Månadsarkiv: januari 2020

Lördag- lustigkurre

Skickade ovanstående bild till Nina och skrev något i stil med ”ungefär som när jag tycker att jag har en jättefin galopp….”.

Detta är lite av ett stående skämt hos oss men med allvar bakom; när jag började träna för Nina var Vicke inne i en period med väldigt kantig galopp som Nina benämnde tralopp 🙂 men jag hade blivit så van vid den (känslan) att jag inte tyckte att den var hälften så dåligt som hon.

Vi har sedan dess arbetat massor på att förbättra just kvalitén i den samlade galoppen där kantigheten är väldigt bortslipad men framträder vid spänning, framför allt på tävling.

Snäppar man upp tempot till arbetsgalopp försvinner kantigheten också men det är ju inte i arbetsgalopp jag tävlar numera….

Idag red jag själv i ridhuset, inte i någon travlopp mind you utan övade vidare på det vi gjorde igår, dvs mycket slutor i trav och galopp.

Provade också en del på en av våra största och längst pågående akilleshälar; travökningar som blir mycket bättre om man gör dom ur ”nästan-passage”. Även upptagningarna efter ökningarna blir bättre om man tänker så- ett litet tips.

Nu har vi precis kommit hem från middag på en thairestaurang här i byn; det var här vi träffades på en av våra första dater faktiskt! Och det blev ju bra hi hi….

Fredag- nivån på regnet…

Fredag= ”Nina-dag” och med risk för att verka tjatig och ”Birgitta 12 år som älskar sin häst” så ja, träningen gick jättebra….igen 🙂 !

Vi gjorde en övning förra veckan som Vickster hade en del åsikter om á la ”men hjälp….du vill komma åt mig i slutan och hindra mig från att smita när vi närmar oss långsidan…det kan jag inte gå med på bara så där…”.

Övningen gick ut på att jag skulle rida utmed långsidan, börja med öppna från första till nästa bokstav, därefter gå ut i sluta över diagonalen och när jag var nästan vid nästa långsida fortsätta i förvänd sluta rakt fram mot kortsidan (hoppas någon förstod).

Vicke ville inte avsluta med just den förvända slutan för det är ungefär där i slutan han gör sig opåverkbar och slingrig och det blev väldigt tydligt när jag skulle rida förvänd sluta för det blev i början inget alls med den rörelsen.

Sedan dess har jag tränat på och idag kunde jag visa hela linjen riktigt bra i både trav och galopp.

Efter träningen träffade jag en fd stallkamrat och det var väldigt kul att ”catcha up” så som man ju ibland gör. Tur att jag har en tålig häst som stod snällt och sov medan vi pladdrade på 🙂 !

Nu har Molly och jag precis kommit hem från stallet och nivån på regnet ser ni på bilden ovan.

Molly verkligen hatar bilen och måste alltid lyftas in men idag hoppade hon själv in i den när alla hästarna var intagna.

Jag skulle precis börja lägga ut hästarnas mat när jag var av med henne och när jag tittade mot bilen hade hon hoppat in. Det säger en del om busvädret…. !

Tillbakablickar: när jag hade en sponsor

Jag har flera gånger berättat om hur jag kan ha och använda saker i ”tusen år” och det gäller allt möjligt; möbler, kläder eller som man kan se på bilden ovan; hästutrustning.

Ländtäcket på bilden är nästan 20 år gammalt och en av ytterst få saker jag sponsrats med under min tid som hästägare.

En häst jag ägde tidigare, Décima, var, tyckte jag själv i alla fall, ganska lovande som unghäst.

Hon startade dressyr 4 gånger som 4-åring och var placerad i samtliga starter (vann en) och jag planerade en lång dressyrkarriär för oss tillsammans.

När jag precis hade träffat min fd man (som ursprungligen kommer från Småland) skulle vi hälsa på i hans gamla hemtrakter och körde på vägen dit förbi en fabrik som tillverkade hästtäcken.

Vi stannade och jag fick se några prov på vad fabriken sålde; det var alla möjliga täcken och även annat vill jag minnas.

När vi kom tillbaka till Malmö fick jag en ingivelse och skrev till företaget och frågade om de skulle vara intresserade av att sponsra mig med några täcken. I utbyte skulle jag dels använda deras produkter på träningar och tävlingar och dels försöka ragga lite nya kunder åt dom.

Long story short fick jag några täcken gratis varav detta ländtäcke är ett av dom. Jag har faktiskt även kvar ett fleecetäcke med hals som någon föregångare till Vickster har tagit sönder något spänne på men det går fortfarande att använda.

Jag provade nyss att googla på företaget men kunde inte hitta det så antingen har de bytt namn eller slagit igen men ländtäcket lever som synes i allra högsta grad och kan säkerligen användas i många år till 🙂 !

Torsdag- tur med tur

I morse skrittade jag och Vicke ut; ensamma för ovanlighetens skull eftersom båda mina teampartners var otillgängliga, en pga arbete och den andra eftersom hennes häst vilar en månad.

Det kändes inte lika tryggt att rida på hack och kring en massa byggarbetsplatser utan sällskap men Vicke var snäll och lugn, som han brukar vara.

Det blir mycket gående på asfalt nu men jag föredrar detta framför slippriga grässtigar som mest består av djup, upptrampad lera.

5, max 10 minuter efter att jag hoppade av började det regna och det har regnat oavbrutet sedan dess så jag hade verkligen tur på min tur!

Mindre tur hade jag och Henrik när vi gick ner för att äta på vår kvarterskrog; där var det semesterstängt så det var bara att hoppa in i bilen och köra till byns andra lunchställe där vi fick en god lunch.

Nu har jag precis kommit tillbaka efter en massage-session; mycket bra att använda friskvårdsersättningen (1500:-/ år) till detta tycker jag.