När nu dagens dressyrpass hade gått så strålande drabbades jag av hybris och tänkte efteråt försöka skritta iväg till Husarvägens slut (för er som känner till omgivningarna), en sträcka som kan ta typ 20-30 minuter om Kreon är på DET humöret och som för en normal häst tar 10 minuter att tillryggalägga.
Jag kan också säga som så att Kreon ska vara mycket tacksam att i alla fall jag aldrig rider med pistol/ gevär för i så fall hade jag endast betalat kallhyra i stallet sedan väldigt läääääänge.
De gånger jag har varit så arg att jag hade kunnat skjuta honom på plats har varit väldigt många om man säger så….
Men idag var hästen dels rastad och dels så provade jag en ny strategi- jag FÖRSÖKTE att göra mig så tung, så tung i sadeln samtidigt som jag verkligen kramade om djuret med skänklarna OCH sporrarna och….DET FUNKADE!!!!
Ja, inte perfekt men mycket bättre!
Ju tyngre jag kunde göra mig i sätet desto villigare gick Kreon och även om det blev flera stopp så går det inte att jämföra med hans normaltillstånd vilket ju till och med har gjort att jag har slutat att rida på Husarvägen utan i stället valt att leda honom just där för att inte dra ut på ritten i en evighet.
Jag inser nu att det inte varit så smart att rida ut i halkiga termobyxor och curlingkängor- det ger inte den stabilitet och tyngd i sadeln som jag behöver- framöver får det bli helskodda ridbyxor, stövlar och sporrar och helst någon form av TYNGD i baken :).
