Tänk vad lite Falu rödfärg gör! Det skiljer en timme mellan bilderna och som synes var målningen ganska välbehövlig!
Jag passade även på att städa lite inne i ridhuset; jag har ju en ganska fin läktare:
Är verkligen så glad för mitt lilla ridhus!
Skrivet
Tänk vad lite Falu rödfärg gör! Det skiljer en timme mellan bilderna och som synes var målningen ganska välbehövlig!
Jag passade även på att städa lite inne i ridhuset; jag har ju en ganska fin läktare:
Är verkligen så glad för mitt lilla ridhus!
Skrivet
Läser att flera odlar popcornskärnor som tydligen kan ge så här mycket grönska på bara några veckor!
Skrivet
Idag har jag skördat mina första potatisar!
Som synes inte tillräcklig mängd för att bjuda annat än mig själv på middag men ändå 🙂 .
Dessa har alltså växt upp i en plastlåda innehållande endast lite gödsel och använt strö- så kallad täckodling. Och den potatis jag satte är bara någon random matpotatis jag hade i kylen.
Annars fortsätter hettan över Ryhus och jag fick även idag ta in hästarna vid lunch.
Vicke började vanka vid grinden och eftersom termometern visade runt 30 grader så tyckte jag att det var berättigat att ta in dom några timmar.
Jag kände själv att jag inte orkade göra något utomhus pga värmen så jag har mest suttit i soffan efter morgonens stalljobb, ståndsuppdragning i hagarna och allmänt ogräsunderhåll.
Skrivet
Är ni kräsna eller inte?
Jag skulle säkert räknas som kräsen enligt ovan i alla fall…hittade lätt över 20 grejer jag aldrig skulle stoppa i munnen….
Det ”speciella” med mig är att jag inte äter/ dricker mycket av sådant som i princip ”alla” människor gillar mer eller mindre; gurka, tomat, mjölk, kaffe, öl, räkor, kräftor, nästan alla frukter osv.
Skrivet
Puh….fast klockan inte ens är 17 har jag precis tagit in hästarna.
Det började nämligen mullra rejält och där går min gräns för utevistelse.
Det har varit varmt och kvavt hela dagen och nu regnar det och allt det hade hästarna fått tåla men åska….nej!
En bekant skrev bara häromdagen att en häst hon nyligen sålt träffats av blixten och dött så visst förekommer det.
Molly som är livrädd för nyårssmällande är även rädd för åska så nu har vi tv:n på hög volym men hon ligger ändå här bredvid och skakar stackaren!
Hur gör ni med hästar ute när det åskar? Har is i magen eller tar in?
Skrivet
Blir inte det minsta förvånad av artiklar som denna.
Jag vet själv många som ”i alla år” velat ha hund men tyckt att deras arbetssituation har omöjliggjort det och att vissa därför tagit chansen att faktiskt bli hundägare när de jobbat hemifrån under en så lång period är inte helt osannolikt.
Att flera av dessa nya hundägare inte har tänkt igenom vad det innebär att ha hund är jag tyvärr ganska övertygad om och det handlar inte bara om tiden det tar att sköta en hund utan minst lika mycket kostnaden och att man blir oerhört bunden.
Hunddagis är verkligen inte billigt och kanske finns det inte ens lediga platser i närheten av ens bostad?
Kanske visade sig den gulliga lilla valpen dessutom mer svårhanterad än den oerfarna ägaren anade?
Skrivet
Idag valde jag faktiskt att ta in hästarna några timmar vid 12.30.
Då visade termometern på runt 30 grader och detta tillsammans med insekter gjorde att hästarna verkligen såg ut att vilja gå in.
Jag släppte ut dom igen efter några timmar men kommer att ta in dom tidigare just pga ovan.
Absolut tåler hästar mycket men jag undrar ändå hur många djur som faktiskt tusen gånger hellre hade stått i en box än betat gräs när solen bränner som värst och insekterna är som ett moln runt dom?
Även jag som klemar mycket med mina två tycker många gånger att ”lite får dom tåla minsann” men idag….nej.
På bilden något jag är barnsligt förtjust över; gräsmattan mellan stallen och lösdriften.
Jag borde verkligen ha tagit ett kort på den när den såg som värst ut (förra våren) för då var den översållad av höga skräppor och såg definitivt inte ut som en gräsmatta.
Men efter att ha ryckt upp en del skräppor för hand och framför allt mejat ner resten med gräsklipparen x gånger så ser det så här fint ut!
Skrivet
Som jag berättade för några dagar sedan är det nu konstaterat att B har mild PPID.
Än så länge går han på min utebana där det ”så klart” inte finns gräs men jag är nu verkligen i valet och kvalet hur jag ska göra framöver.
Oaktat om B själv skulle tycka att livet leker av att stå rakt upp och ner på banan medan Vicke mumsar gräs några meter längre bort så mår inte jag bra av detta.
Rent krasst har jag inte flyttat till en hästgård och byggt enorma gräshagar för att ha en häst stående på min utebana annat än temporärt.
Och det är inte det optimala livet för min sällskapsponny känner jag och därför måste jag ta ett beslut om x tid.
Det jag väger mellan är om jag ska försöka hitta ett bättre/ mer lämpligt hem till honom där han kan gå ute i en annan typ av hage eller om jag ska försöka chansa på att vänja in honom på gräs och vara livrädd att fången ska komma tillbaka varje dag. För fång är verkligen en fullständigt oberäknelig sjukdom som verkar kunna slå till när som helst och jag undrar om jag kommer att orka med denna oro i längden?
Jag har ju till syvende och sist häst för att det ska vara roligt och även om det givetvis inte alltid är just ”kul” så finns det ändå en gräns för vad jag vill utsätta inte bara B utan faktiskt även mig själv för.
Att ”läsa på” om fång och PPID hjälper tyvärr inte heller; det finns trettioelva olika sätt att hantera en häst som haft fång på och det enda säkra är väl att risken för återfall är absolut minst/ ingen om hästen går i grushage.
Att ha en 24 år gammal sällskapshäst mestadels stillastående i en hage utan bete eller sällskap….nej….jag tror inte att jag kommer att klara det.
Som jag känner idag kommer jag att chansa på gräshage och hoppas att medicin mot PPID samt större vaksamhet från min sida ska räcka.
Att hitta ett annat hem till en så pass gammal häst med fånghistorik och som bör medicineras tror jag blir för svårt- det ska vara hos någon som tex redan har en fånghäst och vill ha sällskap till denna.
Skrivet
Minns ni mitt ryck med att försöka odla lite i pallkragar?
Så här långt kan jag konstatera att det går sådär med det jag satt; delvis beroende på att jag inte engagerat mig så där jättemycket i odlingarna.
Jag har i alla fall fått en hel del rädisor men de är lite skarpa i smaken; kanske för att jag inte vattnat dom med mer jämna intervall?
Morotsfröna satte jag väldigt slarvigt utan ordentliga mellanrum osv så de morötter som kommit upp har i vissa fall växt i för täta klungor.
Jag fick en liten tomatplanta av en långt kunnigare odlare och så här långt är det i alla fall tomater på den; vi får se hur de smakar om x veckor.
Lök och potatis är väl det jag hoppas mest på men det är för tidigt att sia om skörden.
Kålrabbin som jag egentligen helst hade lyckats med växer i ultrarapid så det är väl tveksamt om det blir något ätbart där.
Men kul att ha provat detta och jag får se vad jag gör nästa år.
Jag vill inte lägga ner någon större tid och möda på pallkragarna så kanske blir det bara lite lök och potatis?
Skrivet
Igår var jag och åt middag ute med mina föräldrar och min bror och min mamma kommenterade att det fanns massor av hörester i bagageutrymmet.
Detta har varit mitt dåliga samvete ett tag; så skitig som min bil var invändigt kan jag inte minnas när den var senast.
Men efter att ha kört allt möjligt i bilen det senaste året och utan att rengöra den emellan så behövdes det verkligen en rejäl invändig dammsugning så det har varit dagens projekt.
Och låt mig säga så här; kör för guds skull inte halm eller hö i bilen; jag gjorde det en gång för några veckor sedan och den tiden det nu tog att dammsuga bort alla strån….tja…det hade känts mer värt att lämna kvar den höbalen som inte fick plats i släpet ute på åkern!
Senaste kommentarer