Enligt mina uträkningar tar det ungefär lika lång tid för mig att koppla av och på transporten och köra till ridhuset som det tar att harva utebanan och på bilden ser ni dagens val.

Det var riktigt behagligt att rida utomhus och inte det minsta kallt trots att termometern visade 2 grader.

Jag betraktar mig som väldigt frusen men när till och med jag kunde rida utan jacka fick det mig att för miljonte gången inse hur larviga en del är med sitt hysteriska täckande av hästar som rids.

På en tävling för några veckor sedan skrittade en ryttare omkring med ett dubbelvikt ylletäcke över hästens rumpa; hon befann sig då i ridhus och det var 12 plusgrader utomhus.

Borstett från att det är fullständigt onödigt att täcka en häst i dessa temperaturer så är det en potentiell olycksrisk att ha ett täcke liggande löst över hästen för kasar det av kan det skrämma både aktuell häst och andra hästar som också rids fram. Men det ser väl gudbevars proffsigt ut?

Idag red jag en hel del seriebyten som när de är som bäst är Vickes ”paradnummer”. Idag, när han var avslappnad och otittig gjorde jag jättefina fyror, treor, tvåor och som avslutning 8 stycken ettor men när han börjar glo…då är det inte ovanligt att han inte byter alls utan bara galopperar vidare oavsett mina hjälper. Ett förbättringsområde med andra ord 🙂 .

Efter stallbesöket åkte jag till Börjes för att köpa lite hästmat; när jag var där i förra veckan var betforn slut så nu lärde jag mig min läxa och ringde och kollade att det fanns tillgängligt innan jag körde.

Jag har även hunnit med ett massage-besök för egen del idag; numera går jag dit mer i förebyggande syfte ungefär var 6:e vecka.

Ett sammanträffande; bara dagar efter att jag diskuterade detta ämne med en annan hästägare dök denna artikel upp i mitt flöde!

Det där med att ”säga till” andra hästmänniskor; hur känsligt och svårt kan det inte vara?

På nätet, framför allt anonymt bakom en skärm, långt lättare än IRL om man tex riskerar uteslutning ur en gemenskap.

Jag har själv vid flera tillfällen genom åren bevittnat saker där jag borde ha haft ”guts” att ingripa och säga stopp.

Att även andra sett samma saker kan man kanske gömma sitt dåliga samvete bakom, eller inte?

Ibland händer saker innan man hinner reagera så att säga och det är först efteråt som man börjar rannsaka sig själv och inse ”jag borde sagt/ gjort något”.

Ibland kan den enda lärdomen efter en sådan situation vara den att man är beredd nästa gång. Att man i framtiden vet vad man ska göra eller säga om en liknande händelse uppstår.

Varför sådant som borde stoppas händer beror för övrigt på många olika orsaker; det är inte en ursäkt men ibland en förklaring.

En del hästmänniskor är okunniga och obetänksamma och ibland kan man lära dom ”rätt”.

Långt värre är de som betraktas som auktoriteter nästan, som hyllas av omgivningen och är ”kändisar”- då är det många gånger ännu svårare att gå emot strömmen och anklaga/ anmäla en sådan person. Just den sistnämnda kategorin av hästmänniskor som uppträtt olämpligt mer än en gång har jag egen erfarenhet av och det skrämmande är just att när jag har dristat mig till att diskutera XX med andra så har det varit mer regel än undantag att det jag tagit upp varit ”allmänt känt” så att säga.

Men hästvärlden är på gott och ont en värld där alla känner alla och där det kan skada en att bli obekväm, att få en viss sorts rykte och därför är många hellre tysta; det har jag förstått och skam till sägandes själv agerat utefter när jag var yngre.

Jag hoppas att jag idag skulle ha ett annat mod om jag ställdes inför liknande situationer och agera annorlunda liksom att jag inte står ensam men som jag brukar säga: ”time will tell”…..

Detta är ett ämne som vi har avhandlat många gånger på bloggen, i olika varianter.

Själv har jag råkat ut för både ”galna” stallägare och dito inackorderingar och hört ännu fler och värre historier av vänner och bekanta så jag kan se bådas sidor av saken tycker jag.

Om man läser kommentarerna till Hippsons artikel på Facebook så går åsikterna verkligen isär; medan en del tycker att stallägaren som skrivit ursprungsinlägget är helt rätt på det så anser andra att hon är bitter och borde ta sig i häcken…typ…

Jag kan som sagt se bådas sidor; både att stallägare lackar ur på hästägare som gör allt möjligt tokigt som jag skulle kunna skriva några böcker om minst sagt och att inackorderingar står ”på nåder” och blir omotiverat utskällda och hånade av stallägare som är lynniga och ändrar avtal och regler från den ena dagen till den andra osv.

Jag tror inte att det finns något enkelt sätt att lösa ovanstående; det handlar så mycket om personkemi och dessutom på en ”oreglerad marknad” där nästan vem som helst får driva stall så länge erforderliga tillstånd finns.

Man får helt ”enkelt” (även om det inte är så enkelt i praktiken alla gånger) som inackorderad hitta ett stall som passar en och som stallägare göra sig av med de inackorderingar som man inte vill ha.