Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag var det dags för en ny åktur till Nina och denna gången turades vi om att rida.
Jag tycker att bilden ovan illustrerar dressyr i allmänhet och mitt jobb med Frenchie i synnerhet.
Det är små, små steg men tack och lov går det hela tiden framåt och än så länge utan bakslag.
Och ju oskickligare man är desto tätare ”måste” det vara mellan stegpinnarna annars är sannolikheten stor att man drattar på ändan. Och det vill man väl inte 🙂 ?
Lite rolig bild kan man tycka, eller sann för den delen?
Och gäller inte bara hästlivet vill jag påstå.
Med sociala mediers intåg i var mans telefon så är det kanske inte så konstigt om många tävlar om att visa upp det, på olika vis, perfekta livet? Eller vad de tycker är perfekt i alla fall.
Nu kan jag skratta åt det men för x år sedan, innan jag fattade att man så lätt kan lägga på olika filter på sina bilder var jag smått fascinerad över hur fin hy många hade 🙂 🙂 🙂 . Inte en ojämnhet eller finne….
Andra väljer att lägga upp gamla bilder på sig själv där de väger 20 kilo mindre eller har färre rynkor och en del beskär sina foton så att man bara ser det ”fina”.
Och ärligt talat; så gör jag också ibland.
Ska jag ta ett foto på….säg….Frenchies hovar så beskär jag bilden så att man inte ser något som ligger framme på stallgången och fotar jag Molly hemma gör jag inte det på en obäddad säng.
Med andra ord får man ta allt man ser på nätet, läser om i bloggar osv med en stor nypa salt.
Jag tror väldigt få, om någon, är 100 % transparenta och berättar om exakt allt som sker i deras liv, både positivt och negativt.
Själv skulle jag aldrig få för mig att ljuga eftersom det är så lätt att kolla upp det mesta och lögner kommer alltid fram men däremot berättar jag ”så klart” inte allt för ibland helt okända läsare.
Däremot FÖRSÖKER jag medvetet att både skriva om det bra och dåliga med framför allt hästlivet.
Jag kan berätta om korkade saker jag gjort, om hur jag (tyvärr) verkligen inte alltid rider enligt ridhandboken, dåliga tävlingsresultat, sjuka hästar osv.
Ingens liv är en idyll, det kan jag garantera er men så klart väljer man själv vad man vill dela med andra.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer