Det är inte bara vi och hästarna som verkar trivas bra på Ryhus!
Även Molly har det bra och det är så klart också viktigt.
Som jag har berättat tidigare har hon lidit helvetets alla kval kring nyår på grund av okynnes-smällande, ett år satte detta igång redan i oktober (!) och höll på till januari och vi hade fruktansvärt jobbiga månader med henne.
Flytten kommer förhoppningsvis att innebära ett mycket större lugn på den fronten, vi har inga grannar i närheten som kan smälla och jag gissar att ingen gör sig omaket att köra hit för att panga.
Idag var jag ute och cyklade med doggy i skogen och det var så roligt att se skillnaden mot hur det gick till när jag gjorde detta i Staffanstorp.
Där sniglade hon sig fram om man hade henne lös och jag fick ropa på henne heeeela tiden; ”Molly skynda dig”, ”kom nu Molly”.
Inte alls kul och jag slutade snabbt med cyklingen för det blev bara jobbigt för oss båda.
Idag sprang hon framför cykeln för egen maskin och behövde inte påminnas en enda gång och då känns det också roligt att ta med henne.
