Inför flytten till Ryhus var ett av de första projekten jag drog igång en stalltvätt.

I stallet var det kvarlämnat ett hyfsat stort skåp som även det behövde en rejäl rengöring:

Skåpet blev efter att jag hade skurat det hur mycket som helst ganska ok och har använts och fungerat bra i snart ett år men ni vet hur det kan vara ibland; plötsligt vill man förnya något och det var vad som hände med skåpet.

Jag ville ha ett äldre, mer robust skåp i stället och insåg att det finns massor till salu för inga pengar alls eftersom denna möbel (som ofta tillhört den äldsta generationen) inte är sådant som gemene man vill ha i sina bostäder nu.

Sådana skåp är för skrymmande, väger ett ton och tja…är omoderna helt enkelt.

Jag letade inte särskilt länge men fick inse att alla skåp jag hittade, och det var många, antingen var för låga eller för breda för att få plats i mitt pyttestall men så härom dagen, på Erikshjälpen i Arlöv, där jag aldrig varit förut hittade jag vad jag ville ha.

Det är egentligen ett ”nyare” skåp än vad jag tänkt mig och inte fullt så robust som jag hade sett framför mig men att det har nästan samma färg som boxarna påverkade mycket liksom att måtten var exakt de jag ville ha.

Och väl på plats hemma är jag supernöjd! För 595:- fick stallet ett litet lyft eller vad tycker ni?

Jag ska byta ut plastbackarna mot finare korgar vid tillfälle men så här ser det ut just nu.

Jag är som sagt mycket nöjd och notera hur färgen passar perfekt till boxarna:

Häromdagen läste jag om en hundägare i Malmö som hade fått sitt djur stulet utanför en livsmedelsaffär en söndag kväll vid 20-tiden.

Som tur var fick historien ett lyckligt slut; någon hittade hunden bunden vid en bänk i en park några timmar senare.

Men som alltid när sådant händer (för det gör det med ojämna mellanrum) tänker jag: ”hur vågar man ens binda sin hund utanför en affär”?

Att man kan tycka att man borde kunna göra det utan att någon ska ta sig friheten att sno ens djur är sin sak men det tyckandet har man inte så stor glädje av när man står där utan hund…

För så känner i alla fall jag; min tilltro till mänskligheten är inte tillräcklig för att jag skulle ta risken.

Inte inne i en storstad i alla fall.

Lika lite som jag skulle lämna bilen olåst ens för några minuter eller lämna kvar min plånbok/ telefon i densamma.

Kanske är jag cynisk, överdrivet rädd eller bara realist? Hur skulle ni göra?

Ni har säkert märkt det hos andra hästmänniskor, tränare kanske framför allt; hur de håller huvudet på sned när de tittar på ett ekipage de tränar.

Det låter kanske konstigt för den oinvigde men när jag ställde frågan på ett forum på Facebook var det inte bara många som kände igen beteendet; de uppgav dessutom att de själva också gör så; utan att ens kunna förklara det annat än med ”det känns bättre så”.

Men en person gav ett svar som majoriteten verkade köpa så det ska ni få här:

”Det har med balansen att göra. Om man befinner sig i centrum och vänder sig/ snurrar kommer man att påverka kristallerna i båggångarna i örat (tre stycken som är tredimensionellt orienterade). I och med att man lägger huvudet på sned, ställer man in sitt balansorgan optimalt för att undvika yrsel.”