Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag fick jag se mig besegrad av vädret; jag valde att köra till ett grannridhus eftersom det regnade, hade regnat och skulle regna!
Det enda ”jobbiga” med detta är att koppla transporten 🙂 , det tar ca 4 minuter att köra (20 att skritta) så det får man väl anse är mer än överkomligt.
Sådana här chickisar kan man stöta på när man är ute ”på landet” och rider 🙂 !
Mycket mer hanterbara än kor hälsar Vicke!
Annars kan jag konstatera att regnårstiden är här och jag har ingen förståelse för de som redan i somras ”såg fram emot hösten”.
Varför man ser fram emot tilltagande mörker och kyla toppat med konstanta längre eller kortare regnskurar övergår mitt förstånd men smaken är onekligen som baken….
Henke och jag avnjöt en god brunch på Järnvägskrogen- det var i alla fall en bra höstaktivitet 🙂 !
Ni som är i ett förhållande kanske känner igen det där att exempelvis er partner ringer er i samma sekund som ni tänker på honom/ henne eller att ni redan i förväg vet vad er partner ska säga och liknande?
Så är det ofta för mig och Henrik men detta jag ska berätta om nedan är banne mig på en helt annan, ännu märkligare, nivå:
Henrik ringde mig härom dagen och sa att han skulle köra inom Willys på hemvägen för att köpa snus.
Jag hann tänka en inte på något vis vanlig tanke: ”ska jag be honom köpa en påse sourcreamchips åt mig”?
Jag brottandes med tanken några sekunder men valde att mota bort den och sa inget.
En stund efter att vi hade lagt på insåg jag att jag nog trots allt borde ha bett Henke köpa chipsen men jag tänkte också att ”nu är det för sent, han har säkert redan gått ut ur affären.
Tja…ni kan säkert gissa fortsättningen på storyn?
När Henrik kommer hem har han köpt just sourcreamchips till mig och ärligt talat är det huuuur konstigt som helst!
För dels kan det gå många, många veckor mellan mina chips-intag dels är just chips inget som jag varken favoriserar, pratar mycket om, alltid har hemma eller…tja…ni fattar…
Men uppenbarligen känner min man mig så bra att han till och med har blivit tankeläsare!?!?
Idag har jag varit och tävlat och det blev en sen start, 17.30.
Får jag välja rider jag mycket hellre på morgonen eller förmiddagen för jag har ändå svårt att fokusera på annat under dagen och då känns det lite som att dagen har ”gått till spillo” om ni förstår vad jag menar.
Jag hade för ovanlighetens skull Henrik med mig vilket var bra eftersom han filmade.
Min känsla var bättre än vad procenten visade (61,2) men så är det ju ibland, på gott och ont 🙂 .
Ibland får man bättre betalt än vad man själv tycker att man är ”värd”, ibland är det tvärtom och så finns det gånger när man är heeeelt överens med domaren 🙂 . Bedömningssport i ett nötskal skulle jag säga!
Som ofta på fredagarna var Vickster och jag hos Nina idag och visade upp oss.
Jag visade er ett youtube-klipp härom dagen på hur proffsen gör piruetter och uppenbarligen har jag tagit något litet till mig av filmen för dagens piruettembryon var de bästa hittills enligt Nina.
Men det är svårt! Framför allt att ha en tillräckligt aktiv galopp för att utföra en mer eller mindre centrerad vändning och inte bara ”volt tillbaka”.
Det blev en hel del träning av skolorna också och denna film tycker jag är en hjälp när man rider slutor.
Efter träningen åkte jag också köpte morötter till Vicke; han föredrar helt klart detta godis framför äpplena som han till och med kan låta ”ligga till sig” i krubban ett tag 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer