Ser ibland att folk tigger på Facebook, dvs de lägger upp inlägg på tex en köp och säljsida där de ber om pengar eftersom de tex uppger att de inte ätit på ett par dagar.
Det finns tydligen även rena ”swish-sidor” där man kan ”låna” pengar av varandra.
Lika ofta som jag ser denna form av tiggeri lika ofta läser jag hur de som skänkt/ lånat ut känner sig lurade.
De har inte fått tillbaka pengar som utlovats eller så retar de sig på någon som tigger på flera sidor och med olika storys som inte verkar stämma.
Själv är jag mest fascinerad över människors godtrogenhet.
Att ge bort flera hundra, dessutom när många givare påstår att de själva har det knapert är för mig vansinne.
Visst; jag fattar att en del ger för att de själva vet hur det är att inte ha men om man vill idka välgörenhet finns det många bättre sätt än att swischa till ett fullständigt anonymt konto/ nummer på nätet!
Därför att man vill väl och det kommer alltid att finnas folk som utnyttjar det? Men ja, det är förvånande att det fortfarande finns folk som går på det och inte skänker till etablerade föreningar, oavsett var den behövande kommer ifrån.
Överhuvudtaget är hela donationsverksamheten svår. De flesta av oss är uppfostrade med att man ska dela med sig och vill väl och vill göra gott. Men tyvärr skapas istället ofta en passivitet och fortsatt förlitande på gåvor.
Vägen ur fattigdom är utbildning och att inte fortsätta skaffa barn som man inte kan ta hand om. Och arbete eller självhushåll där det är möjligt. Det sistnämnda hjälper jag gärna till med.
Jag är motvilligt engagerad i både Syrien och Afghanistan, vilka båda har dubblerat sin befolkning, och det känns ganska tröstlöst. Den baby jag hjälper idag kommer om två år att ha två nya syskon som också inte kommer att kunna tas om hand om. På något vis måste alla män fås att förstå att det krävs ett egenansvar, och motprestation, dvs att inte ligga, om man inte kan ta hand om de barn man redan har. Om man inte ”får”, kan eller vill använda preventivmedel. Alla människor, oavsett bakgrund, kan ha ett egenansvar, tycker det ofta är förmätet att ha synen att ”de inte kan bättre, för de förstår inte bättre”. Därmed inte sagt att jag tänker ge upp att hjälpa, men det är tungt.
Sedan är det vår plikt att hjälpa deras länder till demokrati, även om det är en lång process och inte gjort på en kvart.
För att hjälpa svenska familjer finns det ju bra och fungerande föreningar som stöttar med matkassar, klappar osv. Såg en förening som inte gav julklappar i år till familjer där föräldrar röker eller dricker. Helt enkelt för att behovet var så stort och de kan inte hjälpa alla. Vid första tanke känns det som självklart, har föräldrarna råd att köpa cigg eller alkohol, kan de skippa det några gånger och köpa julklappar för pengarna istället. Samtidigt vet vi alla att beroenden inte fungerar så och att barnen istället riskerar att bli dubbelstraffade, missbrukande föräldrar och inga julklappar, samt ett slag i ansiktet att din mamma och pappa älskar ciggen/alkoholen mer än dig.
Nej, det är jättesvårt med välgörenhet, och tyvärr kommer det alltid att finnas folk som skor sig på andras välvilja. (Och detta tycker jag inkluderar höga löner till chefer på många välgörenhetsorganisationer). Viljan att sko sig finns överallt. Det är skit och svårt, men vi måste fortsätta bry oss, om än med med någon form av motprestation och kanske tidslängd. Har människor inte kommit i självhushåll/ klarar sig själv på en viss tid får uppdraget ses som misslyckat och det behöver utredas varför. Transparent från båda sidor. Både i Sverige och utomlands. Undantaget människor i flyktingläger så klart.
Men alla som kan tycker jag (sedan får andra tycka annat) ska dela med sig. Till etablerade organisationer. Det förstår jag att du tycker också, Birgitta, bara som en slutkläm att jag och ingen ska ge upp. Men att man samtidigt måste våga prata om vad den enskilda individen kan göra för att också hjälpa sig själv.
Det mesta av ovanstående kunde jag ha sagt själv. Vi är familjehem till en flicka som kommer från fruktansvärda förhållanden. Det var så illa att ett av hennes syskon låg på sjukhus för att han höll på att svälta ihjäl som liten. Båda föräldrarna har idag skaffat fler barn, mamman har idag sex barn och pappan har minst tio som är spridda över världen (vi har tappat räkningen och kan inte hålla kontakten med alla). Alla utom ett av barnen är placerade. Det sista barnet får enbart bo kvar hos mamman för att hon har flyttat till England för att få behålla sitt barn. I detta fallet tror jag dock att det handlar om att dem, och i synnerhet mamman, inte förstår att dem inte kan ta hand om sina barn just nu och därför inte bör skaffa dem just eftersom deras fall är ett av de mest extrema fallen (mycket som jag inte har skrivit här) av vanvård men med det sagt menar jag inte att inte socialtjänsten skulle kunna hjälpa dem mer än dem har gjort så att dem kommer en bit på vägen. Dock har den här flickan bott hos oss i snart tio år så det skulle vara katastrof för henne att flytta tillbaka så det är (förhoppningsvis) inte aktuellt.
Jag skänkte pengar en gång när en vän på fb tiggde pengar för att hennes hund behövde opereras. Några veckor senare så köpte hon en b korts hästbuss? Kände mig lurad 🙁
Ja, jag har gjort samma sak, fast då köptes en ny häst direkt efter. Suck. Ja, ja, då har man lärt sig det. Fast samtidigt känns det hemskt att vägra ge till dem som verkligen behöver/ där djuret annars får tas bort och som inte kommer att köpa hästbuss/häst. Fast tyvärr i ”mitt” fall framställdes det just så, så man kan uppenbarligen inte veta ändå.
Ja det var verkligen med all rätt du kände dig lurad tycker jag och i det fallet skulle man nästan ställt personen mot väggen och frågat vad f..n personen sysslade med….
Sedan får man så klart både skänka och tigga pengar till vad som helst men en del tycker jag är mer magstarkt än annat. Tex personer som tiggt pengar till hästens veterinärvård där jag VET att a) hästen har veterinärvårdsförsäkring b) ägaren jobbar heltid c) ägaren har både föräldrar och mor/ farföräldrar som är engagerade i hästen d) ägaren högst troligt hade kunnat få ett (bank) lån.
Jag fattar också att det är hur surt som helst att överskrida veterinärvården på hästen men jag hade ändå för egen del skämts att tigga på Facebook eller rättare sagt; jag hade aldrig fått för mig att göra det.
Ger inte till något eller någon nästan längre. De som tigger mest är sällan de som verkligen behöver och välgörenhetsorganisationer (inklusive väl ansedda sådana som Röda Korset och Rädda Barnen) är nästan alltid om inte rent ut korrupta så åtminstone vansinnigt ineffektiva. Jag har vänner som arbetar politiskt i så kallat fattiga länder i Sydamerika och Afrika och bidragspengarna som inte redan gått till (ofta mycket höga) löner och onödiga resor till personalen i organisationen, reklam och admin går i regel rakt ned i fickorna på korrupta politiker och andra. Det finns så otroligt mycket pengar i ”fattiga” länder… Bara det att det är en liten handfull som skor sig. Jag ger gåvor då och då till små organisationer som hjälper djur där det är tydligt att det är en eldsjäl som arbetar lokalt. Eller så ger jag mat och hygienartiklar när lokala organisationer för hemlösa och personer med extremt små medel samlar in till lokala ”food banks”, eller till lokala kyrkor som jag vet använder pengarna till att hjälpa i sitt närområde.
Skulle aldrig ge till någons veterinärräkning faktiskt, om det inte skulle handla om något alldeles extraordinärt som ett djur som blivit misshandlat eller liknande.
Jag ger sällan något vid sådana tillfällen men om jag gör det ger jag en sådan summa som jag anser att jag kan förlora och att det därför inte gör något om personen använder dem till ”fel” saker. Givetvis är det inte roligt att bli lurad ändå men med okända människor är det ingenting jag bryr mig om rent principiellt när det gäller små summor som jag ändå kan spendera på något ”onödigt”. Dock har jag svårt att se mig själv göra något liknande, jag är uppfostrad med att man inte bör tigga även när man verkligen behöver pengarna.
Ända tillfället jag kan se mig själv göra det är om det är på liv och död. Exempelvis om man står med en häst som måste buköppnas och det inte täcks av försäkringen eller liknande. Sedan är jag själv sådan att jag vill ha sparat det ev. (i synnerhet akuta) veterinärräkningar kan kosta på ett särskilt konto innan jag köper ett djur även när det gäller dyrare veterinärräkningar i rimlig mån såklart. Just detta är något jag anser att man bör fundera på innan man får ett djur så jag har svårt att se mig själv hamna i den situationen överhuvudtaget även om det givetvis kan hända.
Sen anser jag att man kan hjälpa andra på andra sätt än att samla mer pengar. Då är det ofta mycket lättare att veta att den hjälpen man ger faktiskt hjälper. I min familj är vi exempelvis familjehem till en flicka som varit med om fruktansvärda saker och förmodligen inte skulle överlevt sin uppväxt hos sin biologiska familj. Det är givetvis inget vi gör för att hjälpa, och inget man bör göra enbart för att hjälpa, utan det gör vi för att vi älskar henne men från början är det ändå en typ av hjälp, kanske främst till samhället, trots att hon har varit självklar i familjen hela tiden. Sen säger jag inte att alla kan eller bör bli familjehem, det är en av dem tuffaste uppgifterna man kan få, men man kan hjälpa på andra sätt. När det ej är pandemi kan man gå på demonstrationer, man kan bli kontaktfamilj/person, om man lämpar sig för det, ta hand om ett djur som behöver det, återigen om man lämpar sig för det eller bara hjälpa människor man träffar på i olika situationer. Jag är helt säker på att för många är det ”välgörenhet” att man hjälper dem med deras barn ibland eller något annat.
Sen tror jag att välgörenhet/hjälp rätt så ofta är något man själv gör för att känna sig ”god” och därför tror jag det är viktigt att fundera på varför man hjälper någon och om det faktiskt är bra för den personen att få den här ”hjälpen” oavsett om den är ekonomisk eller ej. Så är det givetvis inte alltid men i de fall då det handlar om välgörenhet tror jag att det ofta handlar om det vilket givetvis inte nödvändigtvis behöver vara dåligt men är något man bör ha i åtanke.