Igår läste jag denna publikation skriven av Anna Hassö, ord som redan har fått en ganska stor spridning på tex Facebook.
Jag har alltid gillat Anna; har träffat henne på många tävlingar och alltid tyckt att hon är väldigt….tja…naturlig eller vad jag ska kalla det.
Inget ”se på mig….jag är minsann svårklassryttare och märkvärdig” typ.
Därför tycker jag att det är bra att hennes kloka ord får spridning och uppskattning för på gott och ont gör fotfolket många gånger det som ”kändisarna” gör.
Det som jag tycker är sorgligt är att många hyllar hennes ord som om hon har uppfunnit hjulet typ 🙂 , för mig är mycket i texten fullständiga självklarheter och inget man skulle behöva framhäva i den bästa av världar.
Men som vi alla vet lever vi inte där även om jag faktiskt vill påstå att mycket kring hästhållningen i Sverige trots allt HAR blivit bättre- i alla fall det jag har sett (därmed inte sagt att det är representativt…det kan jag bara hoppas och tro).
Jag har ju flera gånger berättat för er ”hur det gick till” när jag köpte min första häst för över 30 år sedan och stallade upp den på en av Sveriges då största ridskolor.
Det var tex bara jag och en galopp/häckhindertränare (Lars Swärd) som ville ha våra hästar i hagen dagligen och tur var det för det fanns bara EN hage till över 50 hästar.
Lektionshästarna gick i en gruspaddock enstaka timmar då och då men inte enligt något schema och låååångt ifrån alla kom ut dagligen.
Maxgivan hö var på den tiden (30 år sedan alltså) 5 kilo och många promenad/hobbyhästar åt minst 3 kg havre om dagen.
Det var tillåtet att röka till häst, man fick rida sin egen häst utan hjälm, upplockningstvång existerade ej bla bla bla…..
För många yngre låter nog detta jättemärkligt och fel men så var det.
Jag tycker ändå att medvetenheten kring mycket har ändrats till det bättre; grovfodrets betydelse, foderanalyser, träckprov, säkrare hästtransporter, mycket mer funktionell häst och ryttarutrustning, sadelutprovningar, bättre underlag i ridhus och på utebanor….I could go on for ever….
Och jag har även en känsla av att det här med hagvistelsens betydelse som Anna skriver om är något som folk börjar ändra åsikt om men här finns det tyvärr faktorer som försvårar en positiv utveckling.
Dels har vi det enkla men oomtvistliga faktumet att vårt avlånga land ser väldigt olika ut och att mark i Norrland kan köpas för heeelt andra pengar än Skånes dyra åkerjord tex.
Och det är i storstadsregionerna många hästägare finns….
En annan faktor är att det fortfarande finns ”toppryttare” inte bara utomlands utan även i Sverige som i princip knappt har sina hästar ute och som jag vara inne på tidigare….hobbyryttarna ser många gånger upp till dessa, vill ha samma utrustning och göra som de…
Detta var bekymret redan på den tiden jag i min ensamhet ville propagera för mer stråfoder på ridskolan.
Vår ridhuschef på den tiden hade många hästar som gick svår hoppning med den foderstat jag berättade om ovan (5 kg hö, många kilo havre) och hens hästar gick aldrig i hagen.
Om dessa hästar ÄNDÅ kunde prestera på svårklass-nivå så skulle inte lilla Birgitta 20 bast komma och försöka inbilla sig att hennes lätt-klasshäst behövde mer hö. Typ….
Ja, det finns mycket att säga om detta; jag hoppas och tror ändå att vi ”går åt rätt håll”- eller vad tror ni? Är jag naiv?
Senaste kommentarer