Igår tog jag upp 5 punkter som jag menar ökar sannolikheten för en lyckad resa och idag tänkte jag ta upp 5 till; specifikt för hästägare.

Många har svårt för att skiljas från sin fyrbenta vän av olika anledningar och då tycker jag att dessa tips kan hjälpa:

1.Anlita pålitlig hjälp, gärna sådan som både känner dig och din häst. ”Hur skulle Birgitta ha gjort” kan vara viktigt att veta liksom hur hästen är att hantera, dess vanor och ovanor, hur den ser ut i kroppen osv. Jag minns en stackars inackordering som efter första gången hon tog in Vicke från hagen skrev ett oroligt sms till mig om hans ena galla. Den hade han haft i hur många år som helst och under alla år jag ägde honom men det är ju inte lätt att veta när man är ung och osäker.

2.Skriv noggranna instruktioner och var hellre övertydlig än tänk ”det listar XX säkert ut själv”. Om jag får säga det själv är jag en mästare i att skriva instruktioner och jag har t.o.m. filmat vissa sekvenser vad gäller hantering osv för att slippa skriva långa utläggningar om just de sakerna. Ju noggrannare instruktioner man ger desto mindre är risken att den som passar ens häst ska känna ett behov av att kontakta en under resan eller känna oro, eller rådfråga någon som kanske ger helt annan information än vad du som ägare skulle ha gett.

3.Lätthanterligt djur och förenklade rutiner underlättar massor. Om du har ett från början ouppfostrat djur bör du inte bara för att kunna resa utan över huvud taget se till att detta går att hantera av ”vem som helst” som har normala hästkunskaper. Att äga en ”enmanshäst” är inget att känna stolthet över och bör så långt det går stävjas eftersom alla som äger ett djur någon gång kan behöva hjälp och om då ingen kan/ vågar/ vill hantera ens häst pga ren rädsla….då blir det svårt.

Och vad gäller de förenklade rutinerna så försök att tänka att din häst säkert överlever mer än väl även om den inte får sina trettioelva tillskott uppvägda på en guldvåg, om den inte kommer in på exakt den minut som du brukar ta in den från hagen eller om mockningen inte utförs på just ditt specifika noggranna vis under några dagar. Vi har alla olika ritualer, lägger olika tid och noggrannhet på ovan osv men ju krångligare och omständligare rutiner du vill att någon annan ska utföra åt dig desto mindre är sannolikheten att någon vill hjälpa dig. I alla fall mer än en gång…

4. Ha en plan B om något skulle skita sig med den som lovat att hjälpa dig med hästpassningen. Alla kan bli akut sjuka eller råka ut för annat som gör att den utlovade hjälpen inte kan utföras och det är till syvende och sist ditt ansvar att se till så att djuret tas om hand. Ge även den som passar djuret instruktioner kring sådant som du tänker kan hjälpa vid oförutsedda händelser. Jag lämnar tex kvar mina bilnycklar så att passaren kan ta min bil och släp och köra iväg med hästen vid behov.

5.Glöm hästen! En viktig punkt och också den som kan vara svårast att följa. Själv har jag någon slags överlevnadsinstinkt inklopplad vid resor och förtränger i princip totalt att jag ens äger djur (!) och det är både lite konstigt och tur eftersom jag hemma ägnar oproportionerligt stor del av min vakna tid åt att oroa mig över allt möjligt kopplat till djuren. Men jag har väl både medvetet och omedvetet insett att det inte går an att hålla på med detta ältande när man dels är bortrest (inte på plats och kan agera) dels har sett fram emot, planerat och betalat ofta dyra pengar för något som är menat att vara trevligt.

Och faktiskt tycker jag även att man bör tänka på sitt ressällskap som säkert inte alls uppskattar att lyssna på ständiga frågor/ oro kring ens djur eller höra hur man längtar tills man får åka hem! Nej usch!

Kanske tycker ni att mina råd är helt knäppa, kanske har ni några mycket bättre? Dela gärna med er!

Jag läser relativt ofta på sociala medier hur hästägare raljerar kring att de aaaaldrig kan/ vill/  har rest på semester och de som väl gör det måste återkommande betona hur enormt mycket de saknar sin häst varenda vaken minut de är bortresta.

Så vida det sistnämnda inte är ett spel för galleriet för att visa omgivningen hur extremt mycket man älskar sin häst fattar jag inte varför man åker på semester över huvud taget; då är det väl bättre att stanna hemma om man ändå ska böla efter hästen hela tiden?

Och vad gäller de som aldrig har åkt på semester annat än till grannkommunen och då över dagen så är det jättetråkigt om det beror på ekonomin och att man egentligen gärna skulle VILJA resa bort men om man bara skriver så för att liksom skuldbelägga de som väljer att resa (skriver att de som reser tex är miljöbovar som flyger ”i onödan”) så är det bättre och trevligare att vara tyst. Tycker jag.

Men om man nu både kan och vill resa OCH har häst har jag listat några punkter som jag nästan kan garantera kommer att göra resandet trevligare- det funkar för mig i alla fall. Och flera av punkterna kan definitivt appliceras på även de som inte äger något djur så här kommer först dessa punkter (som gäller för alla, även de utan häst) så kommer de hästspecifika punkterna i ett eget inlägg imorgon.

1.Välj lämpligt resmål. Och med lämpligt menar jag ett sådant som rimligen/ med största sannolikhet utifrån givna parametrar kommer att passa dig.

För att ta några exempel är det inte så smart att välja ett resmål som är känt för sina många barer och festande ungdomar en masse om man stör sig på hög musik, fylle och vill lägga sig 22.00 i tystnad.

Man bör inte heller välja en ort med massa backar om man har svårt för att gå, ett resmål där medeltemperaturen nästan alltid är mycket hög om man inte tåler värme eller ett hotell som har många aktiviteter för barn om man tycker små människor är jobbiga (det finns trots allt vuxenhotell).

2.Välj lämpligt ressällskap och enligt mitt förmenande då ett som liknar dig själv. Att ”opposites attract” må stämma i vissa fall men ska man ut och resa och troligen tillbringa merparten av tiden tillsammans och dela rum så är det bäst om man tycker lika om det mesta. Det kan bli onödig irritation om man har helt olika preferenser vad gäller hur dags man ska gå och lägga sig/ stiga upp, vad man vill äta, vilka aktiviteter (om några) man vill lägga tid och pengar på osv.

3.Förbered dig innan resan. Här menar jag att det underlättar om man vet en del/ mycket om resmålet och gärna även hotellet/ boendet innan man ger sig av.

Att veta hur möjligheterna och kostnaden för transfer ser ut, vad det finns att göra på orten, vad hotellet erbjuder osv kommer att ge dig en tydligare bild av vad du kan förvänta dig och du kan också planera i förväg så att du slipper slösa dina begränsade semesterdagar på sådant som inte är intressant.

Internet är fantastiskt och man kan få såååå mycket information genom olika sidor på nätet och även via Facebook. Det finns sidor på Facebook för många specifika orter/ resmål och där kan man fråga andra resenärer eller folk som bor där om allt möjligt, stort som smått.

4.Ha en tillräcklig budget. Detta hör delvis ihop med den tredje punkten och man kan googla fram eller på annat vis ta reda på väldigt mycket redan hemifrån. Jag tänker här på priser för transport, inträden och mat och dryck framför allt.

Ta också med pengar för oförutsedda utgifter och om du skulle springa på något du vill köpa inom rimliga gränser. Att inte kunna unna sig ens den minsta småsak/ souvenir/ glass eller annat som lite hör en semesterresa till tycker i alla fall jag kan vara en stämnings-sänkare.

5.Ta med ett glatt humör! Saker kan gå fel på semestern, det kan bli förseningar, maten du beställde kanske är uräcklig, taxin du förbokade kanske inte dyker inte upp och du kanske råkar dyka i poolen med mobilen i badshortsen (detta såg jag en gång IRL).

Givetvis är allt detta irriterande i olika grad men FÖRSÖK att inte låta det liksom definiera hela resan. En del kommer du/ ni garanterat att skratta åt efteråt i alla fall och detta kanske blir ett oförglömligt minne som ni delar om inte annat.

Som jag berättade nyligen har jag haft besök av vildsvin i 2 av mina hagar.

Medan min ponny troligen inte ens noterade skadorna i sin hage så blev Frenchie överlycklig när han såg den uppbökade marken i sin hage.

Ahhhh så trevligt….någon har gjort nya ”rull-platser” åt honom! Yippi!

Så fort han såg eländet gick han dit och ville inviga ytan.

Vi hade en diskussion och ni som gissar att det var Frenchie som gick segrande ur DEN gissar tyvärr helt rätt:

Frenchie: tjoho….nu kan jag lägga mig här och rulla!

Birgitta: NEJ!!!!!

F: jo!

B: nej!

F: jo!

B: nej!

F: jo, jo, jo, jo jo jo, jo….jag kan hålla på hur länge som helst……

B: men sluta…vad är du….12 år!?!?

F: nä men 11…. Ha ha ha ha, jag kommer ändå att göra det så fort du har gått härifrån!

B: jamen GÖR det då…vem bryr sig (jag….som ska borsta)….

F: goodbye….(sjunker vällustigt ner i jorden)!

Edit: bilden är gammal- han går utan täcke nu.

För inte så länge sedan skrev jag att jag hade sett ”vildsvins-bök” nära vårt hus och….jämmer och elände…när jag släppte ut min ponny i hans hage i lördags upptäckte jag det ni ser på bilden och mer därtill.

Jag blev sur, arg, ledsen osv men tänkte att den uppbökade ytan (typ dubbelt så mycket som det på bilden) ”ändå inte var så farlig”.

Jag ägnade lite tid åt att försöka jämna till marken och tänkte sedan mocka Frenchies hage.

Ja…ni anar säkert….

I den hagen hade de bökat upp rätt mycket mer kan jag säga och anledningen att jag inte såg det först var för att området låg en bit ifrån grinden där jag ”släpper av” Frenchie.

Så hans hage var en hel del mer förstörd och djupare grävd i och den fick jag inte ordning på alls lika fint som ponnyns.

Jag har ju som tur är gigantiska hagar sett till antalet hästar så på det viset spelar vildsvinshärjningen ingen roll förutom rent estetiskt men jag vill verkligen inte att dessa hemska djur ska få smak för Ryhus i allmänhet och hästarnas hagar i synnerhet.

En jägare har lovat att kolla läget under den gångna natten (natten mellan söndag och måndag) men jag hyser inga större förhoppningar om att han ska råka se och än mindre skjuta dom just då.

Jag får nog bara hoppas på att detta ovälkomna besök var ett undantag men det återstår att se….

Vissa dofter är förknippade med julen tycker jag och en veterinär som rekommenderade detta liniment påstod att det luktade just jul.

När jag köpte det kunde jag inte annat än instämma; det doftar nejlika och kanel – lite svårt att förklara men jag får definitivt jul-vibes.

Dock tycker jag inte att doften är speciellt angenäm och den sätter sig verkligen i händerna så jag har börjat avvända diskhandskar eller engångshandskar och föredrar själv en friskare mint-doft framför denna söta.