Morgonen inleddes med en cykeltur med ”lilla Lillan”- än så länge är det tillräckligt ljust för att man ska kunna cykla strax efter 5 på morgonen men det går snabbt ”utför” nu märker jag.

Denna syn mötte mig i stallet i morse och när jag hade googlat på eländet när jag kom till jobbet insåg jag att det inte var Kreon som höll på att dö av någon mystisk sjukdom utan någon av katterna som hade hostat upp spolmaskar.

Jag har redan avmaskat både Gullis och Mimmi as we speak, Gullis genom att tvångsöppna hans lilla gap medan Mimmi åt sin tablett direkt från marken. När jag försökte öppna hennes mun blev hon livrädd; hon är inte på långa vägar så medgörlig som kattpojken utan henne får man handskas med på hennes villkor.

Nu återstår det ”bara” att ge kattungen (som jag kallar Svartis) hans lilla piller men hur det ska gå till återstår att se. Svartis är über-skygg än så länge och jag vill ju inte riskera att hans tablett hamnar i någon av Mimmis eller Gullis magar. Nåväl…jag finner nog på råd….

En som INTE maskade idag (gud vad rolig jag är….) var Kreon utan han jobbade tvärtom på fint när det var dags för den sedvanliga Christina-lektionen.

Idag förlade vi träningen på stubbåkern och det fungerade bra tycker jag trots den enorma ytan och att det red lite olika ekipage här och där på samma åker.

Kreon fick jobba på med tempoväxlingar i trav och galopp samtidigt som jag fick tänka på formen och snabba reaktioner, sedan blev det även lite träning på halter och rakriktning i galopp.

Det är så bra och nyttigt att ha någon som påminner och ”jagar” mig lite- Kreon har ju en förmåga att kännas hur fin som helst även när han går och sparar sig lite och jag har själv också varit bekväm när jag har ridit i min ensamhet.

Ursäkta att jag tjatar med åhhhh vad HÄRLIGT det är att rida på stubbåker :)!

Dessa ytor, denna svikt….I love it!

Idag ringde X:s ord i mina öron; ”bjuda ännu mer fram till bettet, hända ännu mer när du trycker på….” och tro mig…som jag red :)!

Underlaget hjälpte mig ju mycket och med hjälp av detta och mina skänklar så jobbade Kreon på som aldrig förr höll jag på att säga.

Det var ett härligt gung i honom hela tiden, inte som när man rider på den stenhårda gräsbanan och jag vågade trycka på rejält i galoppen.

Jag red bara ”runt, runt” med fokus på bjudning och schwung och vågade inte rida för länge för att inte trötta ut min så positiva häst men jag hade annars kunnat rida i timmar :)!

Underbart var det och jag njöt och ropade till Josefine som också red samtidigt ”detta är livet…njuuuut”.

Även Josefine instämde i både att Kreon såg fin ut och att det var en jättebra ridbana för oss alla.

”Lilla” (180 höga) Back.

Muppes öron spretar åt alla håll.

Soya ser sig omkring….

…och godkänner underlaget!