Månadsarkiv: september 2023

Inte din kompis

Finns det fler än jag som finner det smått irriterande eller i alla fall inte positivt när ett företag skriver ”kära Birgitta” till en !?!

För mig representerar denna typ av formulering en ”närhetsrelation” som jag definitivt inte har med företag som jag anlitat enstaka gånger.

Jag gissar att tanken är att man ska känna sig sedd och välkommen men det blir helt fel tycker jag.

Inte för att jag håller på någon direkt etikett men jag är ändå inte ”tjenis och bundis” med vem som helst. Faktiskt.

Fredag- träning

Morgonen började regnigt och hur försiktigt jag än körde till och från Nina-träningen fick jag upprätthålla veckans släptvättseffekt genom en liten avsköljning när jag kom hem.

Frenchie behövde inte sköljas av; det är inga sommartemperaturer att tala om och han jobbade på jättefint på träningen utan att bli särskilt svettig.

På tal om bilden visar den klädkammaren på mitt släp och jag som extremt sällan köper saker som jag i efterhand konstaterar var onödiga måste utan tvekan säga att detta är en sådan sak.

Om jag minns rätt ingick klädkammaren liksom i paketpriset (vi var 3 vänner som köpte var sitt släp samtidigt och fick diverse rabatter mm pga detta) men jag har i princip inte använt den en enda gång på de +10 åren jag haft släpet. Jag tänker aldrig ens på att jag HAR en klädkammare medan jag använder sadelkammaren varje gång jag kör häst.

Foton

Igår gjorde jag vår sedvanliga fotobok efter en resa, nr 12 i ordningen.

De senaste åren har jag använt mig av Önskefotos tjänster och varit nöjd; de har alltid någon form av rabatt och ett album med 24 bilder kostade igår runt 300 kronor.

Jag har nästan 10 års bilder i min iPad och mobil men tycker även att det är roligt att ha en riktig fotobok med de finaste bilderna samlade.

Jag kan fortfarande känna en viss häpnad över hur fantastiskt lätt det är att ta kort med en telefon och sedan dela dessa med folk över hela jordklotet och nästan gratis dessutom .

Dagens ungdomar skulle häpna lika mycket om de hade vetat vilken procedur det var att framkalla bilder ”förr” och hur man skickade/ lämnade in sin rulle, väntade och fick oftast mycket sämre kort än de man kan ta med mobilen idag.

Hur gör ni med foton?

Har ni tusentals sparade i telefonen? Gör ni fotoböcker? Lämnar ni enstaka eller många digitala kort för framkallning så att ni får papperskopior? Sätter nu i så fall in dessa i något album? Ramar ni in kort?