Jag kan inte komma på mycket positivt med pandemin, ganska självklart, men om jag ska nämna EN sak är det att många, både arbetstagare och framför allt arbetsgivare säkert har insett fördelarna med att, i alla fall ibland jobba hemifrån.

Redan på den tiden jag arbetade med ”kontorsarbete” (försörjningsstöd) önskade jag mig denna möjlighet men då var det en extrem utopi som ingen skulle komma på tanken att tillåta.

Idag har jag deltagit i en digital utbildning och även om jag genomgick den på Henriks kontor 5 minuter hemifrån (vår internet-uppkoppling hemma är på tok för svajig för dylika arrangemang tyvärr) så bekräftade den för mig hur otroligt mycket bättre detta är än att köra 40 minuter in till Malmö, betala hutlös parkeringsavgift (25:-/ timme dagtid, när jag jobbar natt är det gratis), slita på bilen bla bla bla.

Nu kunde jag sitta i sadeln en halvtimme efter avslutat jobb och passade på att rida i det fullkomligt fantastiska vädret.

Ja, ni får ursäkta att jag tjatar om vädret men hur kan man inte bli helt lyrisk när man ser omgivningar som dessa på bilderna ovan och känner solens strålar?

Det gäller banne mig att njuta när man har chansen, innan regn, torka, insekter eller vad tusan som helst som man inte gillar dyker upp som ett brev på posten.

På bilderna ser ni hur det ser ut på vägen hem till mig och de 2 sista bilderna är tagna precis vid the Lodge (byggnaden syns ovanför Vickes öron på den sista bilden ha ha).

Nu ska jag strax åka och hämta min bil som hastigt och olustigt ansåg att den behövde nya bromsskivor fram och ett svetsat avgasrör.

Och vad ger ni mig för detta extrema sammanträffande:

10 minuter efter att jag lägger på luren till verkstaden efter att ha bokat tid för bromsbyte, medan jag fortfarande kör på motorvägen börjar bilen låta som värsta raggarfordonet; hål på avgasröret från ingenstans!?!? Hur fan är det möjligt???

Ska man se det från den positiva sidan fick jag lagat båda sakerna samtidigt…..men ändå….!?!

Ahhh…..ni kan inte ana vad jag njuter av denna tiden på året och när vädret är så här soligt!

Jag önskar bara att tiden inte gick så snabbt…jag vill längta lite mer efter sommaren och som sagt njuta så här under tiden.

Vicke levererade ett toppenpass på utebanan och Molly är som förbytt och kan nu roa sig på egen hand kring stallet långa stunder och inte bara vilja gå in i huset så även djuren verkar nöjda.

På bilderna ovan ser ni den lilles ben; för att visa er att jag inte överdriver när jag påstår att han har hovskägg ner till marken 🙂 !

Jag drog av x kilo hår från hela honom idag medan han åt lunch i hagen och frågade ”varför har du så mycket päls lilla Fluff” på vilket han, om han hade kunnat svara mig högst troligt hade sagt ”tja…det passade väl ganska bra i vintras när jag kunde gå utan täcke i alla väder medan du klemade med den där stora besten som tror att han är något…”. Sant. Mycket sant.

Idag var jag med om en ”naturupplevelse” som jag gärna hade varit utan.

Jag var precis på väg att hoppa upp i sadeln på utebanan när en bekant dök upp för att hämta lite halm till sin täckodling.

Jag ville rådfråga henne om en ”trädgårdsfråga” så jag kallade på henne i stället för att sitta upp och det kan ha förhindrat att jag hade flugit i backen eller fått mig en skentur….

För medan vi står och pratar så dyker det från ingenstans upp….SJU vildsvin…och de springer över först Baltis och sedan Vickes hage, dvs typ 150 meter från oss.

Jag har bara sett vildsvin en gång tidigare och ni som har läst bloggen i många år minns kanske hur det slutade!

Min snälla häst skenade på en grusväg medan jag satt och skrek ”ptroooo” i full panik!

Då lyckades jag stanna honom en hårsmån från en metall-färist som, om han hade fastnat i den, tveklöst hade slitit av hans ben och jag var fullkomligt skakig efteråt.

Nu flyttade jag kort därefter från stallet vid stod i då av andra anledningar men jag ska villigt erkänna att jag INTE red ut med glädje och utan nervositet efter detta debacle.

Då började hela skenturen med att Vicke säkert kände doften av svinen och började fnysa så där jättehögt som uppskrämda hästar kan göra men jag fattade inte vad det var förrän jag såg 3 vildsvin galoppera över en åker bredvid grusvägen vi var på. Hade jag haft mitt ponnyhack då hade jag högst troligt inte kunnat stanna hästen och som sagt…det kunde ha gått fruktansvärt illa.

Idag, när jag stod bredvid Vicke på marken och de 7 kräken sprang förbi blev han faktiskt inte synbart rädd alls- han tittade länge efter dom men stod stilla. Till och med den lille som definitivt har dramaqueen-gener var lugn; kanske gick allt så snabbt att de inte förstod vad som hände?

Själv hann jag knappt hala fram telefonen så bilden ovan är urusel men tro mig…den föreställer några av svinen.

Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse men det är väl tveksamt?

Mycket lugnare var det att plantera dagens blommor, de av mig inte så omtyckta tagetesen men vad gör man när det är så få blomster som dovisar ratar 🙂 ?

Tänk att jag fick så fina uteridningsmöjligheter i och med flytten till Ryhus!

Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns all denna skog att rida i precis inpå husknuten innan vi skrev på kontraktet; jag såg ju bara ridhuset ha ha ha och blev helt förblindad för allt annat.

Lite skämt och lite allvar men jag såg även utebanan och fälten och grusvägarna som omger Ryhus och bara det hade varit en uppgradering från det senaste stallet jag stod i och jag är dessutom ingen ”uteridningsmänniska” per se.

Men all denna skog måste man ju bara älska….

Idag utforskade jag lite nya vägar och börjar faktiskt kunna orientera mig hyfsat trots egentligen dåligt lokalsinne. Jag vet inte alltid exakt var jag är men brukar komma ut ungefär där jag hoppas 🙂 !

Om ni undrar varför det just nu regnar trots strålande solsken hela dagen så beror det på att Henrik nyss tvättade sin bil. Bara så ni vet vem ni ska skylla på….