessa små misar kunde lätt gömma sig i ett litet hål i halmen så Soya hade bara att stå och vifta med svansen utanför- det blev inget kattmöte för hennes del.

Kreon brydde sig tack och lov varken om katterna eller Soyas försök att locka ut dom och efter ett tag kom NN och vår lektion kunde börja.

Vi tränade på som vi brukar- öppnorna var för att vara på vår bebis-nivå jättefina och därför nöjde vi oss med ett fåtal, skänkelvikningarna blev bara en åt vardera hållet av samma skäl.

Över lag gick passet väldigt bra tills Kreon förmodligen tyckte att lektionen kunde vara slut för när jag hade galopperat ett tag så blev han tjurig, började trycka mot den ena långsideväggen och drämde ena bakbenet i sargen.

Jag gjorde ingen affär av detta utan fattade bara ny galopp och så galopperade vi tills Kreon åter tjurade ihop och gjorde samma sak igen.

Ny galopp från min sida och jag nöjde mig med att jag kunde få till flera nya fattningar och att jag kunde bryta av när jag ville.

Denna humörsuppvisning från Spindelpojkens sida tycker jag på ett sätt är lite befriande….faktiskt…för annars blir det lite som NN också påpekade att alla våra träningar i princip BARA består av att NN står och säger BRAAAAA och att jag sitter på Kreon och säger BRAAAAA :).

Och vill man ha en känslig häst så får man också acceptera att det kommer lite ”humör” ibland- bara man vet hur man ska tackla det vilket jag tror att jag har rätt recept för hittills.

Jag är för feg för att exempelvis drämma till Kreon med spöt i sådana situationer och tror dessutom inte alls att det hade varit till nytta utan bara stressat upp honom eller gjort honom förbannad. Han är så himla känslig för alla hjälper att man absolut inte kan rida lite ”hur som haver” (läs: som jag utan minsta problem kunde göra med Archie vilket verkligen inte alltid var av godo- tvärtom) utan här gäller nog devisen ”kvinnans list övergår spindels förstånd”- jag ska kunna (och kan också) få Kreon att göra som JAG vill fast utan att han knappt har förstått hur det har gått till ha ha ha.

Skrivet

Nytt licenssystem nästa år- vad tycker vi om det?

Idag läser jag följande på Ridsports nätupplaga:Endagslicens och årlig hästlicens är två av nyheterna i Svenska Ridsportförbundets licenssystem för tävlande från och med 2012.

Licenssystemet för att tävla får en förändring från och med nästa år. Svenska Ridsportförbundets Tävlingssektion har efter diskussioner tagit fram ett system där tävlingslicensen ska gälla på alla nationella tävlingar från lokal till elit tävling och nivåerna på licenserna skall baseras på ryttarnas/kuskarnas ålder.

I stället för att lösa licens för den nivå den aktive vill tävla på, lokal eller nationell, så är det ryttarens eller kuskens ålder som avgör kostnaden för licensen.
Licenserna får tre nivåer, för ryttare upp till 12 år, för ryttare/kuskar upp till 18 år och för ryttare/kuskar från 19 år och uppåt.
Licensen gäller året ut för ryttare som fyller 12 respektive 18 år. Licensen för ryttare upp till 18 år gäller även internationellt. Det nya systemet innebär en höjning av licensen för dem som tidigare löst lokallicens, men de får samtidigt möjlighet att starta på fler tävlingar.

För dem som tävlar sporadiskt och vid enstaka tillfällen går det att lösa endags/meetinglicens från och med nästa år. Den licensen gäller för ett tävlingstillfälle och det går att lösa endags/meetinglicens vid ett obegränsat antal tävlingar.
Det finns även en internationell licens för dem som deltar i enstaka internationella tävlingar som kan lösas per tävlingstillfälle. Skulle ryttaren/kusken upptäcka att antalet internationella tävlingar kommer att bli fler än fem går det att uppgradera till en internationell licens.
Den internationella licensen får en rejäl höjning. De ryttare som startar internationellt blir fler och fler och dessa ryttares anmälningar/resultatrapporteringar hanteras av sportavdelningens tjänstemän. Denna manuella hantering tar stora resurser och motiverar därför en kraftig höjning av den internationella licensen.

Några grupper är undantagna från det åldersstyrda licenssystemet. Det gäller ryttare med funktionsnedsättning på lånad häst eller ponny, voltigörer och linförare, gymkhanaryttare, kuskar som tävlar upp till Lätt A samt distansryttare upp till 50 km. De får alla tävla på en lektionsryttarelicens. Lektionsryttare som tävlar på lektionshäst tävlar också med lektionsryttarlicens.

I det uppdrag förbundsstämman gav förbundsstyrelsen när beslutet om Organisations- och Avgiftsutredningen togs 2009 fanns ett uppdrag att licenssystemet skulle ses över och ett förslag presenteras. Tävlingssektionen presenterade ett förslag på Ridsportforum 2010 och förslaget skickades ut till distrikten i maj 2011. På lördagens styrelsemöte tog förbundsstyrelsen beslut om det nya licenssystemet.

Livstidslicensen för häst/ponny försvinner
Från och med 2012 måste häst- och ponnylicens lösas varje år. Livstidslicensen försvinner, men redan lösta livstidslicenser kommer att fortsätta gälla efter årlig uppdatering i systemet.
Kostnaden för häst/ponnylicens blir 200 kronor/år, 100 kronor/år för lektionshäst/ponny.
Med en årlig, regelbunden uppdatering av häst- och ponnyregistret får Svenska Ridsportförbundet en överblick hur många hästar och ponnyer som faktiskt tävlar, på vilka nivåer och med vilka resultat.

Viktiga datum – 1 december 2011 och 1 januari 2012
Livstidslicens går att lösa fram till 31 december 2011.
Du som vet att du ska tävla i januari 2012 kan välja om du vill lösa en livstidslicens för häst/ponny eller om du vill lösa en årslicens för 2012.
Från och med 1 december 2011 finns möjlighet att lösa årslicens för 2012.
Om din häst/ponny redan har livstidslicens gäller den naturligtvis även i fortsättningen. Från och med 1 januari 2012 måste du uppdatera den varje år med ett enkelt klick i Tävlingsdatabasen.

Prislista licenser 2012

Endagslicens/meetinglicens

150 kr/anmälan

Lektionsryttare*

375 kr/år

Ryttare tom det år man fyller 12 år

250 kr/år

Ryttare tom det år man fyller 18 år**

500 kr/år (gäller även för internationella starter)

Ryttare from det år man fyller 19 år

750 kr/år

Internationell

800 kr/meeting

Internationell***

4000 kr/år

* Följande får tävla på lektionsryttarlicens på nationella tävlingar: lektionsryttare (TRI Mom 111) som tävlar på lektionshäst (TRI Mom 160), ryttare med funktionsnedsättning på lånad häst/ponny, voltigörer/linförare, gymkhanaryttare, kuskar upp till lätt A samt distansryttare upp till 50 km.
Lektionsryttare: Ryttare som tävlar på lektionshäst/ponny och som rider regelbundet (minst 1 gång i veckan) i ridskoleverksamhet.
Lektionshäst/ponny: Häst/ponny som under de två senaste månaderna (sommaruppehåll i lektionsverksamhet borträknat) regelbundet använts i lektionsverksamhet, minst 50 timmar per månad i lektioner med olika ryttare, vid reguljär ridskola.
** Gäller både häst och ponny
*** Denna licens skall lösas av samtliga ryttare tillhöriga landslaget i hoppning, dressyr och fälttävlan samt övriga ryttare som gör 5 eller fler internationella tävlingar per år.
Ryttare som tävlar utomlands måste dessutom ha en FEI-registrering. Ryttare upp till 18 år tävlar även internationellt på sin licens och behöver inte lösa internationell licens.

Gästlicens: För att utländsk ryttare skall ha tillåtelse att tävla i Sverige krävs tillstånd från det egna landets ridsportförbund, som skall meddela detta till Svenska Ridsportförbundet via fax 0220 – 456 70.
Därefter skall Gästlicens lösas till det belopp som Svenska Ridsportförbundet beslutat.

Häst-/ponnylicens fr o m 2012
Lektionshäst/ponny 100 kr/år (enl.TRI)
Ponnylicens 200 kr/år
Hästlicens 200 kr/år

Jaha…vad ska vi tycka om detta då?

Spontant svarar jag: om detta tycker jag INTE och det av flera anledningar.

Jag tycker mig redan ha läst många ryttarklagovisor om att det är FÖR DYRT att tävla (att anmäla sig till tävling) och detta gör det knappast billigare för de flesta (som jag inbillar mig tävlar lokalt).

För att det ska vara någon vits med dagslicensen, dvs för att den ska kännas som ett lönsamt alternativ borde den kosta 50:– då jag tror att det är ytterst få ryttare som endast tävlar 1-3 gånger per år och tävlar man oftare är ”förtjänsten” ingen eller försumbar.

Att det däremot kanske finns en hel del som tävlar säg 5 gånger om året tror jag absolut men för dom blir det alltså ”hugget som stucket”.

Att hästlicensen ska kosta 200:–/ år väcker också svåra ställningstaganden.

Ska man chansa på att tro att den häst man äger/ tävlar kommer att fortsätta att vara ens tävlingspartner i minst 3-4 år till och då lösa en livstids licens redan innan årsskiftet eller ska man chansa på att betala 200:–/ år i gud vet hur många år framöver?

Ibland kan ju sådant vara lätt att veta men för tex mig som PRECIS har köpt en 6-åring som aldrig har tävlat är det nästan omöjligt att fastställa säkert.

Även om Kreon skulle hålla sig kärnfrisk de kommande åren är det ju inte säkert att han på andra plan motsvarar mina tävlingsförväntningar (= inte lönt att lösa en livstids licens) medan han å andra sidan kan visa sig vara den tävlingsindivid jag alltid drömt om och som jag kommer att tävla i vart fall de kommande 10 åren (väldigt lönt att lösa en livstids licens).

Vad säger ni dear readers?

Vad tycker ni om det nya systemet?

Ris/ ros?

Hur kommer ni själva att agera och tror ni att ovanstående kommer att påverka ert tävlande (kommer ni att tävla mer, mindre eller skiter ni i vilket).

Skrivet

Måndag- ännu en sommarvarm dag

Även idag har det varit över 20 grader och efter lite regn på morgonen har solen varit framme i flera timmar.

Kreon har haft sin vilodag efter 4 dagars jobb och bara gått i hagen och slappat.

Något annat intressant om dagen finns ej att förtälja, ni får ge er till tåls till morgondagens inlägg :)!