Jag har många gånger hört åsikten ”hästen ska lära sig” när man har diskuterat allt mellan himmel och jord och oftast instämmer jag till 200 % medan jag ibland undrar hur långt man ska gå för att eventuellt lära hästen vad det nu är man vill uppnå.

Jag har exempelvis stött på en hel del hästar som skrapar och/ eller bankar otroligt otåligt vid fodring och lika många gånger hört från olika hästmänniskor att dessa hästar ”ska lära sig” att sluta med detta.

Lösningen enligt dessa personer är att man inte ger hästen mat förrän den slutar skrapa/ banka och definitivt inte börjar med att ge en sådan häst mat före någon annan.

Vet ni hur jag gör?

Jag ger en sådan häst mat först av alla och detta av flera olika anledningar:

För det första är jag väldigt känslig för vissa ljud varav ovan beskrivna oväsen definitivt tillhör den kategorin.

Jag vill helt enkelt minimera tiden som jag ska tvingas lyssna på oväsen men jag vill också minimera för de andra hästarna att göra detsamma.

Jag vill inte bara minimera oljud utan även åverkan på stallgolv och boxinredning för det blir onekligen märken av skrapande och bankande.

Men framför allt har jag erfarenhetsmässigt insett att det är ytterst få hästar som snabbt och smidigt lär sig av med skrap och bankande genom att de får mat sist.

De skapar bara onödig oro i stallet för att en människa har bestämt sig för att visa vem som bestämmer.

Samma sak vad gäller att lära hästar att stå ensamma i stallet.

Absolut kan det i mycket enstaka fall vara 100 % nödvändigt att en häst kan stå helt ensam i stallet men har man en sådan stallsituation och en häst som inte vill lämnas ensam och man inte ser någon annan lösning än att just kunna lämna hästen ensam ska man vara införstådd med att detta beteende i vissa fall kan, jag säger kan, ta väldigt, väldigt lång tid att få bort och då talar vi månader/ år.

Detta har i alla fall flera hästägare som har provat att vänja av oroliga hästar vittnat om och jag har inga skäl att misstro deras uppgifter efter att ha sett hur min egen Vicke beter sig.

Här kommer dessutom en säkerhetsaspekt in om man tvunget vill lära hästen att vara ensam och detta tänkte jag på då en vän berättade om sin ”hysteriska” häst.

Denna häst kastar sig alltså mot/ klättrar på väggarna och lever verkligen om i boxen rejält: stor skaderisk enligt både vännen och mig.

Hur länge ska man ha is i magen och låta hästen härja innan den förhoppningsvis lugnar sig….eller skadar sig allvarligt?

Ja, det är så klart upp till varje enskild ägare att avgöra, eventuellt i samråd med en stallägare som kanske inte vill ha skador på boxen?

För att undvika misstolkningar så är jag som nämnts i början av texten absolut för att lära hästen allt möjligt som behövs och jag är själv otroligt noga med att hur många saker som helst ska fungera.

Men ibland och i enstaka fall måste man kanske rucka på sina principer av olika skäl och här ovan har jag gett 2 exempel där jag oftast tycker att man får ”ge sig”.

Jag gav mig tex och flyttade snabbt från ett mycket litet stall (2 hästar förutom Vicke) eftersom han blev superstressad av att stå i boxen fast han kunde se de två andra i hagen utanför.

Jag varken vågade eller hade tid att försöka träna bort beteendet utan valde att flytta medan någon annan säkert/ troligen hade framhärdat.

Ja, så tycker jag. Håller ni med? Har ni andra exempel?

Något jag undrat och faktiskt även retat mig på länge är de som publicerar inlägg på Facebook där de skriver ”tack för insläpp” (i en viss grupp).

Alltså vad är det att tacka för? Och tänk om alla gruppens x tusen medlemmar skulle hålla på och publicera tack-inlägg när de blev medlemmar?

Artighet är förvisso en dygd men come on….det finns väl ändå gränser 🙂 ?

Nu har jag sett det flera gånger; hur ryttare som åker med flyg reser i ridbyxor!

Kanske är det jag som är ”konstig” men för mig känns ridbyxor inte alls som något man har på sig på flyget, vare sig de är helt rentvättade eller ej.

Ridbyxor är förvisso just ryttares ”uniform” eller en del av den men varför måste man gå klädd så ”överallt”?

Jag kan absolut förstå om man svänger inom ICA efter stallet eller till och med åker buss några hållplatser i ridbrallor men att sätta sig på en flera timmar lång flygning, kanske bredvid personer som man aldrig träffat, och ha ridbyxor….näe….det känns väldigt konstigt för mig.

Lika konstigt som om en hantverkare satte sig på planet iförd sin ”jobboverall” eller om en mc-förare hade på sig sitt skinnställ….eller om jag skulle sitta med ridbyxor på jobbet även om det är ett nattjobb utan kollegor.

Om man nu har jättebråttom till en provridning kan man väl dra ett par mjukisbyxor över ridbyxorna- väldigt enkelt- problem solved och man behöver inte sticka ut.

När jag läst tidigare diskussioner om ”ridbyxor på flyget” så har många anfört att man måste tänka på allergiker medan andra svarat att de förutsätter att man har rena ridbyxor på resan.

Och så klart är allergiaspekten jätteviktig att beakta men för mig handlar det som sagt om så mycket mer; att man helt enkelt inte har ridbyxor på sig överallt.

Håller ni med eller är jag en knäpp stofil? Ska man få klä sig hur man vill på flygplan eller var går gränsen?