På tal om inlägget om stånds häromdagen; kolla in denna hemska äng i närheten av Ryhus.

Jag tänkte en gång i tiden att det är synd att den inte används till en hage men det tar jag tillbaka.

Målningen av ridhuset fortskrider om nu har vi målat minst 65%….jag längtar verkligen tills det är klart.

Det är ju inget avancerat arbete som kräver tankemöda men däremot drygt.

Som ni kan se av bilderna ovan så överdrev jag inte när jag påstod att ridhuset är i stort behov av målning.

Jag har idag, med lite hjälp av Henrik lyckats måla minst en tredjedel i alla fall- båda kortsidorna och en del av en långsida.

Det blir en enorm skillnad vilket gör att det känns absolut värt det (fast fråga mig igen om några dagar he he)!

Idag har jag på fullt allvar tagit mig an det vi påbörjade så smått i lördags; målning av utsidan på ridhuset.

Om ni tycker att porten ser ut att ha tappat mycket färg är samtliga väggar minst lika slitna och bortsett från det rent estetiska, dvs att det ser rent ut sagt fult ut så skadas ju ytskiktet när det inte finns något som skyddar mot väta.

Jag ville måla redan förra sommaren men hade dels en miljard andra projekt att hinna med men framför allt så avråddes jag av flera, däribland min bror som själv är målare.

”Du kommer aldrig att orka måla en så enorm yta” sades det och jag tänkte ärligt talat detsamma, framför allt eftersom det krävs en stege för att nå stora delar av det som behöver färg.

Att leja bort jobbet till någon som sprutmålar hela alltet skulle vara ett alternativ i teorin men dels är det semestertider nu och jag vet ingen som kan åta sig jobbet och framför allt så är min plånbok mer än dränerad pga x veterinärbesök.

Så då återstod att låta ridhuset ”förfalla” eller använda delar av semestern till att måla.

Idag blev jag faktiskt färdig med en kortsida med lite hjälp av Henrik (han jobbar så han kan inte lägga så mycket tid på detta) men jag misstänker att jag kommer att kräkas på allt vad färg heter låååångt innan jag är klar….när nu det blir….

Önskar sååå att jag kände x personer vars största önskan är att måla åt någon annan (läs: mig), då hade det så klart gått mycket fortare men som man känner sig själv känner man andra så det lär inte hända 🙂 !

I samband med att vi flyttade till Ryhus ägde diverse grävarbeten rum här och dessutom anlitade de förra hyresgästerna någon som kom och tömde gödselstacken.

Allt detta, när marken dessutom var lerig gjorde att vi hade enorma spår efter olika maskiner lite överallt och det såg väldigt trist ut. Djupa traktorspår, avriven gräsmatta, några stora hål….

När det blev dags att börja klippa gräset var det ibland svårt att manövrera gräsklipparen mellan dessa hålor och spår men nu, 1,5 år senare kan jag faktiskt konstatera att marken börjar återhämta sig och liksom jämna ut sig själv.

På bilden ovan syns detta tydligt, här var tidigare djupa traktorspår hela vägen men nu kan man bara ana att marken inte är helt jämn och det är stor skillnad på hur lätt det är att köra med gräsklipparen.

Själv har jag ägnat dagen åt ett tråkigt måleriprojekt som jag ska visa er imorgon när det har torkat!