Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Att det av många anses ”fult” att skryta om sig själv är allmänt känt- ingen har väl missat Jante och ”eget beröm luktar illa”.
Jag tycker det märks ganska tydligt inom hästsporten också och efter varje tävlingshelg läser jag dessa falskt blygsamma rapporter på sociala medier.
I stället för att skriva att man är jättenöjd/glad/stolt över sin egen/ hästens prestation så ska det liksom ”lindas in”?!?!
”Det gick lite bättre idag- nästan 70 % och seger i klassen”.
”Mycket spänd häst men vi skrapade ändå ihop 68 % och kom 2:a”.
”Det blir inte alltid så bra som man har tänkt sig men 66% och en andraplats får vi vara nöja med”.
Ser ni mönstret?
Man ”måste” liksom först inleda med lite gnäll för att sedan smyga in enligt mig superfina resultat som man verkligen BARA borde vara stolt och nöjd över!
Tycker dessutom att det nästan känns som ett hån faktiskt mot andra som tävlar när man skriver som ovan- många hade gett sin högra arm för så bra resultat.
Intressant nog läser jag mest sådant här när folk tävlar från MSV C och uppåt och författarna är inga proffs som jobbar med hästar och liksom skulle kunna vara blasé utan vanliga ”amatörryttare” vilket gör det hela ännu konstigare.
Vågar man inte uttrycka ren och skär lycka för att inte betraktas som skrytig eller hur ska man tolka detta?
Ja, under den gångna veckan var det dags att plocka fram klippmaskinen för första men inte sista gången för säsongen och det var som alltid jätteskönt när den hade gjort sitt jobb.
Vi har fortsatt näst intill sommartemperaturer hos oss och då går det inte an att rida på en mammut 🙂 !
På Vickefronten inget nytt, tack och lov höll jag på att säga.
Än så länge fungerar det utmärkt att rida utan flytsulorna, jag undviker bara väldigt steniga vägar.
Penslar även sulorna med Keratex Hoof Hardener och inbillar mig att det (kanske) hjälper.
Vi har börjat träna i ridhuset igen och jag älskar verkligen att rida där.
Efter flera veckors tävlingsuppehåll var vi iväg igår och red 2 klasser och även om resultatet kunde varit bättre tycker jag ändå att det går framåt om än med mikrosteg 😉 .
Veckan avslutades med ett biobesök, Snowden, som kan rekommenderas.
Idag har Vicke och jag varit och tävlat och vi fick faktiskt nästan exakt samma procent i MSV C:n som i MSV B:n, 62,2 och 62,1.
Eftersom jag inte alls hade samma fina känsla inne på banan som på framridningen får jag försöka se det positiva i att:
– Det var väldigt länge sedan Vickes bjudning var ”av och på”.
– Det var lika länge sedan han glodde inne på banan så att det påverkade ridningen och kostade oss poäng.
– Vicke klarade av att gå 2 klasser utan att jag ens hann hoppa av emellan och han fick gå den svårare klassen först utan att jag tyckte att det påverkade honom negativt.
Nästa vecka tar vi nya tag!
Först middag som älsklingen har lagat och bio på det!
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer