En annan diskussion på nätet fick mig att fundera över det här med lättridning.

Själv rider jag lätt mycket lite; under dressyrpassen enbart någon minut i början och slutet samt alltid när jag rider ut.

Men under själva passet rider jag aldrig lätt på en vuxen häst och jag introducerar nedsittning redan på en 4-åring, korta stunder.

Är detta något ni känner igen och gör ni likadant eller har ni något annat upplägg?

I morse noterade jag att hästarna i en angränsade hage till Vickes var nästan helt uppslukade av vass 🙂 !

Denna gröda är tydligen helt ok för hästar att äta och dessa ponnyer uppskattar som synes något annan än gräs på menyn.

Det har varit fortsatt blåsigt under dagen; lite väl mycket att rida i tycker jag men skönt för hästarna som helt slipper insekter.

Första morgonen som vi skulle släppa ut hästarna i sina sommarhagar ville jag vara med och se hur Vicke skulle reagera.

Han gick rakt ut och ställde sig som på bilden (den är tagen efter typ 2 minuter i hagen).

Men när jag sedan ville gå fram till Vicke gick han undan; ungefär som att han menade ”du vill väl inte ta bort mig från denna paradis-miljö”.

Jag kunde ändå ta honom men det märktes ganska tydligt att han egentligen inte ville.

Jag var inne i hagen några gånger under dagen och noterade varje gång att han inte kom fram självmant; så som han i princip alltid gör annars, han är verkligen ”lättfångad”.

Men redan nästa dag var gamla Vicke tillbaka 🙂 !

Så fort jag kom med tex hans vattenkanna för att fylla på baljan så skrittade han fram till mig och lät sig klappas.

Jag tror utan tvekan att han är huuuur nöjd som helst med sin nya hage men han har aldrig varit den där hästen som tvekar att gå in trots att han måste lämna det han tycker så mycket om (gräs) för att göra något jag bara kan gissa att han inte är lika förtjust i (arbeta) 🙂 .