Månadsarkiv: maj 2018

Skrivet

Kärt barn har många namn

Så här i föltider är det många som vill ha hjälp med att döpa sina bebisar och förslagen kan verkligen variera huuuur mycket som helst.

Och att smaken är som baken blir väldigt tydligt 🙂 !

Ganska vanligt är att man på något sätt slår ihop mammans och pappans namn, det är Vicke själv ett exempel på.

Mamma: VIChy Nouveau och pappa: CAMARO M blir ju Viccamaro om man sätter ihop de första bokstäverna.

Något som är relativt vanligt som jag inte alls förstår är att döpa hästen efter någon kändis!

Ni anar inte hur många Whitney Houston, Donna Summer, Jon Bon Jovi och Van Halen (bara för att ta några random exempel) det vimlar av!?!?

Nu är jag ju ingen kändis och kommer aldrig att bli men JAG skulle ju inte vilja att någon döpte sin häst efter mig…..Birgitta Jacobson…hur f..n skulle det se ut *ASG*!!!

Själv har jag faktiskt aldrig döpt något av mina djur….de hade liksom sina namn när jag köpte dom, på gott och ont ha ha ha!

Däremot har jag ju dille på diverse smeknamn på framför allt hundarna så Molly kallas för allt möjligt (Mimmi, Mishi, Gullan osv osv) troligen helt utan sin vetskap 🙂 !

Vicke hade ju med sig sitt ganska självklara smeknamn när han kom men honom kallar jag även för Vicks medan Olof kallar honom för Vickster.

Ja, jag gissar att flera av er känner igen detta inte så mogna djurägarbeteende 🙂 !

Molly-Polly

Vickster

Skrivet

Tisdag- morgonen i bilder

Morgonen inleddes på bästa vis; efter en snabbharvning blev det en snabbritt 🙂 .

Jag red i 25 minuter och det kändes hur bra som helst (läs: som vanligt).

Skrittade ut en liten runda efteråt och då fick Molly följa med.

Jag vågar numera inte ha henne lös när jag rider på ridbanan- hon springer ofta precis bakom Vicke som faktiskt har sparkat efter henne (!!!) och jag måste ju kunna dels koncentrera mig och dels inte utsätta Molly för fara.

Jag har faktiskt aldrig haft hästar som brytt sig om mina eller andras hundar men Vicke har visat tendenser på irritation just när Molly springer för nära och det måste jag respektera.

En som inte respekterar andras sfär och ointresse är valpen Mia, aka Plåstret.

Hon springer efter Molly som är heeeelt ointresserad och bara ser helt lidande ut utan att våga säga ifrån.

Här leker Mia med lite ensilage….

….och här leker hon med elden!

Som tur är bryr sig Rechel 24 år inte det minsta om en störig valp som vill gräva/ vila/ leka precis under hennes mage!

Filippa; du efterlyste mer material på Mia; kolla min instagram 🙂 !

Molly fick en lugn stund medan Mia höll på kring Rechell i alla fall!

Skrivet

Föltider

Så här års vimlar det av olika statusuppdateringar på nätet där hästägare berättar om föl de fått.

Det är verkligen härligt att titta på alla bilder på små sötnosar och jag minns med längtan de föl som föddes på den förra anläggningen där jag hade Vicke.

Det var så roligt att klappa och gosa med dessa minihästar och jag gjorde det massor.

Nu skulle jag ju inte vilja ha ett eget föl och ser hobbyuppfödning som ett långt större ”besvär” än det man får ut av det så att säga men det ska inte förnekas att föl är underbara.

Skrivet

Måndag- om de kunde tala

Som en bloggläsare påtalade hade det varit ypperligt om våra hästar hade talförmåga,i alla fall ibland ha ha ha.

Då kunde Vicke förklara varför han i lördags linkade i skritt medan han idag gick klockrent!?!?

Jag red bara runt helt kravlöst i ridhuset några minuter men hade han varit halt hade jag märkt det utan tvekan.

Men i stället för att spekulera får jag bara vara glad….tills nästa gång ”det smäller”…för så är livet med djur tyvärr.

Nu ligger jag, tro det eller ej, i bikini och solar och skriver detta, inte en dag för tidigt med solen!

Ska på massage senare idag; fick ställa in en tidigare bokad tid pga min influensa så det ska bli skönt. Och välbehövligt.

Molly och valpen Mia. Mia är som ett plåster på Molly som är 100 % tråkig och fullständig ointresserad. Synd….

Repat gräs togs tacksamt emot!

Skrivet

Veckan som gått

Vicke har fått lite ofrivillig vila i veckan; det blev inte bara en planerad vilodag i torsdags utan 2 oplanerade dagar i helgen då han visade hälta i lördags morse.

Som vanligt när sådant händer mår jag jättedåligt och jag tror att medan vissa hästägare tycker att min reaktion är lite överdriven och förhastad så finns det de som förstår EXAKT.

Hästeriet i allmänhet och Vicke i synnerhet är en så stor del av min identitet att jag inte kan tänka mig ett bra liv utan hästar/ honom och då reagerar jag måhända ”överdrivet” enligt vissa.

Men dels har jag alltid haft lätt för att oroa mig för mina djur och dels fick Vicke efter ett knappt år hos mig en ganska allvarlig hovledsskada vilken en av de veterinärer jag konsulterade inte gav så god prognos för varaktig möjlighet att förbli ohalt.

Så detta har jag alltid i bakhuvudet och försöker också att stävja genom exemplevis skoningen och min maniska noggrannhet med vilka underlag jag rider på (att det är jämnt är prio 1- därav min vurm för harvning).

Men man är ju olika och jag ÖNSKAR verkligen att jag kunde vara lite mer laid back…men tyvärr…

Skrivet

Mera söndag- det finns hopp

….om mänskligheten i allmänhet och Vicke i synnerhet!

Jag måste lovorda 2 personer som verkligen har ”steppat upp” i helgen; dels min mångåriga veterinär (som jag tack och lov inte träffar sååå ofta, senast för 2 år sedan….) och min nya hovslagare.

Veterinären svarade på mitt sms med fråga om kliniktid redan igår (dvs samma dag som jag skickade det men framför allt på en lördag då han INTE jobbar) och min hovslagare gjorde detsamma idag.

Efter att ha läst kommentarer på bloggen igår kände jag att jag ville att hovslagaren skulle titta på Vicke om möjligt, ta av skon och….tja….försöka se om det fanns något under skon eller vad vet jag…

Och tror ni inte att denna snälla människa kom för en timme sedan, drog av skon, klämde, kände, tittade när jag longerade.

Man kunde se en liten rodnad på ett ställe under skon och det KAN betyda något eller inte (i så fall att Vicke trampat på något vasst).

Digitalpulsen var en aning förstärkt i vänsterbenet men det var inte speciellt mycket och det är fullständigt osvullet och oömt.

Och faktiskt kunde ingen av oss längre se någon hälta vid longering så antingen är Vicke helt återställd eller i alla fall mycket, mycket bättre redan.

Jag tänkte i panik att Vicke skulle få flytsulor men insåg själv att det inte är så smart att stänga in hoven NU- om det trots allt är något som ligger och ”gror”- hovbölder ÄR otroligt knepiga och kan ge de mest märkliga symptom ibland.

Dessutom hade min hovslagare en idé om att använda lädersulor sommartid vilket jag vet att en annan mycket ”hovintresserad” person förordade så det provar jag gärna.

Dels är flytsulor otroligt dyra men jag är också villig att prova sådant som kunniga personer föreslår och har bra erfarenhet av.

Så om Vicke förblir ohalt (snälla ….håll alla tummar….) så provar vi dessa sulor om ett tag!

Skrivet

Söndag- bättre

Tyckte Vicke rörde sig mycket bättre i morse de få minuterna jag longerade men det säger kanske inte så mycket?

Jag fick i alla fall svar från min veterinär igår (!) att vi kan komma för hältutredning den 15:e.

Jag hade ju ”givetvis” velat komma imorgon typ men samtidigt får jag acceptera att det ibland inte går att lösa som jag vill.

Jag har i alla fall mycket god erfarenhet av denna veterinär och vill inte heller hålla på och ”hatta omkring” i onödan.

Att en veterinär känner till ens häst och har gamla plåtar och journaler lätt tillgängliga är också mycket värt.

Är det en hovböld lär den ju förhoppningsvis ha spruckit innan den 15:e, är Vicke  ”bara” sulöm av att ha trampat på något eller pga skoningen  kommer det också att hinna visa sig men jag tar inte ut något i förväg för är det något hästlivet har lärt mig är det att man aldrig kan veta något säkert, det är en sak som är säker!