Redan när jag närmade mig gårdagens tävlingsplats gjorde jag en intressant observation; på parkeringen stod 6 lastbilar och 7 vanliga hästtransporter!
Observera att det var en LA som pågick när jag anlände, att högsta klassen för dagen var en MSV B:5 med en handfull startande och att tävlingen var en helt vanlig sådan mitt ute i ingenstans, dvs det var inte Scandinavium precis.
Detta fick mig att fundera över om detta kan vara EN av väldigt många anledningar till att det har skett ett stort tapp av dressyrtävlande de senaste åren; att man har svårt med nyrekryteringen då dessa nya ryttare inte känner sig ”bekväma” eller tycker att de PASSAR in i hela tävlings-setupen?
För hur många hobbyryttare har råd/ prioriterar att köpa en lastbil för x hundra tusen?
Och kanske är mina observationer inte allmängiltiga men nog tycker jag att det är skillnad på hur det ser ut när ”man” tävlar även på de lägsta nivåerna idag mot när jag började tävla på stenåldern?
Räknar man ihop vad många ryttares tävlingsoutfits kostar idag kan man lätt hamna på långt över 10.000 bara vad gäller kläder och stövlar och när man sedan ser en del ryttare rida fram med head-set och en hel stab av medhjälpare är det kanske lätt att tänka att ”nej, här platsar inte jag”?
Idag är det väldigt vanligt med hästlastbil, ser många omkring mig som köper sådan, utan att alls vara på ngn nivå alls. För egen del är jag väldigt glad att jag kan ha en transport, vilken jag av olika anledningar dock knappt använt sedan före pandemin, men det är ju en helt annan sak;-)
Känslan ”här passar inte jag” kan jag absolut skriva under på. Känner mig alltid som kusinen från landet när man väl törs närma sig en tävlingsplats; det är enorma svarta glänsande hästar, superkittade ekipage, en hel stab med folk som surrar runt varje (japp, och head-seten stämmer också), och alla verkar ha kört dig i en ny flådig lastbil.
Amen på det!
Har dock haft lastbil till min extremt rädda-för transporter-häst. Det var sista utvägen. Men det hade hänt något i hennes tidigare liv som gjorde att ångesten aldrig gick över, så hon fick bli skogsmulla istället och lastbilen såldes igen. Det var en trevlig pre med bra rörelser, så jag hade en del ganska stora förhoppningar på henne och oss, köpte henne som 2,5-åring, men det hade hänt något med transporter redan då. Jag är ingen rudis, har tränat upp mången transportovillig och före och efter henne bara haft hästar som gått rakt in och stått som ljus, men här gick jag bet, och trots hjälp från två av varandra oberoende rikskända hästhanterare och lastningsproblemlösare fanns ångesten alltid kvar. Visst, jag fick in henne, men hon hade sådan ångest att hon skakade och verkligen visade hur rädd hon var och det kändes som att jag våldförde mig på henne varje gång vi åkte, och det var inte kul alls. Jag vill träna och tävla och åka iväg och träna åtminstone någon gång i veckan. Så det var rätt beslut att sälja och låta henne bli skogsmulla. Men grym kapitalförlust för mig på både lastbil och häst. Men så är det, det är bara att hacka i sig för djurets bästa. När jag köpte henne (långväga) kom hon med stor lastbil (men hade panikat och hoppat på väggen flera gånger, så jag upptäckte det inte förän hon var hemma hos mig, ska tilläggas.
Men, strunt i det. Jag är ingen som tänker särskilt på BAAAARNEN, men vi vuxna kanske ändå kan skaka av oss den massiva kapitalinvesteringen hos många på tävling, till viss del i alla fall, men det måste vara mindre kul för lantisungar i känslig ålder, för tro mig, ponnytävlingar är om möjligt ännu värre, i alla fall på hoppsidan. Fattar inte att föräldrar vill lägga ut så mycket på solskärmshjälmar för tiotusentals kronor (vi bor i Sverige, ge ungen ett par glajor de få dagar det är sol om stackarn inte kan kisa), kavajer, märkessadlar av värstingmodell, stigbyglar osv. Det är märkeshysteri deluxe. Och gärna olika outfits till färgen på de olika ponnysarna som ungen har. Även på lägre nivå. Och så lastbilen förstås. Nej, jag förstår fullkomligt varför pay and ride/jump är så stort. Någon klär upp sig, absolut, men oftast ljusa ridbyxor och mörk tröja-nivå. Känner att jag hör betydligt bättre hemma där.
Jag fuskar ju en del i western, och det är inte bättre där, kan jag säga. Snarare värre, sadlar med bling (som minimalist tycker jag att det är gräsligt, men som tur är får man tycka olika) för långt över 100’ och utrustning till häst och ryttare är också svindyrt. Även på klubbtävlingar.
Så det är bara att hålla huvudet högt ändå, det roligaste är om man kan åka med någon kompis på samma nivå och bara skratta och ha kul och inte bry dig. Men ja, det är inte alltid lätt när man åker själv. Speciellt som jag kommer med en inte så ”fin” ras och häst.
Det är väl lite därför jag inte tävlar och aldrig varit intresserad av att tävla. Det kostar pengar, mycket pengar och de lägger jag hellre på träningar (vilket jag tycker är mycket mer givande).
Där slog du nog huvudet på spiken! Det är helt GALET med dyra grejor inom hästvärlden nu för tiden. Inte bara inom privat/tävlingsridning – ungarna på ridskolorna här omkring har dyrare grejor än vad jag har lagt ned på 45 års stallkläder. Inklusive tävlingskavajen…
Jag har fått den uppfattningen av nyblivna hästägare idag att de tror att man MÅSTE ha det ena eller andra. Har träffat folk som blivit förvånade över att jag tar ut (hem) veterinär för småskador, vaccinering osv. (”Kan man göra så? Vad praktiskt!” var en av kommentarerna jag fick om det…) Själva åker de till klinik för ALLT, hela tiden, och tja, då behövs ju transport och en dyr bil som kan dra. Mycket pengar blir det!
Sen kan man faktiskt komma betydligt billigare undan, om man inte bryr sig om vad andra säger.
Jag har en Renault Clio som många skrattar åt. Den går utmärkt att dra transport med, även om det går segt i uppförsbackarna…
För mig som har kliniken nära är det faktiskt billigare att åka in till klinik än att ta ut veterinären, men det beror självklart på vad man ska göra.
Jag kör generellt också hellre in till klinik direkt.
Inte ovanligt att veterinär som kommer ut ändå hänvisar dit i slutändan så lika bra att köra in utan detta mellanspel.
Roligt att ni ser samma saker som jag och håller med mig.
Jag vet att en del tycker att jag tjatar för mycket om pengar och vad saker kostar men jag gör det delvis för att vara en motpol till det jag ibland ser som rena vansinnet inom hästvärlden.
Absolut får man köpa vad man vill så länge man har råd och trivs med det man gör men jag tror ändå att det är bra att påminnas om att det inte alltid behövs en jättesäck med pengar för att tex kunna träna med sin häst.
Man behöver inte en hjälm för 10.000 eller ett schabrak för en tusenlapp och hästen bryr sig inte det minsta om ifall lindorna matchar med luvan, som bara den många gånger endast fyller ett kosmetiskt syfte.
Och ja, jag retar mig vansinnigt på aningslösa influencers som ”tipsar” om oproportionerligt dyra saker (som de själva gissningsvis fått GRATIS) som om detta är något gemene man kan köpa hur som helst och fast det många gånger dessutom är helt onödigt.
Solskärm på hjälmen är en sådan urlöjlig sak om ni frågar mig, tack för exemplet Maria.
Tror du har en poäng där. Det är lätt att bli överväldigad och tänka att det här kommer jag aldrig kunna göra och här kommer jag aldrig passa in. Om man inte tävlar redan och funderar på om man ska börja så blir det ytterligare ett hinder, det är lätt att tro att man inte har en chans utan en ponny/häst för en halv mille, lastbil och utrustning för 5 månadslöner. Visst, ska man konkurera får man ha en ok häst men man kan komma långt upp i klasserna på en medioker häst om man rider bra och hästen är välutbildad. Har man inte råd med ”allt” så köp den häst du har råd med och investera i träningar, det kommer man längre på än vad man tror. Men det kan nog vara svårt att förstå när man som mindre rutinerad kommer till en regional tävling första gången. Sen är det säkert en kombination av många andra saker men prylfixeringen är absolut en faktor tror jag.
Instämmer helt och tycker som sagt att denna pengahets bara blir värre och värre.
Och när nu folks inkomster kommer att behövas till långt mer grundläggande saker som mat, el och bensin så bådar det inte gott för dressyrtävlingarnas framtid.
Jo antingen så väljer fler att inte tävla eller så läggs ribban på prylar på en lägre nivå och fler känner sig bekväma med att komma med mer normala prylar. Många kanske väljer att sälja lastbilen för ett släp osv. Fast risken är väl att man väljer bort tävlingar helt pga ekonomin…
Träffsäker iakttagelse. Sorgligt.
Det köps träns och hjälmar och täcken och gud vet allt.. som bara används på tävling,, Så kan man åtminstone tolka annonser när något säljs.. ”Täcke säljes 1200 kr nypris 2500 endast använt på tävling 7 gånger” od.
Och kanske nästan lika illa att åka och träna.. Att komma med hästtransport. Och gud förbjude.. inte ha schabrak, tröja och lindor i matchande färg.
Ja det är ju tur för ”oss andra” att det finns prylgalna personer som förköper sig och sedan säljer sina fina saker på annons till mer moderata priser.
Det ska bli intressant att se vad som händer med den här extrema lyxkonsumtionen nu. Förhoppningsvis leder den ekonomiska krisen till att vi alla omvärderar vad vi egentligen behöver. Hjälmar för 10000 borde hamna långt ner på behovslistan.
Jag instämmer HELT!
Jag har länge reagerat på de många gånger vansinniga priserna på ryttar och hästutrutrustning och att så många ungdomar har råd att ha/ få dessa produkter. Det kan inte vara lätt att vara förälder idag och lägga dessa summor på sitt barns intresse. Alla kan ju rimligtvis inte vara högavlönade?