Hade jag haft en skog i direkt anslutning till vår anläggning hade jag nog ridit ut liiite oftare- tycker långt mer om den miljön än grusvägar utan ett träd i sikte….
Bilden är tagen i somras då jag och en bloggläsare med make träffades för att rida ut men dit fick jag transportera Vicke.
Nu är ju detta i mycket en dressyrblogg så det är kanske varken representativt eller föga förvånande att de som svarade på gårdagens fråga om på vilket sätt man motionerar hästen inte verkar rida ut speciellt ofta.
Idag undrar jag över just detta med uteridning: ni som rider ut max 2 gånger i veckan; VAD beror detta på, alltså att ni inte rider ut oftare?
Är det för att ni tycker att det tråkigt, prioriterar ni annat och varför i så fall, är er häst dum att rida ut, har ni dåliga ridvägar eller vad är skälet?
Själv rider jag mycket sällan ut mer än 2 gånger i veckan och skälen är flera av de ovan uppräknade; jag tycker att det är tråkigt (eller i alla fall TRÅKIGARE än att rida dressyr i ridhuset) , vi har trista ridvägar (plana grusvägar) och jag vill satsa mer på ”ren” dessyrträning eftersom jag tävlar i denna gren.
Alla hästar jag ägt exklusive Kreon har varit väldigt snälla och ”behagliga” att rida ut på, Vicke kan titta till på enstaka saker men där är gramanen en jättebra hjälp, men som sagt: JAG tycker att det är ganska tråkigt.
Synd egentligen för jag tror inte att det finns något som sliter mindre på hästar än GENOMTÄNKTA uteridningspass, dvs på ok underlag och jag undrar hur många timmar per dag man skulle behöva rida ut för att liksom överanstränga en normalt tränad häst. Vääääldigt många gissar jag och långt fler än vad normalryttaren hade orkat med 🙂 !
Vi har inte alls några bra uteridningsmöjligheter kring vår gård, och det är ju rätt synd. Vi måste rida en del på trafikerade asfaltsvägar (små) och med min häst som inte är så trygg ute kan det bli lite jobbigt. Det gör att vi sällan rider ut här hemma, utan vi åker mest iväg – och då har vi jättefina möjligheter inte alls långt bort. Till stranden tar det ca 7 min med släp, så dit svänger jag ofta ner över lunch om jag jobbar hemma. Annars försöker vi ta en rejäl tur i fin skog på helgerna då och då. Jag har tidigare bott i skog med jättefina ridvägar, men utan ridbana. Jag lyckades ändå hålla igång en tävlingshäst, men det var trist att köra varje gång man ville rida på bana. Däremot var det fantastiskt för konvalescenten jag red igång åt en kompis och unghästen, de fick gå långa härliga rundor på mjuka skogsstigar och fina grusvägar.
Vi har urtrista uteridningsmöjligheter, säger jag som kommer från går där jag är van vid att kunna rida MIL och också red ut i stort sett alla av veckans dagar. Här närmare bostadsområden med allt vad det innebär, och en visserligen superfin, men för kort, anlagd slinga. Rider jag ut vill jag kunna rida hästen i alla gångarter längre sträckor och det är för mig helt enkelt för kort att bara galoppera några hundra meter. Alt vända om man vill galoppera sträckan igen… Detta leder också till uterittsovan häst, som inte är så himla förtjust i att lalla ute. Aldrig dum eller så, bara inte så himla imponerad.
*gård
Jag hann inte svara igår, men rider ut minst tre dagar i veckan. Jag tycker det går fint att jobba hästen vettigt även ute. Jag tycker dessutom min häst är mjukare och smidigare när hon rids ut.
Vi har kanonfina vägar med blandade underlag och en gigantisk sandgrop med klättringsmöjligheter runt skogsknuten. Rider ut (eller rider som vi säger 🙂 ) 3-4ggr i veckan och de korta passen blir oftast runt 1-1,15 h. Ridbana beroende på underlaget eller ridhus (måste åkas till) blir det 1-2ggr i veckan. Uteträningen har gjort min häst mer rakriktad och starkare i galoppen men vi måste in på bana för att mentalt komma framåt också.
Jag har verkligen fantastisk natur att rida i. Men denna vintern har jag varit usel på att rida ut. Så pestigt skånskt, fuktigt och blåsigt väder har gjort att jag varit aldeles för mkt i ridhuset.
Förvisso har jag varit mest hänvisad till att bara få skritta.