Idag var det dags att visa upp Soyas lungor på djursjukhuset i Malmö och som jag hoppades och trodde är de nu åter ua 🙂 !
Det trista är att lunginflammationen kan återkomma då den orsakas av vätska i lungorna och denna vätska kommer dit vid vissa av Soyas epilepsianfall.
När hon får anfallen tuggar hon oftast fradga, biter sig ibland i tungan och dessa vätskor kan hon i sitt medvetslösa tillstånd inte styra över var de hamnar.
Så i teorin skulle hon kunna få lunginflammation typ varje gång hon får ett anfall- nu har det ju än så länge bara hänt 2 gånger.
Vi har höjt dosen på hennes epilepsimedicin så det är bara att hoppas att anfallen kommer med längre intervall och att lungorna får förbli friska.
Nu återstår att kolla upp det blåsljud som Soya har på hjärtat- detta upptäcktes förra året och i nästa vecka ska det göras ett ultraljud för att se så att hjärtat inte är i sämre skick än då.
Vicke har idag fått….ja vad tror ni….SKRITTA (!!!), samma runda som igår faktiskt.
Tog mig en noggrann look på honom innan jag red ut och jag måste säga att han ser fantastiskt fin ut i mina ögon i alla fall.
Rund och fin utan att se fläskig ut så rent utseendemässigt har han inte ”tappat” något under våren i alla fall.
Vad skönt att hon är frisk igen, och även om det är en tråkig orsak är det ju skönt att veta vad som orsakat detta, och det verkar ju inte som om det kommer efter varje anfall hittills i alla fall.
Det är så skönt när de behåller formen, då känns det inte som att man tappat så mycket att det blir svårt att komma igång igen, utan man kan lättare komma tillbaks till nivån där man slutade.
Det är delvis därför jag har skrittat så ”noga” också och verkligen försökt att jobba Vicke i denna gångart- för att igångsättningen sedan ska ske så lätt som möjligt.
I början kommer jag ju bara att få trava kanske en minut i taget och på den korta stunden och dessutom genom att bara rida rakt fram lösgör man knappast en häst som har fått vara helt orörd i 3 månader- det är min erfarenhet i alla fall.
Och tänk så tråkigt om man ska sitta och känna att hästen är styv som en pinne överallt och samtidigt veta att man har 1 minut i taget att försöka göra något åt saken. Nej usch- det skulle inte göra mig glad. När jag väl får börja trava vill jag ha KVALITÉ i varje steg 🙂 !
Minns då jag satte igång Décima efter 6 eller om det var 8 veckors skritt efter hennes buköppning. Tack vare att hon tömkördes i skritt på tygeln hela tiden var det i princip bara att hoppa upp och börja trava lätt som en plätt direkt.
Fan ta den domare som sätter låga poäng på skritten när ni gör comeback.
🙂
Ha ha ha!
Nu har ju Vicke av naturen en väldigt god skritt men jag har faktiskt flera gånger tänkt att det vore komiskt/ tragiskt/ ödets ironi (välj själv) om han får dåliga betyg på skritten när vi väl börjar tävla igen- efter allt detta ”malande” 🙂 !