För ett tag sedan betraktade jag en mycket vanlig syn på de tävlingsplatser jag brukar besöka:

7 plusgrader utomhus och en del sitter och rider med bävernylonländtäcken i ridhuset och hästar som har enorma skydd runt om och boots därtill.

Dessa syner fick mig att fundera över om detta ”överbeskyddande” i alla fall delvis KAN bero på att dressyren är överrepresenterad av kvinnor och tjejer?

Vi sägs ju vara mer beskyddande och jag har många gånger hört kommentarer i stil med att ”det är gosigt” för hästen att ha på sig whatever.

Tror ni att det hade förekommit lika mycket skydd och täcken om BARA MÄN red dressyr? Det tror faktiskt inte jag.

Med numera en hel del unghästar i min närhet har jag börjat fundera över det här med deras utbildning i allmänhet och inridningen i synnerhet och när denna påbörjas.

Jag INBILLAR mig (men rätta mig gärna om jag har fel) att pendeln åter har svängt från att man skulle rida in hästarna vid 2,5-3 års ålder till att man ansåg att det var bättre att ta det lugnt och vänta till 4 till att man nu åter är tillbaka till inridning runt 3-årsåldern.

Är det så rent generellt tror/ vet ni eller är det bara så i min omgivning?

För jag tycker som sagt att det numera är vanligast att man rider in hästarna när de är runt 3 år- inte 4.

Den andra saken som jag har funderat på och som jag också har väldigt dålig koll på rent generellt är det här med tester och kval till allt möjligt.

När jag själv hade unghästar (senast Archie och dessförinnan Décima och Heron) tyckte jag inte att det var så vanligt att ”gemene man” hade fokus på tex kvalitets och/ eller Breeders men nu känns det som att varenda Tom, Dick and Harry satsar stenhårt mot både detta och rent av 3-årstesten.

Och även om jag som sagt har väldigt liten insyn så INBILLAR jag mig att detta inte enbart är av godo utan att det ganska självklart kan medföra en jäkla massa hets och stress av unga hästar som inte alls är färdiga för sina uppgifter.

Att ”proffsen” (förhoppningsvis?) har koll på om det är lönt att satsa på en viss individ eller ej är väl ganska sannolikt men hur många ”Olle i skogen” har det?

Jag följde på håll en 4-årig häst förra året som gjorde X antal kvalförsök i hoppning och det var ingen ände på hur många kvalplatser/ tävlingar/ tillfällen det fanns- i alla fall här i Skåne.

Även detta undrar jag om det bara är av godo eller om man frestas att göra hur många försök som helst för att slutligen lyckas med en häst som sedan inte har i matchen att göra?

Men vad är era erfarenheter kring mitt spekulerande?

Är jag helt ute och reser eller kan det finnas korn av sanning i mina tankar?

Sedan vill jag poängtera att jag absolut kan tycka att det är BRA att ha något att träna inför/ satsa på om hästen är färdig för uppgiften och jag har ju själv visat alla mina unghästar på kvalitets med utmärkta resultat.

Har man inga direkta mål finns väl risken som med så mycket annat att man bara ”flummar omkring” med hästen i några år och sedan- när den kanske är 6-7 ”får eld i baken” för då är hästen plötsligt ”gammal” och så ska man göra massor utan ordentliga förberedelser vilket jag inte heller tror på som strategi.

Att man i tid ska böja det som krokigt ska bli tror jag ändå är det bästa men som sagt; med eftertanke.