Månadsarkiv: september 2015

Skrivet

Speciella annonser del 587: om jag vinner en handfull miljoner

Nu vet jag förvisso inte HUR jag skulle vinna dessa miljoner eftersom jag sällan och aldrig köper lotter och dylikt men OM….då skulle jag köpa det här stället!

Ligger jättenära nuvarande anläggning, är i princip helt i min smak och det går knappast att komma närmare Malmö på ett ”bra” sätt….

Annars har jag absolut gett upp drömmen om en egen gård av flera olika anledningar men om…..

Skrivet

Fredag- orättvist

Då var det dags för lite morgonhoppning igen och kanske är det sista gången jag kan göra detta utomhus i år om det ska ske när jag vanligtvis rider (dvs ganska exakt 06.00).

Det hann med nöd och näppe bli tillräckligt ljust och det blir ju bara mörkare för varje dag som går.

Vicke hoppade lika fint och villigt som alltid och jag tänkte som så många gånger förut på hur orättvist det här med att träna hästar ibland kan te sig.

Jag har ju tex inte alls köpt Vicke i ”hopp-syfte” och hade inför köpet inte kunnat bry mig mindre om han inte var kapabel att ta sig över ett 50-centimeters hinder utan att stå på öronen.

Och trots detta och trots att han inte var hoppad på över 1 år när jag började hinder-skutta i somras så leker han sig över hinderna hur lätt som helst. Inte på någon avancerad nivå men ändå…

Samtidigt har jag en ambitiös bekant som har köpt en vuxen häst i hopptävlingssyfte och där hästen fortfarande efter mer än 1 år knappt tar sig runt banor på 90 centimeter och har stannat ut sig på hur många tävlingar som helst.

Jag är tämligen övertygad om att Vicke även med nuvarande klumpeduns på ryggen hade promenerat över en 90-bana även på tävling- det hade kanske inte sett särskilt snyggt ut pga MIG men nog tusan hade han hoppat.

Och det är ju samma med dressyr där jag kämpar med att rida fram en trav som vissa 3-åringar går i efter en vecka med sadel på ryggen. Typ.

Tja..en del säger att det är detta som är tjusningen men ridning….jag vet inte jag….

image

Det var en aningens halt framför hinderna så vi höll oss på 90-100 cm men hoppar ju inte många centimeter högre ändå i vanliga fall heller.

image

Snart är det slut på det roliga- här ska odlas ensilage.

Skrivet

Lite film från igår

Ni får ta filmerna för vad de är både vad gäller kvalité på den apparatur som använts (min I-phone) och ryttarens prestationer 🙂 .

Ett helt vanligt pass, varken med superkänsla eller något att gnälla på även om det så klart finns mycket att förfina.

Detta är vi just nu och det förklarar kanske varför vi oftast får betyget 5 eller 5,5 på slutorna när vi tävlar. Men det går absolut framåt 🙂  …..faktiskt!

Här framridningen i galopp

Höger sluta

Vänster sluta

Skrivet

Dags att klippa?

Kanske ropar jag hej för tidigt men det KÄNNS som att sättandet av vinterpäls kommer att komma lite senare i år?

Vicke ser helt ”vanlig” ut i hårremmen än så länge och när jag kollade tillbaka så ser jag att jag var tvungen att klippa honom 27 september förra året och 22 september året innan dess.

Jag har som sagt svårt att tro att han ska hinna bli så långpälsad på 2-3 veckor men det är säkert möjligt?

Skären är i alla fall redo; dom skickade jag in för slipning (till Lyckliga fåret) i somras just för att inte plötsligt stå där lite överrumplad.

Hur är det hos er: har ni noterat någon vinterpäls än?

Skrivet

Torsdag- tänja, inte öka

Äntligen träning för X igen!

Vi började som vanligt med att titta på den samlade rättvända och förvända galoppen och när X var nöjd med det han såg övergick vi till traven.

Jag fick visa upp skolorna utmed långsidorna och X tycker att de ser mycket bättre ut nu men det fattas en bit på böjningen och Vicke vill också gärna både ”dyka” och ibland lägga huvudet på sned i stället för att jobba korrekt.

I framför allt vänsterslutan har jag verkligen fått arbeta för att få honom att ta stöd på yttertygeln så att jag kan påverka ytter bak- detta hade Vicke stora åsikter om tidigare och gjorde allt för att undkomma (genom att tex lämna spåret som en trilskande orm….).

Vi avslutade passet med lite travlängningar- en av våra akilleshälar som jag har berättat om flera gånger.

X använde termen TÄNJA för att försöka få till i alla fall något om liknar längningar och det känns faktiskt mer korrekt att tänka så; dvs att jag ska försöka tänja ut steget i stället för att ÖKA traven.

Kanske är det ordklyverier men mig hjälper det att tänka så.

Och jag har också insett att när jag tidigare har försökt att öka på tävling så har jag liksom tagit i för kung och fosterland vilket bara har resulterat i att Vicke har pinnat på snabbare med benen- stegen har blivit många fler men KORTARE och det har säkert sett hur slarvigt ut som helst.

Kan jag i stället få honom att ta färre om än bara liiiite längre steg så ser det nog bättre ut och är ju också utbildningsmässigt mer korrekt.

Hade en ryttarkamrat med mig idag och glädjande nog tyckte hon (som själv tävlar dressyr) att det ”hade hänt mycket” sedan hon såg oss för några månader sedan och att tex grundtraven var mycket bättre och det är ju exakt det vi har jobbar mot!

Kommer några korta filmsnuttar imorgon så får ni själva se.

Skrivet

Fråga från en läsare om släpbankare

Den 30 maj publicerade jag detta inlägg om min ”släpbankare” och igår kom denna fråga till bloggen:

Jag har ett dilemma som du och alla läsarna på sidan kanske kan ge mig några goda råd i. Jag har ett 9-årigt dressyrsto som i hela sitt liv varit van att åka släp, lastar sig själv utan problem och upplevs heller aldrig som stressad inne i släpet (står och vilar inne i det på träning, tävling etc). Men problemet är att hon det senaste året har börjat banka och slå/vevar med frambenen nåt så in i vassen när man kör. Detta är så irriterande och jag har provat att stanna för att sedan köra när hon slutat=funkar ej hon fortsätter, kört jätte sakta men det har heller ej aldrig funkat. Hon står dock stilla när man ligger och kör på t. ex motorväg. Allra värst blir hon när ”omgivningen känns igen” på vägen hem. Vet inte vad jag ska göra längre, är enda lösningen att byta släp? Köpte ett nytt förra våren med aluminiumgolv, mjuk mellanvägg och krubba fram. Känns som om mina knep är slut och börjar bli uppgiven då jag provat både luva och tussar i öronen men inget hjälper. Blir så ledsen när man äntligen kunnat köpa släpet och så slår hon det sönder och samman..
Hoppas på tips hur man i alla fall kan dämpa detta beteende.

Ja, jag har ju som sagt själv en bankare, i alla fall så till vida att han kan ”köra igång” när vi närmar oss stallet.

Och han är också snällast i världen att lasta; springer nästan in i släpet själv och står stilla och vilar på tävlingar.

Har förstått att detta med bankande när man närmar sig stallet är ganska vanligt och hur irriterande det än är de gånger det inträffar (kanske 2 av 5 gånger) så har jag själv ingen lösning på det hela.

Tack och lov har Vicke inte heller förstört något i släpet (än?) men det är helt klart störande när han sätter det i gungning.

Ibland får jag god lust att tvärnita för att straffa honom men det vågar jag inte, då kanske han i stället skadar sig.

Men har ni läsare några tips?