En bloggläsare nämnde nyligen hur hon inspirerades av att titta på dressyrtävlingar på hög nivå och det kan jag absolut relatera till.
Samma sak när jag har varit på clinics för tex Kyra- minns att jag första gången blev helt galen av ridlust och bara ville hem och rida livet ur stackars Heron 🙂 !
En annan inspirationskälla upptäckte jag nyligen på årets första tävling och det är att rida fram samtidigt med ekipage som ska tävla en avsevärt högre klass.
Att som i mitt fall rida fram tillsammans med Charlotte Haid Bondergaard och andra som skulle tävla Intermédiaire gav faktiskt inspiration och en känsla av att ”nu får jag skärpa till mig- det går inte att hasa runt här bland proffsen” 🙂 !
Därför jag älskar meeting med, att kunna få se de duktiga ekipagen ”nära” och runt sig är grym inspiration 🙂 Försök komma iväg på fler meeting, det är så kul ju!
Vi får väl se vad som händer till sommaren- det brukar i alla fall finnas en hel del tävlingar dit man kan åka mer än en dag.
Uppstallning känns inte riktigt aktuellt i mitt fall eftersom det tar 30-60 minuter att köra till dessa tävlingar och boxhyran ligger på runt tusenlappen eller mer.
Håller helt med!!! Minns när jag för tusen år sedan red fram på en tävling med Rigoletto tillsammans med Susanne Gielen (det var för hundra år sedan och i min lilla värld var hon ”stor”) och jag hade precis samma känsla som du beskriver. Det känns som att här nere i Skåne vimlar det av kända ansikten på tävlingarna, ffa när man kommer till meetingar där man sitter och rider fram med de riktigt stora namnen 😉 Bland annat parkera sitt fesna lilla släp mellan gigantiska lastbilar ger också en känsla av lite ”allvar”, även om man själv bara rider en sketen MSVC 😉
Visst vimlar det av ”kända ansikten” i Skåne- det är vi verkligen bortskämda med och reflekterar nog många gånger knappt över.
Jag vet inte hur många gånger jag har ridit fram samtidigt som Jan Brink tex och det var likadant när jag tävlade hoppning.
Och jag känner mig som en liten lantis som kommit fel eftersom jag tävlar i samma klass som många proffs..
Jag minns när jag för första gången såg Zircoon Spring Flower, det var en ren upplevelse att se honom i ett ”vanligt” ridhus och man såg att det där är något extra. 🙂
Fast mest inspirerande är det att se de skickliga ryttarna rida ”normala” hästar, då syns verkligen klasskillnaden mot en annan 🙂 Och så tänker jag för mig själv att det är ju inte som de fötts med den där ridkunskapen utan de har lärt sig, nu jäklar ska jag också lära mig 😀