Som de flesta torsdagar inleddes även denna med gryningsritt av Zack som, också som vanligt numera, fick jobba med linjerna ur MSV C:1-programmet.

Jag tycker att vi fick till det ganska bra och han gör det mesta bättre och bättre fast helt klart hade jag önskat någon som stod på marken och kommenterade skolorna som jag ofta är osäker på.

Med Vicke skrittade jag ut och vi begav oss som flera gånger förut till ”vår” lilla backe för att klättra lite.

Innan vi var klara hann mörkret falla trots att klockan bara var strax efter 17.00 och jag, som i alla år undvikit att rida utomhus när det inte är ljust ute kände att jag verkligen påmindes om VARFÖR jag alltid valt att låta bli.

Jag kan inte se den minsta mening med att skritta omkring i mörker och definitivt inte i våra omgivningar utan ordentlig gatubelysning och där en del bilister kör fullständigt hänsynslöst.

Sedan förstår jag om man inte har något annat val men jag som HAR det….nix…jag kommer aldrig att rida ut i mörker kan jag säga.

Inte nog med att Vicks och jag famlade omkring- efter stallbesöket var det dags för Soya och mig att gå i skogen med Åsa och Vilja och det var så klart inte ett dugg ljusare då- tvärtom.

Vi satte dock små lampor och reflexvästar på våra svarta djur så att vi skulle se dom, utrustade oss med var sin ficklampa och sedan var det faktiskt inga problem att gå.

Enda missödet var väl att Soya i ett obevakat ögonblick hittade något himla illaluktande som hon rullade ena sida av huvudet i- hela bilen stank som bara den när vi körde från skogen och innan vi hade lokaliserat äckel-doften till MIN hund bad både Åsa och jag om att det skulle vara den andras hund som skulle vara den skyldiga.

Denna gången drog jag nitlotten 🙂 men å andra sidan är mitt lilla sämskinn lättare att båda bada och få torr.

Mmmmm…vilken fin trav Vicke lät mig känna på idag!

Jag hade redan på förhand bestämt mig för att värma upp en lite längre stund i galopp för att sedan försöka få fram en mer kvalitativ trav och min strategi visade sig vara väldigt lyckad.

Jag har aldrig kunnat variera traven så bra som idag och framför allt den samlade traven var riktigt fin och VERKLIGEN samlad. Kanske är det så här jag kan komma till passage så småningom?

Mellantraven är fortfarande ingen mellantrav utan något mitt emellan arbetstrav och mellantrav men hellre en fin ”svag/för liten mellantrav” än en dito där benen bara trummar fortare utan vila i steget.

Formen var lite för låg medan jag gjorde denna mängd travvariationer så lätt och bra men även detta tycker jag är helt ok så här i början.

Och jag satt hur obehindrat som helst och kan i dessa lägen knappt fatta hur jag tidigare kunde skumpa omkring som jag gjorde.

Kanske har min justerade sadel gjort sitt till eller så är ”bara” så att Vicke är mer avslappnad nu och att vi har lärt känna varandra bättre?

Oavsett vilket var det verkligen härligt att trava omkring så här och jag ville knappt sluta; hoppas bara att jag kan få till detta så här bra hela tiden framöver eller i alla fall oftare och oftare- då kommer det att bli riktigt bra!