Numera kan jag, om det kniper, backa med mitt släp men det är en sådan där där grej som jag alltid har haft svårt för och borde ha tränat på för länge sedan. Känner ni igen er?

Igår kväll när jag gick mot hagarna för att ta in hästarna mötets jag av måååånga ”ögon” i mörkret och jag kunde i pannlampans sken se några dovhjortar precis utanför den ena hagen och kanske 5 andra djur inne i samma hage- bara meter från mig!

Hagarna är ju som tur är så stora att hästarna lätt kan gå undan om deras mark invaderas och det var precis vad Vicke hade gjort och han verkade dessutom helt lugn när jag hittade honom en bra bit högre upp.

Men alltså….dessa dovisar….

De är ju så pass skygga att de bokstavligen studsar iväg när man närmar sig dom men så länge de får verka ostört känns det som att de skulle våga sig in var som helst.

Att de har varit i vår trädgård vet jag sedan gammalt, om detta vittnar djupa små hål efter deras hovar och för någon dag sedan stod några stycken precis utanför stalldörren när vi skulle gå kvällsrundan med Molly.

”Förstår du varför jag alltid stänger den nedre delen av stalldörren” sa jag till Henrik och det gjorde han ju. Jag tror absolut inte att hästarna hade uppskattat ett besök från oinbjudna fridstörare eller vad tror ni?

Nu väntar jag bara på att hitta några dovisar i lösdriften; den har en öppning med bara en enkel bom för så den skulle dom lätt kunna krypa under/ hoppa över om de kände för det och där inne finns både halm och hö.

Ensilagebalarna hoppas jag att de inte begriper att de kan krafsa sönder, då är det absolut läge att stänga lösdriften ordentligt.

På tal om inlägget härom dagen om att ha hästarna i flock i hagen kan jag konstatera att just mina två lufsar enligt mig inte precis lämpar sig att ha i samma hage.

Jag har, säkert till leda för vissa, berättat om hur otroligt snäll och genomgod Vicke är med i princip allt.

Och det är han absolut men med vissa undantag.

Det finns i princip bara 2 saker som kan få honom att stryka bak öronen och göra arga utfall:

Ena gången är om Molly springer runt honom om han är lös vilket är extremt konstigt tycker jag eftersom han dels är uppväxt runt hundar dels är liksom allmänt vänlig mot alla människor, andra hästar och även katter. Men Molly har han jagat i hagen riktigt argt några gånger så både hon och jag har blivit rädda.

Andra gånger när Vicke visar sin mycket arga sida är när någon annan häst (absolut inte människa) närmar sig hans mat eller bara tittar på honom när han äter; även då kan han göra utfall, framför allt i boxen. Detta är en anledning till att jag har hästarna på var sin sida om stallgången och inte bredvid varandra (det finns ju en box bredvid B:s).

Så….min stora älskling är alltså en ”matvaktare” av stora mått och det hade väl inte spelat såååå stor roll om det inte hade visat sig att B är en ännu större ”matgam” som i princip gör allt för att komma åt sådant som går att lägga i en krubba (hö är han inte alls lika intresserad av).

Kommer jag gående med en spann med lite havre tex så kan han nästan gå på mig om han inte får maten snabbt nog; han är inte alls hotande eller otäck men bara enormt på!

Vid ett tillfälle smet han in i Vickes hage när denne åt havre och låt mig säga så här…han backade inte det minsta när Vicke markerade ”försvinn för fan” och jag var mycket glad över att jag lyckades locka ut honom ur hagen innan det säkert hade smällt rejält (de hann sparka mot varandra innan dess men ingen blev träffad).

Så denna kombo av Vickes ”väldigt vaktande av sin mat” och B:s ”gör vad som helst för att komma åt mat” måste jag nog säga är den sämsta möjliga.

Jag hade för länge sedan en häst (Heron) som vid utsläpp vallade sin hagkompis (som jag också kallade B för övrigt….han hette egentligen Beam) enormt men dels gjorde han det väldigt ”snällt” så att han bara skrittade fram till den andra hästen som flyttade sig direkt och dels tröttnade han ganska snabbt vilket resulterade i att B ändå åt upp merparten av den gemensamma maten som jag hade lagt ut i olika högar.

Det scenariot ser jag inte alls framför mig med Vicke och B och jag fodrar ju dessutom med kraftfoder till den förstnämnde 3 gånger per dag i hagen (små mängder för att minimera kolikrisk).

Så herrarna får nog fortsätta att gå i var sin hage, de kan nå varandra om de vill men får också äta i fred för varandra.