Det är tydligen inte bara jag som hoppar i en Stubben från stenåldern :), det gör även Nick Skelton!

Fast jag åker ju inte och vinner OS-guld i min och det bevisar väl bara att man inte alltid behöver ha high-tech utrustning för tiotusentals kronor för att lyckas (surpirse….not!!!!).

Jag hade en Stubben till både träning och tävling i måååånga år och den var runt 40 år (!!!) när jag sålde den för några hundralappar för att den inte passade Archie.

Mycket dumt tyckte jag i efterhand när sadeln jag ersatte den med inte passade varken mig eller Vicke så nu har jag en jättegammal Stubben igen.

Den används bara någon gång i månaden men fyller sin funktion helt ok.

Vad tror ni om detta förslaget?

Något ni önskar hade funnits och vad tror ni att er tränare hade tyckt?

I SAK är tanken klok och god skulle jag själv vilja säga men jag tror inte på idén ändå faktiskt.

Jag gissar att tränarna redan idag tar ut den taxa de tror är ”smärtgränsen” och jag har svårt att tro att de vill träna för ett lägre pris ”bara” för att eleven kan dyka upp på en ”oattraktiv” tid.

Så är det hos Olof i alla fall- han vill göra annat (rida) tidigare på dagen och samla sina lektioner på kvällarna så även om JAG alltid kan rida mitt på dagen är det inte intressant för honom och skulle jag dessutom vilja ha en sådan lektion billigare så tror jag verkligen inte att han hade varit intresserad.

Och många tränare vill väl just ha flera elever/ grupper i rad- inte en massa ”hattande” utspritt över dagen?

Vad tror ni?

Som jag kanske har nämnt har jag en stallkamrat som har en häst som är något av det mest svårlastade som stått på 4 ben.

Otaliga försök att lasta djuret har gjorts regelbundet i flera månader, olika transporter och lastbilar har använts och stallkamraten skulle nog kunna skriva en bok om allt kring detta debacle.

För att göra en mycket lång historia kort är hästen enormt bakskygg och även om det ibland går att få in hästen i en transport går det inte att stänga om den- det vittnar några loss-tryckta bakbommar om tex.

Som en desperat utväg bestämdes att hästen ska åka på ”lastningsläger” hos en duktig lastare som ska ägna en månad eller så åt detta projekt.

Problemet är/ var ju bara hur hästen skulle KOMMA till denna person- den går ju som sagt inte att lasta….

”Du får väl rida dit” sa jag SKÄMTSAMT i helgen men min stallkamrat skojar man inte med 🙂 !

Det var nämligen precis vad hon gjorde även om det tog 1 ½ timme av ”frisk” ridning för att komma dit.

Jäkla tur att hästen i alla fall är väldigt trafiksäker (den är 5 år och det var inte på några ensliga skogsvägar hon red precis- DET hade inte varit så märkvärdigt….) säger jag och nu återstår bara att se om kommande idoga lastningsförsök lyckas!