Månadsarkiv: december 2017

Torsdag- invigning

Idag var det dags att inviga min julklapp från Henrik och huruvida det berodde på dom eller något annat låter jag vara osagt 🙂 men Vicke skötte sig fin-fint och visade Olof att vår träning av slutorna på egen hand hade gett resultat.

Det finns så klart massor att jobba med men så länge det går framåt så…

Efter träningen hade vi stallmöte som tydligen äger rum ungefär 1 gång om året och nu måste jag försöka sova lite innan nattens jobb.

När man spelar pengakortet

Jag har i många diskussioner kring hagvistelse upplevt att det för vissa är väldigt provocerande att säga att man vill ha egen hage till sin häst, dvs att man inte vill att den ska gå med sällskap.

Ännu mer provocerande verkar det vara när man dristar sig till att ”spela pengakortet” dvs försöker förklara att ens häst rent EKONOMISKT inte går att ersätta för en själv och att man inte heller har råd/ kan försvara att ha den försäkrad för dess förmodade värde.

Det är ju allmänt känt att det i Sverige är fult att prata om pengar, vad man tjänar, vad man har betalat för sin bil/ hus/ häst och av detta följer att det verkar lika fult att liksom anse att vissa hästar är mer värda än andra.

Men så är det ju och varför ska man hymla med det?

Att man kan älska en häst man fått till skänks lika mycket som de som rider världscupen förhoppningsvis älskar sina hästar är oomtvistligt men hur det än är så är den första hästen f..n så mycket lättare att ersätta rent ekonomiskt.

Nu påstår jag verkligen inte att Vicke är en världscup-häst men JAG har ändå inte pengar nog att gå och köpa hans dubbelgångare skulle något hända honom och varför ska jag då inte få vara, i vissas ögon, ”överdrivet” rädd om honom?

Jag har tränat sååå mycket i över 4 år- varför ska jag riskera att det händer honom något genom att fösa ihop honom hur som helst och med vilka hästar som helst bara för att det är mer naturligt för hästar att gå i flock än ensamma?

Som jag redan nämnt många gånger har jag i sak inget emot hagsällskap till Vicke men det måste ”passa” och det verkar vissa ha väldigt svårt för att fatta?

Att det sedan kan hända tusen olyckor både när hästen är ensam i hagen och vid massor av andra tillfällen behöver vi inte ens diskutera men man behöver inte öka skadeoddsen mer än nödvändigt som jag ser det.

Speciella annonser del 638: nästan nypris

Jag skrattar åt folk som annonserar ut begagnade varor till nästan samma pris som varan kostar ny !?!?

Läser precis att en person vill sälja ett par begagnade skor för 1500:-, nypriset är 1800:- !!!!

Edit:

Ha ha ha…eller vad sägs om detta fantastiska erbjudande 🙂  :

Någon intresserad?
Har en Royal Canin värdecheck på 100 kr
Giltlig t.o.m 31/12 -2017 så den går ut nu på söndag. Jag hinner tyvärr inte använda den.
Din för 90 kr

Själv har jag fått kuponger på just detta foder GRATIS flera gånger och slängt dom eftersom jag inte använder mig av det fodret….

Onsdag- nytt täcke

På tal om föregående inlägg….

Idag var det min tur att fodra och släppa ut hästar (räknas som 2 pass och man har 2-3 pass/ vecka på vardagarna och ett pass på helgen) och jag hann med en ridhuspass däremellan.

Efter stalletbesöket åkte jag till Börjes och köpte ett nytt regntäcke- det Horsewaretäcke jag köpte i somras och som den häst Vicke senast gick i hagen tillsammans med gjorde ett jättereva i har jag nu gett upp att laga med silvertejp.

Det som retar mig mest är att täcket var i princip nytt när det drogs sönder medan jag har 3 andra regntäcken som inte längre håller emot långvariga regn pga ålder.

Ja, ja…det är smällar man får ta när man har hästar tillsammans och tro det eller ej men detta är första gången under mitt mer än 30-åriga hästägare som någon annan häst tagit itu MIN hästs täcke så någon gång skulle väl vara den första 🙂 .

Skitigt och fult

Härom dagen slog det mig hur….ja inte kanske ALLT men väldigt mycket kring mitt hästeri är skitigt och ser trist och fult ut just nu.

Och trots att jag anser mig vara en ordningssam person som gillar raka motsatsen, dvs ”rent och snyggt” så har jag nog gett upp kampen- under denna årstiden i alla fall.

Allt regnande sedan evigheter tillbaka har gjort att det är lerigt överallt och denna gegga sitter också på min bil, mitt släp, min häst och mig.

Hästen och mig själv kan jag så klart rengöra och gör det också även om jag undviker rena bad av Vicke och helst inte spolar hovar och ben varje dag heller.

Men bilen tex! Den blir ju bokstavligen skitig några minuter efter tvätt för hela uppfarten till stallet tex är så lerig att det inte går att undvika stänk.

Samma med släpet som används flera gånger i veckan.

Vicke har boots i hagen och dessa kommer in 5 kilot tyngre än när de gick ut; pga lera så klart.

Nu brukar Vicke tack och lov sällan rulla sig när det är riktigt lerigt ute men de gånger han har gjort det är täcket som ett stenhårt ler-pansar efteråt.

Mina stallstövlar som går mellan hage och box ska vi inte tala om! Spån och lera utgör ett pansar även på dom.

Och så alla fula kläder man ”måste” ha!

Tittade i Olofs ridhusspeglar härom dagen när jag värmde upp Vicke åt honom; vilken sorglig syn jag utgjorde!

Stora termobyxor, halsduk 4 varv runt halsen, tjock jacka, klumpiga (men sköna) termostövlar. Jag såg för f..n inte klok ut!

Kan avundas en bloggare jag följer som alltid, året runt visar bilder där precis allt kring hennes hästar, outfits, stall, lastbil mm är KLINISKT rent.

Jag fattar ju att det beror på att personen inte har något heltidsjobb som måste besökas 40 timmar i veckan men ändå….jag vill också ha det så 🙂 !

Å andra sidan vägrar jag att tex gå och frysa bara för att se piffig ut eller lägga många tusen på ridkläder av samma anledning så jag får väl fortsätta att hasa omkring i mina Michelin-kläder…i leran….

Tisdag- upp och ner

Ännu en stillsam stallmorgon där jag red ut innan det hunnit ljusna.

Jag red 2 varv på en runda med mycket kuperade stigar- jättebra träning att trava både uppför och nerför och Vicke gör det precis som jag vill: sätter bakbenen fint under sig när det går nerför och behåller balansen och kan länga fint när det går uppför.

Efter stallbesöket svängde jag inom Lunds Civila Ryttareförening för att säga hej till team Leon som var där för att träna.

Leon var ju Vickes hagkompis och BFF på förra anläggningen och jag hade gärna sett att de fick återförenas även om det inte lär hända av många olika anledningar; jag och hans ägare behöver lite olika saker för vår hästhållning tyvärr.

Nu har jag varit och veckohandlat och spolat av min bil lite snabbt- det känns nästan lönlöst att lägga tid och energi på att tvätta den när vädret är som det är (regn som skapar leriga vägar som jag måste köra på) men man kan i alla fall få av det värsta så att ny skit har någonting av fastna på….suck…

Nu väntar middag ute med Henrik och min mamma och därefter vill jag bara ta det lugnt.

Tiden går fort när man har roligt

Hittade denna bilden på Facebook idag och nickade instämmande- precis så har det känts för mig sedan stallflytten.

Tiden bara flyger iväg och jag kommer aldrig hem i beräknad tid.

Jag tror att detta beror på 2 saker; dels att det tar tid att skapa och lära sig nya rutiner och dels att jag numera bara är i stallet en gång om dagen.

På förra anläggningen kunde jag ”köra inom” bara för att ta in Vicke från hagen, ta av hans yttertäcke och eventuellt göra någon pyttegrej till som tog 5 minuter men nu kör jag knappast 1,5 mil för en sådan småsak. Andra tar in honom och täcket tas av eller får stanna på.

Men detta gör också att jag måste se till att allt görs klart under dagens enda stallbesök och då tycker jag att timmarna bara flyger iväg trots att rutinerna egentligen är väldigt lika det förra stallets.

En vanlig morgon börjar med att jag eller någon annan fodrar 11 hästar, jag sätter 3 kraftfoderportioner och fyller 4 påsar med ensilage (ett stråfodermål serveras i hagen vid 12), rider, släpper ut Vicke i hagen med resten av hans frukostensilage, mockar, putsar av ridutrustningen och är redo för hemfärd.

Om allt går som det ska tar detta runt 2,5- 3 timmar beroende på om jag ska lägga in nytt strö, om jag fodrar och/ eller släpper ut hästarna eller någon annan gör det osv.

Måndag- sunday mood

Började dagen med en lugn och mysig stallmorgon- det är väldigt rogivande att kunna pyssla utan stress medan Vicke mumsar på sin frukost.

Idag vräkte regnet dessutom ner så jag kände ingen brådska med att rida och släppa ut honom i hagen.

Regnet hann dock upphöra medan vi red i ridhuset och jag dels försökte få till en bärig men samlad trav dels göra seriebyten utan stigbyglar.

Det sistnämnda gjorde jag som en liten utmaning och sits-check och det funkade över förväntan.

Lyckades till och med göra 4 byten i varje 2 gånger ( och 3 många gånger) – det måste ha berott på att jag lyckades hålla fokus på att dels inte låta Vicke ge sig av och dels sitta korrekt för är det någon gång man måste ge hjälperna snabbt och korrekt så är det banne mig i bytena i varje och det är därför det också brister ibland- jag är inte tillräckligt snabb efter de 1-2 första bytena och då kommer nästa byte inte när det ska.

Hemma var det väldigt skönt att känna att det inte fanns några måsten för dagen- vi fick mat över från igår som vi kunde äta till middag, hela lägenheten var städad sedan tidigare och jag är ledig till på onsdag kväll.

Vi åkte till stranden i Lomma och tog en promenad i häftig blåst men slapp i alla fall den lera som omger mycket av våra vanliga vandringsstråk.

Först lite motion….

….och sedan soffhäng i min onepiece!

Veckan som gått

Nej, det hjälper inte att gömma sig…dagarna rusar fram oavsett och jag har under den gångna veckan ibland verkligen fått tänka efter vilken dag det egentligen är.

Jag börjar komma in i nya stallrutiner mer och mer och Vicke tycker jag har känts som att han trivs och har funnit sig till rätta från dag 1.

Vi har varit hos Olof 2 gånger- som vanligt delade vi på passen.

I mina ögon såg det ut som att Olof kunde ta vid där han slutade innan den kortare vilan och jag hade nog inte förväntat mig något annat heller.

På det sättet är Vicke väldigt lätt; det är inte så mycket konstigheter med den gossen utan han gör det som förväntas av honom och verkar nöjd med det.

Under den gångna veckan har jag också hunnit med att få honom skodd, vi har fortsatt att utforska omgivningarna och så blev det en vilodag också.

Molly fortsätter att ha ont av det sporadiska smällandet i byn och det är väldigt tråkigt och frustrerande.

Hon är en försiktig och ganska lättskrämd hund i sig själv så det är ledsamt när andra av obetänksamhet bidrar till hennes rädsla.

Fasar redan för nyår men hoppas att helvetet därefter ska ebba ut.