Idag tänkte jag att vi skulle avslöja våra mer udda/ knäppa/ pinsamma ”idéer” kring vårt hästeri och jag ska förklara närmare vad jag menar med det.

Jag undrar om ni har någon vana eller liknande som ni alltid gör av så att säga skrockfulla skäl och inte för att det ligger någon logik eller dylikt bakom?

För man kan ju tex alltid vilja mocka innan man rider men då beror det nog troligast på att man ”vill ha det gjort”, inte för att man är skrockfull medan det kan te sig långt mindre logiskt om man säger tvi tvi när man ser en svart katt korsa vägen eller så…Ja, jag tror att ni förstår men vågar ni avslöja era fixa idéer 🙂 ?

Eftersom jag tar upp ämnet får jag väl berätta om en fix idé som jag har- fråga mig inte varifrån den kommer för det vet jag inte och det är nog inget någon någonsin skulle lägga märke till hur mycket de än studerade min ridning.

Here goes: jag börjar alltid trava på samma ställe i ridhuset eller på utebanan (långsidan närmast våra gräshagar) och alltid i vänster varv.

När jag är på andra platser, typ tävlingar, gör jag likadant dvs ser ut den långsida jag anser motsvarar vårt egna ridhus långsida och så börjar jag trava där.

Tveklöst en helt ologisk fix idé, det erkänner jag men ni kommer inte att få se mig börja trava någon annanstans 🙂 .

Har jag väl travat de första stegen så att säga kvittar det mig lika var jag sedan travar och galopperar men starten är alltså helt fixerad 🙂 .

Så när jag nu har avslöjat att jag är spritt språngande galen vill jag höra om era idéer! Vågar ni eller vill ni påstå att ni inte har några 🙂 ?

Rätta mig om jag har fel men är det idag inte väldigt ovanligt med olika bekymmer när man rider in hästar?

Jag minns ju hur detta beskrevs när jag själv började rida på stenåldern- då handlade det om hästar som bockade och for omkring när de fick sadel på ryggen och det hela lät i alla fall tämligen dramatiskt och ingenting man skulle ägna sig åt som ”gemene man” utan överlåta till erfaret folk.

Jag har de senaste åren i alla fall nog inte hört om en enda ”dramatisk” inridning utan det har tvärtom gått väldigt städat tillväga- även fast inridaren inte haft detta som yrke utan varit en ”vanlig hobbyryttare”. Man har lagt på sadeln och hoppat upp typ och sedan har det inte varit mycket mer med det.

Min personliga teori är att de som som idag köper en mycket ung häst (1-2 år gammal) vill och hinner pyssla så mycket med den att hästen är väldigt van vid att hanteras när tiden för inridningen väl infaller. Och har man redan borstats, fått hovarna lyfta, longerats med gjord, haft på sig täcke, löshoppat och allt möjligt annat så blir sadeln bara en av alla möjliga ”påhitt” som man inte behöver bry sig så mycket om.

SÅ planerar jag själv att göra med Messy om hon inte blir såld och hon har hitills gått från klarhet till klarhet i allt jag presenterat för henne- säkert BÅDE för att jag har en lång hästerfarenhet men OCKSÅ för att inget stressas fram utan tas i mycket lugn och försiktig takt.

Jag inbillar mig att det främst är de tämligen ohanterade hästarna som kanske gått på lösdrift utan så mycket mänsklig kontakt under de 3 första levnadsåren som KAN bli besvärliga när de ska ridas in- framför allt om man just har bråttom och dessutom kanske inte är så van.

Men detta är mina högst personliga teorier- vad tror ni?