Alltså…ursäkta att jag så ofta tjatar om det här med det varma vädret för årstiden med det ÄR verkligen fantastiskt och helt underbart enligt mig.

De flesta dagar under den gångna veckan har det varit runt 12-15 grader mitt på dagen och till och med jag som av de flesta betraktas som väldigt frusen kan gå omkring utan jacka i stallet utan att frysa.

Trots att Vicke är helklippt för 2:a gången har han inte sett skymten av något av mina länd/ridtäcken och varför skulle han?

Till skillnad från en del täckes-narkomaner väljer jag att använda täcken efter TEMPERATUR och inte ÅRSTID och anser inte att 12-15 plusgrader fodrar (upps…där kom en liten ordvits) ett ridtäcke.

Det är inte jätteovanligt men långt lägre temperaturer på SOMMAREN (i alla fall tidigt på morgonen)  men då ser man minsann ingen rida med täcke så jag fattar liksom inte varför man gör det nu när det är så varmt (och vindstilla)?

Ja, ja…denna galenskap lär inte ändras för att jag gnäller om det så vi går raskt över till något annat; vad som hänt i veckan.

Tja, i måndags hade jag en jättefin träning för Hans med Zack och i tisdags en dito med Vicke för Christina.

Båda hästarna känns jättefina och går bättre och bättre och det är så klart roligt.

Det är också kul att tänka tillbaka på problem man haft som nu är som bortblåsta- Zack tex är så lättriden numera att man kan rida honom med ett lillfinger medan jag förut hade ont i armar, rygg och nacke efter vissa pass så som jag fick hålla emot när han ville vräka oss båda ner i avgrunden genom att både vara framtung och snubbla flera gånger per ridtillfälle. Det framtunga existerar inte alls längre och snubblingarna har minskat drastiskt vilket jag konstaterar lättat eftersom jag en period var rädd att han skulle gå omkull och skada oss båda.

Även Vicke blir lättare och lättare att hitta knapparna på och precis som jag hoppades och verkligen BAD om så kan jag numera sitta på honom i trav och reglera denna på ett helt annat sätt.

Jag har valt att tävla ganska intensivt i några veckor nu för att verkligen lära känna ”Tävlings-Vicke” och veta vad jag ska förvänta mig och det tycker jag att jag har fått kläm på nu.

Det känns liksom tryggare att ha med sig detta i bagaget inför vårens tävlingar så att jag slipper lägga tid på att fundera och kanske oroa mig över detta under vintern.

Kreon överraskade mig så det räckte och blev över vad gällde tävlandet- han gick 2 (eller 3?) klasser tämligen urverks-aktigt första hösten men blev direkt på våren så galen att jag ju fick engagera X för att tämja honom.

Något sådant scenario tror jag definitivt inte att Vicke kommer att utsätta mig för men det har ändå varit skönt att ”kolla läget” under dessa veckor :).

En av veckans höjdpunkter var förresten besöket av Vickes fd ägare i måndags- det var verkligen roligt att äntligen få träffa henne IRL så att säga efter alla mail och telefonsamtal.

Jag hoppas att hon var nöjd med hur Vicke har det och att vi kommer att träffas fler gånger framöver.