Månadsarkiv: augusti 2012

Skrivet

The typical whippetägaren…..

…förlägger hela semestern utifrån hundtävlingar och utställningar till vilka du kör hundratals mil och övernattar i husbil eller tält och tycker att detta är bättre än vilken all-in-clusive-resa som helst (för vem skulle passa hundarna på en sådan resa).

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

I samband med att du ska köpa häst åker du och provrider en häst i ett litet privatstall.

På plats kan du konstatera att stallet är väldigt litet, varken boxar eller takhöjd har de erforderliga måtten, dörröppningen är så smal att hästarna nästan får pressa sig ut osv och stallägaren säger själv något i stil med ”ja det är tur att man inte har haft besök av en djurskyddsinspektör…de hade väl aldrig godkänt mitt lilla stall”.

Bortsett från stallets storlek finns inget synbart att anmärka på.

Vad gör du?

* Inget

* Ringer anmäler stallet anonymt.

* Ringer och anmäler stallet och uppger ditt namn.

 

Skrivet

Torsdag- utan livräddare

Idag var faktiskt första gången förutom under tisdagens lektion som jag red dressyr utomhus på bara träns; jag har ju dessförinnan alltid haft sällskap av någon av mina potentiella livräddare kandaret eller gramanen.

Som jag sa till Christina i tisdags så är jag väl medveten om att dessa inte precis har främjat Kreons redan hyfsade benägenhet att dra in näsan men detta har varit ett fullt medvetet ställningstagande som jag inte ångrar och tveklöst skulle göra om.

Hellre rida på en häst som går lite för djupt in med näsan men som lyder och som jag känner mig säker på än att riskera att inte kunna stoppa eventuella hopp och stegringar, ramla av och därefter blir rädd och kanske också skadad.

Nu har ju Kreon skött sig jättefint länge så nu vågar jag slappna av och lita mer på honom även om han har börjat testa lite sedan vi fick stubbåkrarna att rida på.

Dock är hans mupperier nu begränsade till att han stannar och kanske backar lite och även om det så klart inte är alls önskvärt och måste arbetas bort så är det ju ändå inget mot när han även stegrade sig, slog argt med sina bakben och allt vad han har hittat på.

Så bortsett från 3-4 stopp idag så njöt jag som vanligt av ett härligt ridpass på stubbåkern utanför stora stallet och red lite alla möjliga krumelurer.

Det blev skolor och tempoväxlingar i trav och galopp och jag försökte också att rida så samlad galopp jag kunde utan att Kreon bröt av till trav.

Jag tycker absolut att det är mer gung i traven nu, om det enbart är stubbåkerns förtjänst eller djuret faktiskt har blivit starkare får vi väl se när åkrarna plöjs upp men tills dess fortsätter jag att njuta.

Skrivet

The typical whippetägaren….

….nöjer sig inte med EN hund utan har minst två och gärna fler!

Jag har nog aldrig stött på någon annan ras där det är så vanligt att man har två eller flera hundar- vet ni några sådana raser?

Jag och maken är nästan de ENDA med enbart en hund av alla whippetägare jag träffat!

Skrivet

Om hund i bil- min story

På tal om föregående inlägg om hund i bil har jag ett egen historia att bida med:
 
Ni som har följt bloggen sedan start (finns det någon sådan läsare????) kanske kommer ihåg att jag har berättat om detta tidigare, om min sista hund innan jag mer än 20 år senare köpte Soya.
 
Denna hund, greyhound-hannenTyson, köpte jag billigt från ett tvivelaktigt ställe här i Skåne och jag misstänkte i efterhand att han nog framlevde en stor del av sina dagar i ett stall och/ eller en bil och inte inomhus.
 
Tyson, som var vuxen då jag köpte honom visade sig väl hemma hos mig vara omöjlig att lämna ensam i lägenheten.
 
Fick han ligga i min bil var han lycklig och knäpptyst, lämnade jag honom så i 10 minuter hemma ylade han som en varg och kunde också stress-kissa mer urin än jag trodde det var möjligt att en hund kunde ha i kroppen.
 
Jag försökte verkligen att vänja honom vid att lämnas ensam; jag gick ändlösa promenader för at trötta ut honom, gav honom massor av godis och leksaker, hade radion på osv osv men inget hjälpte.
 
Hur korta stunder jag än försökte ha honom ensam så var det så att höghuset jag bodde i skallrade och slutligen fick jag också både ett argt brev av en anonym granne som kallade mig djurplågare och ett varningsbrev från min hyresvärd.
 
När jag köpte Tyson läste jag till socionom i Lund och hade föreläsningar 2-3 timmar/ dag vilket gjorde att jag kunde ha med mig hunden i bilen.
 
Detta var som sagt inga problem alls men snart närmade sig dagen då jag skulle börja arbeta heltid och detta skulle dessutom ske i januari (läs: kallt utomhus).
 
Jag började verkligen bli desperat; detta var innan Internets tid och jag satte in en annons i Sydsvenskan där jag efterlyste en ”dagmatte åt SNÄLL HUND” (jag skrev inte ens rasen) utan att få ett enda svar.
 
Hur jag skulle ha löst detta stora problem kan jag ärligt talat inte svara på och kalla det ödet som löste det hela åt mig.
 
Under en uteritt (Tyson var alltid med på dessa) bröt Tyson ena frambenet på 2 ställen (jag gissar att han trampade i en kaninhåla men såg ej vad som hände) och jag valde, även med hänsyn till hundpassningsproblematiken, att avliva honom.
 
Han hade aldrig kunnat ligga varken hemma eller i bilen med brutet ben, jag hade ingen som kunde passa honom och själv var jag tvungen att jobba.
 
Ett sorgligt slut för en underbar hund men om sagt…hur det annars hade löst sig har jag verkligen ingen aning om.

Skrivet

Dagens (samvets)fråga (hund)

Scenario:

Du har en arbetskamrat som har en hund som inte kan lämnas ensam hemma och arbetskamraten har ”löst” detta genom att ha hunden liggande i bilen- i en bur.

Arbetskamraten går ut med hunden på frukost och lunchrasten men i övrigt ligger hunden hela dagen i bilen.

Vid enstaka tillfällen då möten och annat kommit emellan vet du att hunden legat i bilen/ buren uppemot 6 timmar i sträck.

Vad gör du?

* Säger till din arbetskamrat att hundpassningen måste lösas på annat sätt då du annars kommer att göra en anmälan.

* Tiger och lider i det tysta.

* Sätter en anonym lapp på arbetskamratens bilruta där du hotar med anmälan.

Skrivet

Inte en bal på slottet men tusen på loftet!

Idag var det dags för det årliga halmintaget och eftersom jag står i ett kollektivstall brukar de av oss som kan hjälpa till med denna syssla.

Eftersom vi är flera som hjälps åt så går det ganska snabbt och är ett bra sätt att få både motion och social samvaro i ett tycker jag.

Halmen i år är fantastiskt fin vilket så klart är jätteroligt (sa stor-konsumenten som absolut inte vill ha sin häst på torv eller spån).

Skrivet

Onsdag- nya vägar

Det är först nu när man ser stubbåkrar vart man än vänder sig kring stallet som man inser hur mycket som egentligen odlas i mina trakter. Ett riktigt jordbrukssamhälle.

Nu kan man rida hur långt som helst för ovanlighetens skull och idag passade jag på att skritta ut i en timme på helt nya vägar.

Eller vägar och vägar….det är ju enorma åkrar alltihop och där har Kreon inga problem med att gå.

Nu behövde vi ju inte rida på Hästdödarvägen (Husarvägen) alls och det uppskattades nog av oss båda fast av olika anledningar.

Vi hade en bra tur för oss själva och det var skönt att slippa dividera ”jag vill INTE gå…..jo..du SKA gå… osv”