Envisa vandrare

Folk som är ute och vandrar är ibland en lustig ras…..

Kanske 50 meter bakom det som syns på bilden ovan finns en vägskylt som anger att detta är en privat väg.

Ibland vill folk ändå utforska omgivningarna så de kommer gående på sagda väg och således förbi vårt hus, stall, lösdrift och ridhus.

Om jag är hemma brukar jag gå ut och förklara att man inte kommer någonstans om man fortsätter på vägen; den slutar några hundra meter efter ridhuset på en gårdsplan vid ett hus där det bor folk.

Hur jag än försöker förmedla detta så svarar nästan alla något i stil med ”jamen jag fortsätter en bit och vänder om sen” !?!?

Alltså…vad är det man inte förstår?

Bortsett från vår lilla grusväg så delar sig vägen strax innan ”privat väg”-skylten så att man kan välja 2 andra vägar som båda nästan direkt leder till fantastisk skog.

Och jag förstår absolut att man inte kan veta vart ”vår” väg leder men om jag berättar att det är en återvändsväg efter bara en kort sträcka; varför kan man inte bara tro mig på mitt ord utan måste ”se själv”.

En man informerade mig också förnumstigt att man minsann får gå på en privat väg men det är inte poängen utan jag fattar liksom inte varför man ska göra det i just detta fallet och när det finns milsvid med andra vägar precis intill?

33 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna Ask

    Ja man kan ju undra vad det är de tror att de skall upptäcka? Det här med ”privat” tror jag vissa svenskar nästan ser som en provokation, de verkar nästan ha fått för sig att allemansrätten skall ge dem rätt att gå ända in i andras trädgårdar, kanske till och med gå in och kolla lite i huset.

    Svara
  2. Annelie Magnuson

    De kanske just vill kolla på era och grannens hus och byggnader? Det är liksom halva nöjet för mig när jag är ute och går på området här på landet – gå och spana på hur andra har gjort med sina terasstaket, trädäck, planteringar eller vad det kan vara. ”Jaha – de har satt ett insynsskydd sådär vid gaveln, vad smart!”. Men självklart med respekt för integritet – jag stannar ju inte och råglor men visst går jag och tittar på hus och tomter. 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Nyfikenheten förstår jag absolut; gudarna ska veta att jag själv är nyfiken.

      Det jag INTE förstår är att ”man” framhärdar när jag tydligt förklarar att det enda som finns längre fram är en gårdsplan. Hade du verkligen gått vidare då? Det hade INTE jag av rädsla för att tränga mig på OCH för att jag blivit ”tillsagd” (om än vänligt).

      Svara
      • Annelie Magnuson

        Jag vet faktiskt inte. Om jag kände att jag blev ”tillsagd” skulle jag antingen vända eller känna mig trotsig – varför skulle jag inte få gå vidare? Tänker att om jag vore du skulle jag inte säga till ö h t utan låt folk gå och märka att vägen tar slut sen.

        Vi bor f.ö också vid en återvägsgata (på landet) men det skulle aldrig falla mig in att meddela att vägen snart tar slut – de får väl gå upp till vändplan och vända. 😀

        Svara
        • Birgitta

          Tja man är olika.

          Jag hade varit glad om någon upplyste mig (obs igen; VÄNLIGT) för jag avskyr att hamna på återvändsvägar och behöva gå samma väg tillbaka igen helt i onödan.

          Svara
          • Linda Ferne

            Spelar ju ingen roll? De har laglig rätt att gå där? Den som tränger sig på är faktiskt DU som springer ut och påpekar att du inte vill ha gående där? Är ju deras problem om de kommer till en återvändsgränd eller hur?

          • Birgitta

            Springer ut? Påpekar att jag inte vill ha gående där?

            Nu läser du in saker som jag aldrig skrivit!

            Jag springer inte ut utan brukar sticka ut huvudet vid ytterdörren och VÄNLIGT förklara att de kommer att komma till en återvändsplats.

            Jag vill poängtera IGEN att eftersom kynnet är som det är på landsbygden; alla känner alla och ett rykte kan spridas snabbt, är jag MYCKET noga med att inte framstå som otrevlig. Det kan bara skada mig/ oss och jag både har och vill ha goda samarbeten med folk som bor i dessa krokar.

  3. Ann Hammarlund Holst

    Säger samma som Annelie, vi väljer också vägar med hus för att det ju det som är roligt att spana in. Nu vet jag inte om ert hus är det enda på vägen, då blir ju hus-spanandet lite knapert …
    Ren natur är så klart också fint, men bägge typerna av promenad fyller sin funktion.

    Svara
    • Birgitta

      Du har ju själv varit här; vårt hus ligger på en väg där det finns en handfull hus utspridda över 3 km och man kör liksom ut i ”ingenstans” för att komma hit. Innan vårt hus finns en gård kanske 500- 1000 meter från oss och huset efter oss ser man inte alls så för mig känns husspaning på en sådan väg lite konstig faktiskt, ffa som vägen är en tråkigt grusväg och vägarna runt om leder till skog.

      Svara
      • Ann Hammarlund Holst

        Jag mindes inte omgivningarna i sin helhet.
        Vi hade roliga vandrare utanför oss för några veckor sen. Släkt hade bott på Kaknäs på typ 20-talet. Jag fick därefter massa bilder!

        Svara
        • Birgitta

          Så trevligt!

          Jag lärde av en ren slump känna en äldre man på Granngården för över 1 år sedan.

          Bortsett från att jag nu köper halm av honom så kände han till Ryhus sedan han var barn och det var mycket roligt att höra hur det hade sett ut då.

          Svara
      • Linda Ferne

        Så vad var inlägget om? Att du inte vill ha gående förbi ditt hus är ju irrelevant.

        Svara
        • Birgitta

          Inlägget handlade om att jag blir fascinerad över hur en del människor agerar och resonerar, inget mer än det.

          Och IGEN; jag bryr mig för egen del inte om folk vill gå på vägen utanför vårt hus, såååå ofta inträffar det för det första inte och för det andra är det inte förbjudet. Men JAG hade blivit glad om någon upplyste MIG om att jag var på väg till en återvändsplats; JAG hade inte fortsatt att gå då. Det är DET jag tycker är lite märkligt.

          Svara
          • Linda Ferne

            Låt bli det då? Enklast är ju att sluta med att säga till vandrarna. Hur man än ser på det får de gå var de vill. Vi har själva väldigt många såna grusvägar med återvändsgränd. Folk går där iaf. Så länge det inte kör bli/parkerar där är det fritt fram.

  4. Elisabet Martinsson

    Du har väl själv varit ute på hundpromenad och spanat om jag inte missminner mig? Svårt att veta andra människors ”agenda”.
    Själv går jag förbi grannens gård på ”privat väg” när jag är ute och går. Inte så jag stannar och glor precis men jag går förbi.

    Svara
  5. Maria

    Äh, tror några missförstår. Eller förstår jag dig rätt att ditt inlägg bara var en reflektion på att folk kan vara lustiga? Inte att de inte ska vara där?

    Jag tror också kanske att just skyltar av typen Privat väg har missbrukats i evigheter av olika markägare, som hävdat att man inte får gå där (hur många sådana har man inte råkat ut för runt stall) och att de väcker ont blod. Vem som helst kan ju sätta upp vilken skylt som helst, och det är upp till den som ser skylten att genomskåda den eller ej. Kanske skulle det behöva medfölja en kortare, obligatorisk text om vad som är tillåtet på privata vägar, under skylten, för att undvika maktfullkomliga markägare?

    Sedan är vi alla olika, en del vill verkligen inte behöva se en människa när man är hemma, då är det inte så konstigt om man bosätter sig som er (och Gud vet att det finns respektlösa människor och ouppfostrade ungar och hundar till allt på landet). Därmed inte sagt att ni känner så, men om. Inget är ju rätt eller fel.

    Svara
    • Birgitta

      Du förstod mig helt rätt!

      Och du har absolut rätt vad gäller markägare som rabiat försöker att stoppa all möjlig ”trafik” på ”sin” väg…gud….skulle kunna skriva en bok om detta!

      I stallet jag stod i innan vi flyttade till Ryhus hade vi EXAKT detta problem. En markägare som hade satt upp en egenskapad skylt som förbjöd all ridning.

      Usch…jag orkar inte skriva mer om detta för det var så galet allting och skapade enorm olägenhet för mig i alla fall. Jag fick rida världens omväg för att kunna rida ut vettigt och tja…lång historia….

      Svara
  6. Linda Ferne

    Men så skrev du inte i inlägget. Att det är skyltat ”privat väg ” som du skrev har ingen betydelse. Låt de gå var de vill så länge de inte inkräktar på din tomt närmast huset. Hur de resonerar spelar ingen roll det heller, de vet väl inte vart de andra småvägarna slutar heller. Har varit med om att folk ”upplyst’ en om att det är återvändsgränd där de bor för att slippa gående utanför. Trist och onödigt.

    Svara
    • Birgitta

      Jag har inte ändrat något i inlägget men du läser det på ett annat sätt än vad jag menade det som? Och ja, jag vet att skylten privat väg inte har någon betydelse. Man får lov att gå där ändå. Släpp detta nu.

      Svara
  7. Maria

    Jag förstår inte riktigt stojet kring detta inlägg. Men tänker (men jag kan ha fel) att vi alla har mött aaalldeles för många Privat väg-fascister som vill förbjuda varenda kotte att vistas i närheten av deras hus, eller på deras vägar, av olika anledningar. Och att det väcker känslor vid minsta som går att tolkas till att någon försöker inskränka andras möjlighet att vistas överallt, även om det inte är så.

    För jag kan inte se att du satt upp en skylt 200 meter från ditt hus att vägen är en återvändsgränd, så vänd för i helvete, vi vill inte se er. När de är vid ditt hus är de ju redan hos dig, så skadan är så att säga redan skedd i alla fall.

    Jag har heller ingen anledning att misstro att du berättar om återvändsgränden på ett annat än vänligt vis. Också av ovanstående anledning, att alla hästmänniskor har femtioelva gånger (om man haft häst länge och stått i olika stall) råkat ut för alldeles för många otrevliga markägare, och jag har väldigt svårt att tro att någon som varit utsatt för sådana stollar vill framstå som en själv.

    Och slutligen, som hästmänniska kan man allemansrätten utan och innan (för att det är ens skyldighet) och vet att det inte går att stoppa någon att gå på ens väg. Så att tolka det så är att säga att en hästmänniska inte kan allemansrätten (nödvändigt ont för alla som rider) och inte troligt.

    Jag tänker att det är roligare att jämföra vad man gillar att titta på när man går/rider. Jag rör mig också hellre bland hus, för att det finns något att förströ mig med och titta på, än ut i skogen. Även när jag rider.

    Vi har så få hästbloggare som hänger kvar, de flesta försvinner. Tänker att vi behöver uppmuntra och stötta de som orkar och inte sabla ner om man inte håller med. Självklart håller man inte med om allt, men då kan man väl diskutera olikheterna i synsättet och hur respektive part tänker istället för att bara döda diskussionen med att någon har fel, punkt? Jag förstår när jag läser en del kommentarer att några tror att det på Rydshus ägnas åt lagbrott, dvs att man vill förbjuda folk att gå på vägen, men ja, som sagt, jag finner det helt otroligt och skribenten skriver ju också att det inte är så. Jag ser blogginlägget mer som en förundran över att folk vill gå bland hus och inte i den vackra naturen, och där är vi ju olika och kan diskutera det. Vad har man sett för fint/fult/hårresande i de respektive miljöerna?

    God fortsättning på er alla!

    Svara
    • Birgitta

      Du skriver, som alltid, så klokt och jag instämmer till 100% !

      Som jag skrev i ett annat svar aktar jag mig NOGA för att framstå som någon aggressiv surkärring här på Ryhus. Jag är så otroligt tacksam för denna fantastiska möjlighet vi fått och vill absolut inte äventyra något genom att förarga folk i onödan. Och människor idag är ibland ohyggligt lättkränkta.

      Svara
  8. Minstral

    Fast du behöver ju inte bry dig, de gör inget olagligt. Hur ska de veta att vägen slutar och inte fortsätter i någon stig? Jag och min man vandrar omkring mycket, ffa i Skottland och många gånger blir det stopp, men lika många gånger kan man komma vidare via en liten stig eller hage.

    Svara
  9. Lotta Svensson

    Istf ’privat väg’ kanske en ’Välkommen till familjen xxxx’ eller liknande är mer effektivt för att det ska kännas mer som att man faktiskt går in på någons område. Även om det är allemansrätt osv så skulle iaf jag tveka mer inför att fortsätta för en sån skylt

    Svara
    • Birgitta

      Fast detta är inte ”vår” privata väg utan det bor ju ett hushåll till längre fram.

      Och jag vill igen betona att jag bara pratar med förbipasserande för att kolla av var de är på väg och om de ”bara är ute och går” informera om återvändsplatsen.

      Att jag gör detta är för att vara snäll och ÄVEN för att kolla så att de inte söker mig fast jag inte ser någon bil.

      Det kommer en hel del folk hit som vill ha gödsel eller delta i hundevenemang i ridhuset för att nämna några exempel. Då vore jag ju galen om jag gav folk en utskällning eller bar mig illa åt.

      Sägas ska också att släkten vi hyr av har bott här i generationer. För allt vad jag vet kan förbipasserande vara goda vänner till dessa och jag skulle inte vilja att de gick och återberättade för vår hyresvärd att de mött en riktig satkärring…..

      Svara
  10. Fia Pobog

    Jag hade/har också gått ut och kollat om det är något jag kan hjälpa dem med eller om de bara gått/kört fel (vilket det oftast är). Lite grann också för att visa att här finns folk hemma.

    Svara
  11. Veronica Sjöberg

    Jag har själv sett vandrare utanför er när vi besökt ridhuset och reagerat på att folk inte känner någon skam.
    Jag själv skulle aldrig trängt mig på sådär oavsett vem som är ägare av vägen.
    Lite sunt förnuft, tack.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>