Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Hästdagen har varit som många tidigare; mockning, foderfix, vattenpåfyllning i boxen och hagen och sedan några minuters körning till ridhuset.
Där blev det fokus på slutor i trav och galopp samt lite piruettvändningar, seriebyten och lite tramp och sedan var det dags att köra tillbaka till stallet.
Där mötte Henrik och Molly upp mig efter sin långpromenad och vi körde hem i samlad tropp 🙂 !
Nu har vi lagat mat; hemmagjorda köttbullar. Ingen av oss är någon älskare av matlagning så det blir oftast något enkelt när vi väl lagar mat.
Den dagen det uppfinns en sådan klocka ska jag definitivt köpa en till Henrik.
Dels har han svårt att stiga upp på morgnarna och kan snooza ”tusen” gånger och dels är Molly en sådan där hund som kan stoppa allt möjligt i munnen på våra promenader (och utan att man ser det eller hinner få ut det ur munnen på henne) för att sedan kräkas.
Hellre spyor än diarré förvisso men ändå….
Så vi vet med vilken överljudshastighet man måste vakna om man hör vissa ljud- i alla fall om man har en hund som sover i ens säng he he…
I morse regnade det ganska rejält när jag och Anette skulle skritta ut.
Anette var tveksam men jag övertalade henne vilket fick mig att under ridturen säga ”om jag får en sådan här knäpp idé igen: STOPPA mig!!!”
Det hann nämligen komma väldigt mycket piskande, iskallt regn på oss, lite ”halv-hagel” och rejäla vindar därtill och till och med Vicke som aldrig visar några tveksamheter kring någonting ville knappt lämna stallplanen och gick sedan i sidled stora delar av turen för att försöka undkomma de värsta skurarna.
Jag ska villigt erkänna att det var otroligt skönt att komma tillbaka till stallet!
Eftersom jag hade byltat på Vicke rejält var han snustorr medan jag själv var blöt in på….”harkel”….ja ni fattar….och detta trots termotights, ridbyxor och termobyxor.
Min täckväst, täck-kappa och regnjackan höll i alla fall överdelen av kroppen torr men händerna var så kalla trots (dyngsura) handskar att jag knappt kunde böja fingrarna.
Nåväl…vi överlevde ritten och ”givetvis” slutade det regna 5 minuter innan vi nådde stallet. En timme senare började solen…tja…om inte stråla så i alla fall lysa!
Några bildbevis från våra galenskaper har jag inte…det fanns inte på kartan att dra fram telefonen ens om mina stelfrusna fingrar hade tillåtit det så ni får tro mig på mitt ord.
Henrik trodde mig i alla fall för han höll vad han hade lovat och tog en långpromenad med Molly hemifrån och till stallet.
Jag trodde inte för en sekund att han skulle ge sig ut i ösregnet så jag ringde inte ens för att försöka stoppa honom och han ångrade nog också sin vandring genomblöt som han blev!
Ibland noterar man de märkligaste saker som av en slump….
Igår i vår sadelkammare kunde jag konstatera att av 9 par stövlar (2 i väskor så de syns ej i bild) hade samtliga dragkedja!
Det bekräftar bara det jag upptäckte för några år sedan; det är fullständigt ”ute” att ha stövlar utan just dragkedja vilket jag om inte annat blev varse när jag försökte sälja några Cavallostövlar i utmärkt skick.
Samtliga par saknade dragkedja och jag fick annonsera ut dom hur många gånger som helst innan de blev sålda för ett spottstyver, runt 200-300 kronor paret.
Idag körde jag till ridhuset och red; det blev ett jättefint pass där jag tränade vidare på gårdagens övningar; slutor i främst galopp men även i trav.
Funderade efter passet på hur himla bra jag har det som har en så snäll häst som man kan åka med hur lätt som helst.
Jag har bekanta som denna tiden på året kämpar med frusna ridbanor eller översvämmade diton och även de som har unghästar som man ju inte alls kan köra omkring med lika lätt som en vuxen häst.
I mitt fall, dvs om jag hade haft en unghäst hade jag antingen fått lägga ner ridningen under vintern eller byta stall eftersom jag i princip alltid är ensam och inte har någon som kan hjälpa mig att lasta tex.
Hemma gjorde jag en enkel pizza; så här tjusig blev den:
Jag lovar att inte tjata mer om ”fyrverkerihelvetet” förrän vid nästa nyår men vill ändå avsluta med ett inlägg med en teori om vad som kanske, kanske i ett långtidsperspektiv kan stoppa smällandet.
Jag tänker att en lösning är att på något vis skapa en allmän opinion att det är ”ute”, pinsamt, töntigt osv att smälla- kanske skulle det få många fler att lägga ner?
Jag har tidigare skrivit om att jag menar att det är detta som i vart fall lite har hänt med rökning; medvetenheten hos allmänheten kring rökningens skador är mycket större idag och detta parat med ett ökat pris på produkterna gör att jag ser en klar nergång allmänt.
Jag har ytterst få vänner, bekanta och arbetskamrater som röker och vågar påstå att det var mycket, mycket vanligare för x år sedan.
Och det slog mig att det är samma sak som jag tycker har hänt med hjälmanvändningen hos ryttare.
När jag började rida och rätt många år framåt var det inget konstigt att/ om framför allt ”duktiga” ryttare red utan hjälm.
Jag gjorde det själv i massor av år och ända tills det rent ut sagt blev förbjudet på ridskolan (annars hade jag säkert fortsatt ett tag till).
Numera blir det ett ramaskri om någon lägger upp en bild på en hjälmlös ryttare och det hjälper inte om det så är ett proffs; de blir skammade direkt.
Och idag anses det allmänt som dumt och inte det minsta coolt att rida utan hjälm.
Kanske kan det bli samma med smällandet, eller är jag naiv?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer