Månadsarkiv: maj 2014

Veckan som gått

hug

Ja, 500.000 dollar cash hade onekligen förhöjt min vecka otroligt mycket- tyvärr fick jag nöja mig med att 3 dagar i rad vinna 30, 30 och 60 kronor på Triss- pengar som gick till nya lotter och som slutade som det brukar-”man” förlorar rubbet, i mitt fall dock bara de ursprungliga 30 kronorna.

Nu låter det som att jag är världens lott-köpare vilket jag VERKLIGEN inte är- det var enbart det faktum att det var vinst på lotterna som gjorde att jag tog nya.

Nej, ska man tjäna pengar får man nog förlita sig till hårt arbete snarare än TUR- så har det alltid varit i mitt liv i alla fall.

Tur eller inte så var Vicke i alla fall ohalt vid veterinärbesöket i torsdags och det var så klart en stor lättnad även om jag redan veckan innan hade sett honom springa några ohalta varv i hagen så jag blev liksom inte förvånad.

Nu väntar en låååååång igångsättningsprocess och hade jag bara till 100 % vetat att den skulle göra att Vicke framöver inte får problem med den nu sedan länge påverkade hovleden hade jag dansat fram.

Tyvärr ”sägs det” att just hovleder är knepiga och att hälta kan komma tillbaka så vi får väl se vad som händer framöver.

Just nu orkar jag faktiskt inte oroa mig för det- blir hästen halt igen får jag ta det bekymret då- nu är det ”bara” nedräkning till när jag kan börja skritta (i slutet av veckan), trava (om en månad) och rida för fullt (om 2 månader).

I dagsläget gäller det att se till att Vicke inte blir fet som en tunna (jag har till min stora sorg fått dra ner på hans ensilage men måste tänka att det är för hans eget bästa) och hoppas att han håller sig fortsatt snäll när det är dags att sitta upp.

Jag får också hoppas att den nya skoningen med sulor fungerar och att inte dessa varken trampas av eller påverkar hoven negativt.

Heron hade dock sulor ganska länge utan bekymmer så vi får hoppas att det blir samma sak för Vicks.

Messy betar vidare och är i gott sällskap med sina 2 kompisar så henne bekymrar jag mig inte det minsta för i alla fall.

Det ska bli spännande att se hur vårt arbete kommer att fortskrida till hösten.

Jag söker ju som ni vet ytterligare en häst att låna på längre eller kortare tid och just nu står det stilla på det området.

Även om JAG tycker att det är en bra deal att få sin häst riden, tränad och tävlad för relativt små pengar (stallhyran på 2500 kronor)  så är jag om inte av andra orsaker utkonkurrerad av tex det faktum att det nu går att släppa hästarna på bete = ännu billigare lösning för den som av olika anledningar inte kan eller vill rida.

Så jag har inte för stora förhoppningar att hitta en häst på detta vis och vill inte heller själv stå med 2 stallhyror men dyker det upp en häst vore det väldigt roligt. Vi får se helt enkelt!

Söndag- hejdå halsen

Även idag fick Vicke ägna sig åt vad som tycks vara hans favoritsysselsättning; att beta.

Den som höll i grimskaftet i en TIMME (!!!) medan detta pågick var inte en tusendel så road men vad gör man inte för sin kära häst?

Betandet och en avborstning var det jag ägnade mig åt med honom idag och jag kunde under den sistnämnda lite sorgset konstatera att den gigantiska hals som djuret satte de sista månaderna jag red honom har övergått till den förvisso rejäla men ändå ”klenare” hals han hade innan dess. Men men…jättehalsen går väl att rida tillbaka igen 🙂 .

bild(75)

Idag blåste det kallt- då passade det bra med combat-täcket!

Fråga från en läsare om galen häst vid igångsättning

Här kommer en fråga från en bloggläsare som håller på att sätta igång sin häst efter flera månaders konvalescens:

”Min häst ska sättas igång mycket försiktigt efter att ha vilat i flera månader. Just nu får jag bara trava några hundra meter/ dag och tanken är att hästen ska gå för fullt först i juli/ augusti.

Problemet är att hästen, som helst bör ridas utomhus och rakt fram är väldigt pigg och det känns som att man bara väntar på en explosion. Han backar och reser sig och då hjälper inte kandaret.

Vetranquil gör honom knäppare och jag vill helst inte ge honom något eftersom han varit så fullproppad med medicin under tiden han var sjuk.”

Så vad säger ni läsare? Kan vi hjälpa denna ”stackars” hästägare så att hon inte riskerar sitt (och hästens)  liv i onödan?

Mina spontana råd hade varit just a) Vetranquil och b) kandar eftersom jag vet att flera varit hjälpta av a och jag själv hjälptes av b (dock var a fullständigt verkningslöst på Kreon).

Lördag- i bilder

bild(68)

Fast jag hävdar att jag inte är förtjust i fuxar i allmänhet och fux-ston i synnerhet tycker jag ändå att lilla ”fölan” är oemotståndlig.

bild(69)

Hon måtte vara den enda åringen i Skåne som blir borstad på betet men jag vill pyssla lite med henne då och då. Hennes 3-åriga syster håller vakt bakom.

bild(70)

Vågade inte skicka detta kort till hennes ägare- risken är att de hade trott att hon har dött!

bild(71)

Men lilla Messy är i allra högsta grad levande och verkade hur nöjd som helst med sina två tjejkompisar.

bild(72)

Till Vicks gjorde jag idag en provisorisk hage mellan de ordinarie gräshagarna.

bild(73)

Han fick ha Messy och friends som sällskap och höll sig helt lugn- annars hade jag avbrutit detta projekt direkt eftersom han ju ska hålla sig i stillhet.

bild(74)

Efter 45 minuter (jag tog av täcket under tiden om ni undrar) fick det räcka för idag.

Vad vet ni om Biolight?

Jag har på senare tid läst och hört om hästägare som använt Biolight på både sig själv och sina hästar och är nu nyfiken på vad era erfarenheter är?

Är Bioligth något att ha? Hiss eller diss? Varför?

Vad kostar en apparat om man skulle köpa en?

Jag brukar ju påstå att jag är ”sunt skeptisk” till mycket vad gäller alternativa behandlingar för häst- så även i detta fallet men ni får gärna försöka att omvända mig eller bekräfta min skepsis.

Fredag- förhållningsregler

Kort stalldag blev det idag- Vicke fick beta lite gräs medan jag borstade honom och sedan var det tack och hej i princip.

Men bara att jag nu har x antal dagar att förhålla mig till innan jag kan börja skritta, trava, galoppera och slutligen rida ”för fullt” gör att det känns lättare än på flera veckor-det är verkligen som ”man” säger; att ovissheten oftast är värst.

Nu kan jag i alla fall räkna ner dagarna och ”veta” när jag ska/ kan göra vad och famlar inte bara omkring i blindo.