Som de flesta torsdagar började jag dagen med att rida dressyr i ridhuset och om detta finns väl inte så mycket nytt att rapportera.
Vi tränar på; gör våra skolor, enkla byten, galoppombyten med mera och det mesta känns väl bättre och bättre även om det sker med ibland knappt märkbara (fram)steg.
Jag har sagt det förr och säger det igen; dressyr är verkligen en sport där det kan ta evigheter att förfina till och med den minsta detalj.
Detta kan ibland kännas….tja…kanske inte direkt tröstlöst men nog kan jag önska mig lite snabbare framsteg – det ska erkännas.
Annars sitter jag just nu som en strandad val i soffan och det är delvis därför jag nästan alltid rider på torsdagmorgnarna- denna dag har vi på jobbet som tradition att gå ut och äta på lunchen.
Inte sällan blir det någon form av buffé och tro mig….jag kan äta!
Mig blir ingen bufféägare rik på, det är en sak som är säker och förutom dagens skrovmål har vi dessutom firat av kollegor som slutar vilket innebar en eftermiddagsfika som liksom fick min mag-bägare att rinna över.
Jag blev så proppmätt så det är inte sant och nu sonar jag mina synder genom att känna mig helt däst.
Bara tanken på att rida i detta tillstånd får mig att känna mig yr så det var som sagt tur att detta projekt klarades av under morgonen 🙂 .
